Igår kom jag att tänka på att jag varit lat som inte orkat blogga de senaste dagarna. Det är mycket som hänt den här veckan med tre föreläsningar, tidningsintervju och -fotografering så bloggandet har inte riktigt blivit av. Men nu är arbetsveckan över så jag tänkte ta tag i saken nu trots bara fyra timmars nattsömn! Dagens föreläsning gick bra trots allt tack vare massvis med kaffe =)
När jag tänkte på att jag varit lat som inte bloggat, kom jag på en intressant fråga. Vad betyder egentligen lathet? Var går gränsen mellan lathet och ork? I det här fallet har jag kanske varit lat på riktigt för jag har varit ledig på kvällarna så jag hade kunnat blogga då. Men vad betyder lathet annars? Vi Aspergare får ofta höra att vi är lata och att vi inte ska skylla allt på vår diagnos, så därför tycker jag att det är en intressant fråga. Vardagen tar faktiskt mycket energi för många av oss med Asperger, och ibland låter vi bli att göra saker för att vi helt enkelt inte orkar. Vi måste ju spara vår energi. Men hur mycket energi har andra människor? Hur känner de sig när de är trötta? Kan man vara lat när man har Asperger? Det kan man säkert, men var går gränsen mellan lathet och de svårigheter som diagnosen medför?
Det finns massvis med icke-nödvändiga sysslor som jag låtit bli att göra den senaste tiden för att spara energi till mina föreläsningar och till de sysslor som verkligen är nödvändiga. Ett exempel som jag älskar att ta upp är att jag nuförtiden ofta låter posten ligga på hallgolvet en hel vecka innan jag plockar upp den och lägger den på bordet. Jag tycker nämligen att det tar onödigt mycket energi att böja sig ner och plocka upp posten hela tiden, och jag vill kunna slappna av ibland. Eftersom jag har svårt för motorik och automatisering, måste jag medvetet tänka på allt jag gör med kroppen och kommandera kroppen att utföra rörelsen. Och att plocka upp posten är trots allt lite ansträngande för det innehåller många steg: först måste jag böja mig ner, sedan ta posten i handen, sedan lägga den på bordet och kolla så att allt ligger i en någorlunda snygg hög så att breven inte ramlar ner på golvet. Att min hjärna hela tiden går på högvarv när jag utför sådana här sysslor är ingenting som syns för omgivningen, men jag känner det starkt i kroppen.
Förut plockade jag upp posten varje dag, men då var jag sjukskriven och hade därmed mer energi. Jag hade ju inget arbete att sköta. Numera tar föreläsningar mycket energi för mig, och därför vill jag skära ner på andra saker i livet för att inte bli utbränd igen. Jag har kommit på att jag kan spara otroligt mycket energi genom att plocka upp posten endast ungefär en gång i veckan istället för varje dag. Då utför jag denna rörelse endast en gång istället för sju gånger i veckan, vilket är en väldigt stor skillnad. Och tack vare det räcker min energi till andra sysslor som också är energikrävande, men däremot nödvändiga, som exempelvis att duscha och att hämta mat från kylskåpet när jag är hungrig. Jag kan ju inte välja bort att duscha och att äta, men däremot kan jag välja bort att ha ett ordningssamt hem. Jag bor ju ensam, så det kan inte störa någon. Möjligtvis mina gäster ibland, men de kan i sådana fall låta bli att komma hem till mig.
Så är jag lat som inte vill lägga min energi till icke-nödvändiga sysslor? Eller handlar det om min funktionsnedsättning? Jag skulle ju kunna plocka upp posten varje dag om jag ville det, men jag skulle känna mig mer spänd om jag behövde tänka på sådana här saker varje dag, och då skulle jag må lite sämre än vad jag gör nu. Och jag vill ju må så bra som det bara går! Visst skulle jag inte dö av att må lite sämre, men risken finns att jag så småningom skulle bli utbränd om jag ständigt tvingade mig själv.
Jag har alltid undrat hur mycket energi det tar för andra människor att utföra sådana här småsysslor. Jag har förstått att det tar mycket mindre energi för dem än för mig, men hur lite energi tar det för dem? Måste de tvinga sig själva eller plockar de upp posten från hallgolvet automatiskt utan att tänka på det alls? Kanske är det till och med olika från person till person?
10 svar på ”Vad betyder lathet?”
Du skriver så bra och lyckas ofta sätta ord på sådant jag känner – i detta fallet fick jag nog lite av en aha-upplevelse – det är DÄRFÖR jag bland annat tycker det är riktigt jobbigt att lägga ner ren tvätt i byrålådorna, det tar oftast flera dagar/en vecka innan det händer och då är det för att jag måste använda kassen tvätten ligger i till ny tvätt.. 🙂 Däremellan står kassen orörd där på golvet i sovrummet och väntar. Ska jag packa upp den direkt måste jag helt enkelt tvinga mig till det.
Haha, vad jag känner igen mig! Själv struntar jag ofta i att lägga ner ren tvätt i byrålådorna utan jag förvarar det mesta i mina IKEA-påsar. Förutom alla mina favoritkläder som jag är mån om, dem hänger jag i galgar direkt 🙂
Det första jag kom att tänka på när du skrev om posten på golvet. Ett förslag sätta dit en korg s så samlas posten där. Istället för golvet:)
Jag måste med välja vilken slags aktivitet som ska utföras eller skippas för att spara på energi!!
Vilken bra idé! Nu är jag iofs van vid att det ligger post på hallgolvet och det stör mig inte så värst mycket, men borde kanske fundera på det ändå 🙂 Om jag orkar ta mig till affären någon dag och köpa en sådan, haha!
Ojojoj. Man behöver inte ha diagnos för att vara ”lat”. Kom ihåg att det är få saker i livet man MÅSTE göra. Egentligen bara andas. eller, rent filosofiskt, inte ens det! Jag skriver så därför att allt vi gör i livet är val. Väljer vi (bort) något har det konsekvenser. Det gäller alla och allt. Väljer vi att inte andas så dör vi, att inte äta så svälter vi, att inte sova så svimmar vi, att inte städa så blir det dammigt, att inte plocka upp posten så ligger den där tills man plockar upp den.
Jag tror att det som ”enkelt” för normalstörda är att vi behöver ägna mindre tid åt analys av val och konsekvenser. Val verkar vara tunga beslut för Aspisar? Jag har levt med en i ett antal år och tror mig veta.
Så! Det handlar kanske inte om lathet utan om val? Själv sitter jag i ett stökigt och dammigt rum och kommenterar ditt inlägg istället för att städa. Jag ser det som ett aktivt val liksom ditt val med posten. För man kan inte göra allt man måste, vill eller kan!
Och tack för dina texter.
Du har helt rätt i att vi Aspergare ofta har svårt att välja och att man inte behöver ha en diagnos för att vara lat! Men å andra sidan måste jag ofta göra sådana här val eftersom jag inte har lika mycket energi som många andra för annars blir jag utbränd. Vissa andra människor jag känner kan lätt välja om de vill plocka upp posten eller inte för de har mer ork än jag och blir inte utbrända lika lätt. Och många andra människor kan också välja om de vill skaffa barn eller inte, men jag har själv inte orken så jag kan inte välja. Däremot kan jag ibland välja om jag bara vill lata mig i soffan, eller om jag vill blogga, och ibland väljer jag att lata mig i soffan. I det här fallet kan jag välja, för bloggandet bränner inte ut mig. Det är lite energikrävande, men jag klarar det ändå. Ibland känner jag bara för att vara lite ”lat” för jag har inte lust till något annat 😉
Men du har helt rätt i att det bara är få saker i livet vi måste göra. Och det är tur det 🙂 Tack för dina tankar!
Jag tycker inte du är lat orkar man inte vissa saker ska det få vara tycker jag.Jag tycker du är så duktig som holler på hela veckorna.Ha det bäst Bringborg
Tack för det du skrev! Ha det bäst du också 🙂
Hej Paula!
Jag har nyss börjat förlja din blogg och jag har läst dina inlägg med stort intresse och nöje.
Jag känner igen mej i vad du skriver om lathet, Jag har alltid sett mej som lat för jag har aldrig haft välstädat hem och alltid skjutit upp saker som ska göras för det känns som att bestiga höga berg jag blir trött innan jag ens har börjat. Nu är jag under utredning och jag hoppas att jag ska kunna få svar om saker jag undrar över mej själv.
Tack för din blogg jag uppskattar den så mycket eftersom jag ser att andra har samma svårigheter som jag i vardagen.
Hej Ann!
Jag förstår verkligen vad du pratar om. Jag blir också trött redan innan jag ens börjat – själva planeringen tröttar ut mig så mycket att jag nästan aldrig ens kommer igång.
Det här med ett ostädat hem ska du inte ha något dåligt samvete för tycker jag. Jag har aldrig ens förstått varför ett hem alltid måste vara välstädat. Det viktigaste är ju att det inte blir ohygieniskt, annars kan man få ohyra. Men jag har aldrig förstått varför alla saker måste vara i ordning, för mig känns det helt enkelt inte den enorma ansträngningen det tar för att vara ordningssam. Hellre lever jag i ett ostädat hem än kör slut på mig själv.
Lycka till med utredningen, hoppas den kommmer att ge dig svar!