Idag fyllde jag 36 år, men jag känner mig otroligt mycket barnsligare! När andra människor säger att de känner sig yngre än vad de är, menar de förmodligen att de känner sig unga i sinnet och kroppen trots att de egentligen är mogna. Men jag är omogen trots att jag känner mig gammal inuti: jag har förmodligen lika lite energi som en 60- eller 70-åring. Min kropp känns gammal och jag blir tröttare och tröttare varje år.
När jag säger att jag känner mig yngre än min ålder, menar jag att jag ofta har mer gemensamt med tonåringar än med människor i min ålder. Andra 36-åringar brukar vara mycket mer vuxna än jag: de går ofta på parmiddagar, har familj och barn och gillar inredning samtidigt som jag inte alls kan relatera till deras intressen. För mig är det lättare att relatera till 15-åringar än till andra 36-åringar.
När jag bodde i Algeriet, valde jag att umgås med min dåvarande mans 14- och 15-åriga systerdöttrar istället för med hans 35-åriga systrar. När jag var 19, skaffade jag en 15-årig pojkvän samtidigt som andra tjejer i min ålder hade pojkvänner som var mellan 23 och 25 år gamla. För mig var det otänkbart att ha en äldre pojkvän eftersom jag redan då kände mig yngre än min ålder. Jag gillar dessutom inte ens de flesta böcker som vuxna läser, men däremot kan jag tycka att det är roligt att läsa böcker som barn och tonåringar läser. Det är sådana här saker jag menar när jag säger att jag känner mig yngre än min ålder.
När man har Aspergers syndrom och en ojämn begåvningsprofil, kan det vara så att man kan saker som ens jämnåriga inte kan samtidigt som man kan vara som ett litet barn inom andra områden. När avloppssystemet i mitt badrum inte fungerade och det blev översvämning, sa jag inte till någon om det eftersom jag trodde det var meningen att vattnet skulle svämma över. När jag kokade gröt, hade jag plast nära plattan och undrade varför det blev konstig lukt: jag hade nämligen ingen aning om att man inte fick ha plast på spisen när den var på. Inom sådana områden är jag som ett litet barn, samtidigt som jag inte har några problem med att resa runt världen ensam och föreläsa om Aspergers syndrom.
Några andra personer med Aspergers syndrom kan vara tvärtom: de skulle veta att det inte är meningen att det blir översvämning i badrummet och att man inte får ha plast på kokplattorna samtidigt som de kan tycka att det är svårt att resa till andra städer ensam och de behöver ha någon ledsagare med sig. Och andra Aspergare har inga svårigheter alls inom dessa områden.
23 svar på ”Vad betyder ”yngre inuti”?”
Grattis på 63 års dagen…haha eller 36 ….
Haha! Tack så mycket Thomas 🙂
Gratulerer med dagen! Jeg er 31 og kjenner meg som mye yngre eller mye eldre enn jeg er.
Tack HL! 🙂 Jag känner mig också mycket yngre på det mentala planet. I kroppen känner jag mig däremot som 60 eller 70.
Gratulerar! Du ser yngre ut.
Jag fyller 63 nästa gång, och jag ser definitivt inte yngre ut än så. Däremot upplever jag ofta mig själv som yngre. Paradoxalt nog upplever jag mig ibland även som betydligt äldre än jag är.
Större delen av mitt liv har jag tyckt att de flesta som varit jämnåriga med mig har varit så förbannat tråkiga. Jag har haft mer gemensamt med, och har haft roligare tillsammans med, de som varit yngre eller äldre än jag. Kanske för att de som varit yngre inte har haft samma behov av att låtsas vara ”mogna”,och de som varit äldre har varit gamla nog att strunta i att vara det.
Tack så mycket Gösta!
Jag upplever mig som äldre bara när det gäller tröttheten och orken, annars känner jag mig väldigt barnslig. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli vuxen eller om jag alltid kommer att vara så här. Men å andra sidan behöver kanske inte ens alla bli vuxna, och vem är det som har sagt hur man ska vara när man är 36? 😉
Jag kan också ibland trivas ihop med mycket äldre personer om de är tillräckligt barnsliga. Egentligen spelar åldern ingen roll för mig, men oftast har jag mer gemensamt med yngre personer än med jämnåriga och äldre.
Grattis paula.
jag relaterar ochså mycket mer med yngre människor den så kallade vuxen världen intresserar mig inte. Jag brukar förklara för mina vänner som tycker jag är typ jätte mogen och alt sånt där att jag är 10år yngre än min ålder samtidigt som att jag är 10år äldre med andra ord en riktig röra haha.
Tack Emma! 🙂
Själv brukar jag också säga att vuxenvärlden inte intresserar mig. När jag var i 5-årsåldern, sa jag till min mamma en gång att vuxenvärlden verkar tråkig. Mamma svarade att jag skulle ändra mig när jag själv var vuxen. Ack så fel hon hade! 😉
Jag har alltid både kännt mej yngre och sett yngre ut än jag är. En gång när jag var 20 var jag tvungen att visa upp mitt körkort för att få köpa vuxenbiljett på bussen! Chauffören vägrade envist tro att jag var äldre än 15, snarare yngre…
Inombords kände jag mej som ett barn i vuxen kropp ända tills jag blev 40, jag var alltid jätteosäker på allting (då hade jag inte ens hört talas om diagnoser). Men så fick jag en kollega som var 20 och insåg även känslomässigt när jag pratade med honom att jag nog tillhör en äldre generation…
När jag var i 20-årsåldern, såg jag faktiskt äldre ut än nu, men det är inte konstigt alls: då levde jag på skräpmat, drack mycket alkohol och var deprimerad. Min exman brukar säga att jag ser yngre ut nu än 2001 då han träffade mig för första gången.
Nuförtiden känner jag mig som ett barn i vuxen kropp precis som du gjorde fram tills du var 40. Och jag ser också yngre ut än min ålder, människor blir ibland chockade när de får höra hur gammal jag är. Förra året frågade SJ-personalen mig om jag skulle ha barn- eller vuxenbiljett när jag skulle åka tillbaka till Stockholm efter en föreläsning. Jag trodde först att jag hade hört fel, men sedan upprepade hon frågan! 🙂
Grattis i efterskott!
Tack så mycket 🙂
Jag känner mig både yngre, äldre och lika gammal som jag faktiskt är. Hur gammal jag känner mig beror på vilken situation jag befinner mig i och vad jag ska göra där. När jag var liten kände jag mig äldre än mina jämnåriga när vi skulle läsa, skriva och stava. Sådant kunde jag redan innan jag började skolan. Jag kände mig även äldre när fröken förmanade oss att vi var tvungna att vara tysta på biblioteket, att vi inte fick springa i simhallen och att vi inte fick säga taskiga saker till varandra. För mig var sådant helt självklart.
Samtidigt kände jag mig jättebarnslig när vi skulle teckna, pyssla eller ha gymnastik. Där låg jag långt efter mina jämnåriga och imponerades över hur duktiga de var. Jag kände mig också barnslig som blev ofrivilligt tyst så ofta, när alla de andra kunde prata helt obehindrat.
Nu känner jag mig som ett litet barn, en kvinna strax under 30 eller en gammal tant – allt beroende på situation. Precis som du så förstår jag inte alla praktiska saker som för andra är helt självklara. Då känner jag mig verkligen som ett barn. Jag har även svårt att gå i trappor och när det är halt ute går jag och stapplar. Då känner jag mig som en gammal tant. Jag har inte heller så mycket ork som andra, vilket också kan få mig att känna mig gammal.
Någonting jag ofta får höra av andra är att jag ser ut att vara mycket yngre än vad jag är. Ofta tror folk att jag är runt 18-20, fastän jag är närmare 30. Det är ingenting jag har ont av nuförtiden, men när jag var ca 17-18 så tyckte jag att det var jobbigt när folk trodde att jag var typ 12 och behandlade mig därefter tills de fick reda på hur det låg till. 😛
Vad jag känner igen mig! Jag kände mig också äldre när det gällde läsning, stavning och även matematik när jag började i skolan. Men däremot kände jag mig som en 3-åring när det gällde mina motoriska färdigheter och en förmåga att lära mig praktiska saker.
Precis som du som du får jag ofta höra idag att jag ser mycket yngre ut än vad jag är. Många har svårt att tro att jag faktiskt är 36 år gammal 🙂 Iofs så såg jag äldre ut när jag var tonåring och ung vuxen, men det beror nog delvis på att jag levde på skräpmat och drack mycket alkohol. Idag gör jag inte det längre och ser yngre ut nu än då 🙂 Jag förstår att det var irriterande för dig när folk trodde att du var 12 när du faktiskt var 18 och myndig!
Även om jag har svårt med motoriken, har jag aldrig haft svårt att gå i trappor, och jag har inga problem med att gå i högklackade. Jag har ingen aning om varför, men jag antar att jag inte har svårt med exakt allt som har med motoriken att göra.
Vad intressant att du inte har några problem med att gå i högklackat trots att du har svårt med motoriken! Och vad bra att du inte har svårt för det. 🙂 Det kanske är så att du har svårt med motoriken men inte med balansen?
Jag har inte heller svårt med riktigt allt som har med motorik (eller visuell perception) att göra. Jag har t.ex. inga problem att skriva för hand och inte heller att hålla balansen när jag rider. Däremot har jag svårt att hålla balansen när jag går i trappor eller på is och att åka skridskor är jätteläskigt.
Vad det gäller perceptionen så hade jag jättesvårt för att lägga mönster med de rödvita klossarna under utredningen, men jag är jättebra på vanliga pussel.
När jag gjorde Asperger-utredningen, tyckte läkaren att jag hade stora svårigheter med balansen och jag fick även höra det i skolan som barn att jag hade det, men jag tycker inte att jag har svårt med det just för att jag t om kan springa i högklackade! Ibland ramlar jag iofs, men det skulle nog vem som helst göra som skulle försöka springa i högklackade 😉 Det där är intressant hur man kan uppleva sig själv vs hur andra upplever en. Men kanske fungerar min balans i vissa situationer men inte i andra, jag vet inte.
Jag hade stora svårigheter att lägga mönster om jag minns rätt. Jag hade också svårt att göra berättelser av bilder för jag hade svårt att se vad som hände på bilderna.
Intressant! Kanske har du dålig balans i vissa avseenden men inte i andra? Eller så har du bättre balans i högklackade? Vi med Aspergers syndrom fungerar ju ofta ”tvärtom” så kanske är det så för dig där? 🙂
På bilderna presterade jag över genomsnittet. Det känns märkligt, med tanke på att jag annars hamnade klart undergenomsnittlig till betydligt undergenomsnittligt på visuella och logiska test.
Jag har själv funderat på vad det beror på. Det kan vara så att jag har dålig balans bara i vissa avseenden precis som du skriver, eller det kan bero på att jag har Aspergers syndrom och fungerar tvärtom 🙂 Ibland förstår jag inte mig själv! Jag får ju ofta höra att jag har dålig balans när jag går i vanliga, platta skor. Jag kan tänka mig att det också kan bero på att mina svårigheter med automatisering gör att jag aktivt tänker på hur jag rör kroppen när jag går, och därför är jag kanske automatiskt försiktigare när jag går i högklackade. Jag vet inte! Men jag har ofta fått höra att jag verkar vara proffs i att gå i högklackade och att många neurotypiker har svårare för det än jag.
Jag förstår inte heller alla mina testresultat. Testet visade nämligen att jag har väldigt bra allmänbildning, men det stämmer ju inte alls! Av någon anledning var testets allmänbildningsfrågor sådana som jag av någon anledning kunde svara på, som exempelvis ”i vilken världsdel ligger Brasilien?” Men när det gäller andra saker har jag extremt dålig allmänbildning!
Jag tycker det är så konstigt att npf-utredningar kan se så olika ut! Jag fick inte lägga några mönster, inte göra något test på dator eller något som hade med minne och koncentration att göra, trots att det var både ADD och AS jag utreddes för.
När det gäller högklackat tycker jag det kan vara lättare att gå i det plus att jag nog får bättre hållning än i skor utan klack, men jag har aldrig gått i några jättehöga eller smala klackar. Men jag är plattfotad och det gör att det är lättare och bekvämare att gå i skor med någon klack än i helt platta skor.
Jag håller med dig Anna, det är konstigt! Jag utreddes på dator för min ADD, och min Asperger-utredning var extremt omfattande. Jag fick t om baka en sockerkaka och trodde att alla fick göra det, men när jag frågat andra efteråt, har jag inte hört om någon annan som fått baka kakor. Men anledningen till att jag fick en massa praktiska uppgifter var förmodligen att jag hade sagt att jag hade extremt svårt att städa, sätta upp strykbrädor osv och de ville förmodligen utreda detta närmare. Och utredningsteamet kom fram till att jag har mycket mer motoriska svårigheter än många andra med Aspergers syndrom!
Mina klackar är nog olika höga, tror jag. Men jag har svårt att bedöma storlekar och längder för jag vet inte hur höga och smala klackar brukar vara. Jag har också fått höra att jag fått bättre hållning i klackskor!
Jag går ej i högklackat pga min längd är 180 och kvinna. Har oftast haft äldre män och varit gift med en dom är 18 år äldre.Heminredning är jag bra på , laga mat städa, men rensa avlopp, frosta av frys, laga cykeln, byta däck på bilen eller fixa min tv då är jag katastrof, men svårt att få hjälp.Min exman bor 100 mil från mig. Hoppas på boendestöd vid händelser. I tonåren umgicks jag med äldre, som barn umgicks jag mest med vuxna
Jag håller tummarna för att du får boendestöd!
Tack finaste ❤️