Jag måste säga att jag är otroligt glad och rörd över alla fina kommentarer jag fått på mitt senaste inlägg där jag skrev att jag är sjukskriven på deltid. Så underbart att ni förstår och stöttar mig! 🙂 <3
Jag är också glad att många av er skrivit att ni uppskattar den här bloggen och att ni fått en mycket bättre förståelse för Aspergers syndrom genom att läsa mina inlägg. Just sådana här underbara kommentarer gör att jag orkar fortsätta! Ni betyder så mycket för mig, mina kära bloggläsare! <3
Några av er har även skrivit till mig att de verkligen behöver den här bloggen, men jag har insett den senaste tiden att jag också behöver den själv. När jag var ny i bloggandet, var mitt huvudsakliga syfte att sprida information om Aspergers syndrom samt att marknadsföra mina föreläsningar, men snart insåg jag att jag också mådde bra av att blogga, och då började det kännas som att jag även gjorde det för min egen skull.
Jag har dessutom lärt mig otroligt mycket genom att läsa era kommentarer. Aspergers syndrom är en otroligt bred diagnos, och det känns som att man aldrig blir fullärd. Jag har läst flera böcker om Aspergers syndrom och autism, båda skrivna av läkare, psykologer och människor som själva har diagnosen, och ändå får jag nya synvinklar hela tiden tack vare era kommentarer. När jag förra året var gäst i det finska diskussionsprogrammet Den mänskliga faktorn, sade den neuropsykitariska coachen Pirjo Laatikainen som också var med i programmet att trots att hon har en vuxen son med Aspergers syndrom och hon jobbat i flera år som neuropsykiatrisk coach, känns det som att hon fortfarande inte vet fullt ut vad Aspergers syndrom är: man lär sig något nytt hela tiden.
När jag startade den här bloggen, fick jag rådet att blogga om fler ämnen än bara Aspergers syndrom, som exempelvis skönhet och smink eftersom människor hellre brukar vilja läsa om sådana ämnen än om Aspergers syndrom. En person jag pratade med tyckte exempelvis att jag borde fota resultat på skönhetsbehandlingar jag gjort på salonger och lägga bilderna på bloggen för att få fler läsare.
Jag funderade på det men kom fram till att jag inte ville göra det. Visserligen tycker jag att det är roligt att sminka sig och göra sig fin, men jag tycker att skönhet är ett otroligt tråkigt ämne att skriva om, och det är inget ämne jag brinner för samma sätt som jag brinner för Aspergers syndrom. Sedan finns det ju hur många skönhetsbloggar som helst, men däremot finns det inte lika många bloggar som enbart koncentrerar sig på Aspergers syndrom, förutom Johanna Svenningssons och HL:s bloggar. Visst skulle jag kanske kunna få fler läsare om jag även skrev om skönhet, men hellre vill jag ha rätt sorts läsare än många läsare, tänkte jag.
Innan jag började blogga, visste jag knappt vad bloggar var för något och jag visste inte ens varför människor bloggade. Idag kan jag inte heller påstå att jag vet exakt vad bloggar är för något, men däremot vet jag idag vad min blogg är varför jag själv bloggar: bloggandet får mig att må bra. Jag har tycker att det är enkelt att blogga, mycket enklare än att läsa andras bloggar. På samma sätt tycker jag ibland att det är svårare att läsa andra människors böcker än att skriva en bok själv. Förmodligen har det med min ojämna begåvningsprofil att göra 😉
12 svar på ”Vad betyder bloggen för mig?”
Min blogg er bare i startfasen, men den er veldig viktig for meg. Og det er takket være deg at jeg skriver den. Vi har ingen slik på norsk. Det tar mye energi og jeg skjønner at du må bli sykemeldt på halvtid innimellom. Og jeg bryr meg veldig om deg og ble ferdig med å lese boka di i dag. Jeg skal lage et blogginnlegg om den en av de nærmeste dagene. Kanskje flere norske vil lese den. Det var ikke noe problem for meg at den er på svensk. Du skriver lettforståelig. Og jeg skjønner det med å skrive ti timer om dagen. Man blir intens. Jeg bruker macen alle timene jeg er våken, bortsett fra når jeg tar bilder eller spiser. Og jeg spiser ikke mange minutter.
Jag förstår att din blogg är viktig för dig, kul att du blev inspirerad av mig! 🙂 Det som är viktigt är att hitta en bra balans hur många inlägg man orkar skriva om dagen. När jag skrev min bok, skrev jag superintensivt, men jag skulle aldrig orka vara så där intensiv i längden. Jag skulle inte ens orka skriva 4 timmar om dagen i längden, men under en kortare period är det okej.
Vad kul att du orkade läsa min bok fram till slutet även om den är skriven på svenska! Jag hoppas att jag kan få den översatt till norska i framtiden 🙂
Jag har följt din blogg ett antal månader nu . Det har varit jätteintressant och lärorikt. Hoppas du fortsätter men sköt om dig.
Vad kul att höra att du uppskattar min blogg, Daniel! Jag kommer definitivt fortsätta blogga, det ger mig otroligt mycket och jag är glad att jag har fått många följare som läser vad jag skriver 🙂
Vad roligt att höra att ditt bloggande betyder så mycket för dig, och tack så mycket för länken! 🙂
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. När jag började blogga såg jag det som ett sätt att förena nytta med nöje. Jag tänkte att nu får jag göra någonting som är väldigt roligt (skriva) samtidigt som jag får informera om någonting som känns viktigt (mina funktionsnedsättningar). Jag tänkte att jag ”håller väl igång ett tag och så får vi se hur det går”. Jag var lite orolig att ingen utanför min egen bekantskapskrets skulle vilja läsa, så jag blev jätteförvånad när jag började få kommentarer från människor jag aldrig hade träffat!
Precis som du så lär jag mig väldigt mycket av mina läsares kommentarer. Det är så roligt när folk kommer med nya infallsvinklar, det berikar verkligen. 🙂 Och jag har verkligen lärt mig mycket om Aspergers syndrom! Jag håller ju på med hästar och man brukar säga att en hästmänniska aldrig blir fullärd, och jag tror att det är samma med Aspergers syndrom och neuropsykiatriska diagnoser i allmänhet. Det är ett så oerhört brett spektrum, så även om man vet hur t.ex. Aspergers syndrom eller ADHD tar sig uttryck hos EN person så innebär inte det att man vet hur det tar sig uttryck hos alla andra.
Jag mår också bra av att blogga och det finns flera anledningar till det. Jag får skriva, informera, lära mig nya saker och jag får kontakt med människor som jag kanske aldrig hade fått kontakt med annars. 🙂 Dessutom är det en sysselsättning som jag klarar av, vilket stärker mitt självförtroende.
Jag tänkte som du när jag började blogga. Jag tänkte att jag kanske skulle blogga ett tag och att jag skulle se sen. Men idag skulle jag inte kunna tänka mig att leva utan bloggen! 🙂 Däremot vet jag inte hur många inlägg i veckan jag kommer att orka skriva i framtiden, men jag skulle inte kunna tänka mig att sluta helt.
Jag blev också förvånad och glad när jag började få kommentarer från människor jag aldrig hade träffat. Det var en positiv överraskning för jag hade aldrig tänkt att bloggen skulle kunna intressera så här många människor! Jag har fått även höra från äldre människor att de läser min blogg. Jag kan tänka mig att skönhets- och modebloggar har en lite yngre läsarkrets medan bloggar om funktionsnesättningar lockar blandade åldrar.
Jag tror inte att jag någonsin kommer att bli helt fullärd när det gäller Aspergers syndrom och autism. Jag brukar säga att det nästan finns lika många varianter av Aspergers syndrom som det finns individer inom spektrumet. Nästan varje gång jag läst en ny bok eller läst andra människors kommentarer har jag fått nya saker att tänka på. Och jag tycker att det är roligt att utvecklas och lära sig något nytt! 🙂
Ush ja för mucket skönhets bloggar där ute, håll dig till denna som du gort den är toppen precis som du sa slälv så finns det inte många asp bloggar.
Tack Emma! Jag kommer definitivt hålla mig till denna, visst lockar kanske inte den här typen av blogg lika många läsare men isåfall får det vara så. Hellre bloggar jag om ett ämne som jag verkligen brinner för, på det sättet orkar jag också hålla igång i längden 🙂
När jag startade den här bloggen, fick jag rådet att blogga om fler ämnen än bara Aspergers syndrom, som exempelvis skönhet och smink eftersom människor hellre brukar vilja läsa om sådana ämnen än om Aspergers syndrom.
Det mest strategiska du skulle kunna göra för att få fler läsare tror jag är att börja blogga om Aspergers syndrom på andra språk än svenska tex engelska.
Det finns hur många bloggar som helst som skriver om smink och mode och det är bara en liten andel av dem som når en vidare läsekrets. Jag tror mer på att nischa sig. Särskilt om man som du Paula är flerspråkig ”från födseln” och har en specialegenskap i form av en specialhjärna. Jag tycker att blogger fyller störst funktion när de handlar om ett eller några få ämnen som de som skriver bloggen har mycket kunskap/erfarenhet av.
Du har rätt, om jag bloggade på engelska skulle jag kunna nå många fler läsare! Och jag vill faktiskt starta en engelskspråkig blogg i framtiden, och eventuellt även en blogg på tyska om jag har ork. Men om jag gör det under tiden jag är sjukskriven, måste jag prata med Försäkringskassan för annars finns det risk att de ser bloggandet samma som arbetsförmåga. Det är inte alls samma sak, men det förstår inte alltid andra människor.
Jag tror också på att nischa sig, i alla fall när det gäller mig. Jag är inte lika kunnig om skönhet som jag är om Aspergers syndrom, och om jag tvingade mig själv att blogga om ämnen jag inte brinner för, skulle kvaliteten på bloggen sänka. Att blogga om ett nischat ämne gör bloggar mer unika idag för det finns redan så många människor som bloggar om sin vardag eller skönhet!
Läser alla dina blogginlägg. Har nydiagnostiserad asperger i familjen, och har lärt så mycket genom din blogg! Har läst mycket fakta om asperger och förstås lärt av det, men det blir annorlunda och så att säga levande beskrivet av dig, därför att du delar med dig av dig själv. Stort tack!
Hej Anna!
Välkommen som läsare till min blogg! Vad kul att du gillar den och att du lärt dig mycket om Asperger genom att läsa mina inlägg 🙂