Vår son vill inte utredas för autism, vad gör vi?

Madicken frågar

Min son, 24 år, gör just nu en autismutredning. Han vill egentligen inte alls och är mkt motsträvig och menar att det stämmer inte alls in på honom. Han funderar igenom alla frågor i utredningen väldigt noga innan han svarar så det inte ska bli ”fel” och blir ett ”autismsvar” som han själv uttrycker det. Utredningen har initierats av psykiatrin då KBT inte gett ngt alls, han har OCD också.

Vi (föräldrar) och vården kan ju se att det behöver utredas medan han själv envist håller fast vid att alla hans problem beror på depression och blir han bra från det kommer alla andra problem att lösa sig av sig själv. Han är livrädd för att utredningen kommer att visa sig vara ngt inom autismspektrat och kommer ändå inte ta emot ngn hjälp påstår han.

Han fungerar inte alls i vardagen (bor hemma) och är helt beroende av mig. Han saknar sjukdomsinsikt. Jag funderar mkt på det här. Han är vuxen och ska ju få bestämma själv egentligen ang. utredning, men när inte livet alls fungerar och han är extremt rigid, vad gör man? Känns inte som det här kommer bli bra trots att vi bara vill hans väl med den här utredningen.

Paula svarar

Jag svarade nyligen på en liknande läsarfråga som handlade om en vuxen man vars föräldrar ville motivera honom till en autismutredning. Jag vet inte om du läst frågan och svaret, men det hittar du här. De tips jag gav till frågeställaren kan även du få nytta av! Läs gärna det inlägget innan du läser vidare.

Ni kan avvakta lite

Förutom de tips jag gav i det tidigare svaret kan jag tillägga att ni borde vänta med autismutredningen om ni testat att motivera honom på olika sätt utan att det gett effekt. Skulle han ”tvingas” genomgå en autismutredning mot sin vilja kan det finnas en risk för att han inte skulle ge ärliga svar utan skulle svara på frågorna på ett sätt som han tror att en neurotypiker, det vill säga en person utan autism, skulle svara. Jag vet inte vilken kompetens utredarna har som skulle genomföra utredningen, men det finns utredare som saknar adekvat kompetens så det är inte alls säkert att de skulle se igenom hans ”spel”.

En diagnos kan underlätta

Om du i framtiden skulle bli utmattad av att ta hand om honom hemma kan du förklara för honom att du inte orkar göra allt hemma och att du önskar att han bidrar genom att betala räkningar, städa, tvätta o s v om han vill fortsätta bo hemma. Klarar han inte av att leva upp till detta kan du förklara för honom att en autismdiagnos kan göra det lättare att få stöd med ADL-färdigheter. Visst, det går oftast att få boendestöd även utan autismdiagnos, men det kan finnas en chans att få stödet enligt LSS om han går med på en utredning och blir diagnostiserad med autism.

Autism är ingen sjukdom

Vad gäller hans avsaknad av sjukdomsinsikt så förstår jag precis vad du menar, men jag tycker ändå inte att du ska använda ordet ”sjukdom” när du pratar om autism med honom. Detta för att autism inte är en sjukdom utan ett neuropsykiatriskt tillstånd, och det kan finnas en risk för att han skulle ställa sig ännu mer negativ till en autismutredning om han hör autism benämnas som en sjukdom. Var tydlig med att autism innebär att man fungerar annorlunda men att annorlundaskapet inte betyder att man är sjuk eller defekt!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.