Segis frågar
Jag har väldigt svårt att komma igång med dagen. Det tar lång tid innan jag känner att hjärnan är vaken, nu är den igång och jag känner mig som mig och jag kan börja tänka på vad ska jag göra med denna dag, kunna prata med människor och svara på frågor m.m. Men nästan varenda dag så känner jag inte så förrän det är ”för sent”, dagen är förbi, det är redan eftermiddag. Hela dygnsrytmen blir förskjuten, det är väldigt lätt att falla in i denna dumma cirkel. Jag kan anstränga mig för att gå upp tidigt några dagar och känna mig stolt över att jag klarade det och om jag fick gjort bra saker dom dagarna. Men efter bara några dagar så faller jag tillbaka i en sämre rytm.
Jag har provat ett par olika antidepressiva mediciner, dricka mycket kaffe, äta koffeintabletter istället för att dricka kaffe, dricka energidryck, dricka cola, dricka té, köpt en solklocka som står på sängbordet, motionerat och tränat, ätit bra och säkert något mer som jag nu inte kommer på.
Jag har länge velat testa medicin för ADD då jag anser att jag har såpass stora problem att jag borde få testa detta trots att jag inte har en ADD-diagnos. Jag har ”bara” en Atypisk autism-diagnos som jag fick vid 31 års ålder men personligen relaterar jag mer till Aspergers och utredarna sa också att information om Aspergers stämmer väl in på mig så jag kunde säga Aspergers om jag ville.
Mina frågor är vad har du för tankar angående ADD-medicin för att hjälpa med att jag är så trögstartad, så seg i huvudet?
Kan det vara så att det skulle vara hjälpsamt om jag stod på mig för att få en ADD-diagnos?
Eller är det kanske bara så att jag får helt enkelt acceptera att detta är den jag är och att det inte går att göra det bättre?
Jag tror att jag kan bli lite snällare mot mig själv och försöka göra så gott jag kan och försöka acceptera detta men samhället tycker inte att det går bra, det är inte tillräckligt, de kommer aldrig sluta tjata om detta. Det är extra tufft att inte ens min egen familj kan skaffa sig en förståelse för detta problem jag har, acceptera det och sluta klaga på mig.
Paula svarar
Nu är jag väldigt biased för jag vill personligen alltid testa alla livsstilsförändringar som står till buds, även radikala sådana, innan jag börjar med medicin. För mig är medicin alltid ett sista hands-alternativ, men med detta sagt skulle jag inte tveka en sekund att börja med medicin om jag hade väldigt stora besvär som orsakade ett stort lidande och jag redan hade testat allt. Jag vill inte skapa onödiga hinder för mig själv, och skulle medicin vara det enda som krävs för att jag ska kunna uppnå en god livskvalitet skulle jag tacka ja till medicin på direkten!
Försöker ge dig ett objektivt svar
Jag borde även tillägga att jag har dåliga erfarenheter av adhd-medicin. För 18 år sedan testade jag flera sorters adhd-mediciner och fick hemska biverkningar och tvingades sluta (på den tiden hade jag inte den inställning till mediciner som jag har idag) och vet också andra som fått det. Av denna anledning kan jag vara fel person att ställa frågan till. Däremot försöker jag ändå ge dig ett så objektivt svar som möjligt för jag vill inte att någon ska bli påverkad av mina personliga värderingar. I objektivitetens namn måste jag också tillägga att jag även vet personer med adhd som blir hjälpta av adhd-medicin och är glada för att de börjat medicinera!
Vissa tål inte koffein
Själv var jag trögstartad på morgnarna innan jag ändrade på mina levnadsvanor helt! Om jag vill ha en bra dygnsrytm och vara morgonpigg kan jag inte dricka kaffe, te, energidrycker eller något koffeinhaltigt alls, inte ens på morgonen! Med koffein blir jag förvisso pigg och alert för stunden men det gör ändå att jag somnar alldeles för sent nästa natt och sömnkvaliteten blir dålig. Detta i sin tur gör att jag blir väldigt trögstartad dagen efter, och en ond spiral har uppstått. Är du säker på att koffein inte försenar din dygnsrytm? Vissa människor tål koffein, och du kan mycket väl vara en av dem. Men testa gärna att vara utan koffein och se om du märker någon skillnad!
Måste tänka på levnadsvanorna
En annan sak som är viktig för mig för dygnsrytmens skull är att utsätta mig för dagsljus utomhus så fort jag vaknat (helst i minst 2 timmar) samt avstå från dator, smartphones och annat flimrande ljus som kan störa dygnsrytmen (och nej, bluelight filters hjälper inte mig!) Det finns alternativ till vanliga datorer och smartphones, nämligen e-inkskärmar som inte utstrålar något ljus alls. Dessutom kan jag inte använda vanliga taklampor sent på dagen utan jag tål endast svag belysning på kvällstid. Jag kan inte heller träna sent på dagen, liksom inte heller äta måltider sent för det gör mig pigg.
Upp til var och en
Som du ser kan jag vara väldigt pigg och produktiv på morgnarna utan att behöva äta adhd-medicin, men för att inte vara trögstartad och hålla en bra dygnsrytm måste jag anpassa mitt liv betydligt mer än de flesta människor. Jag måste också ha regelbundna sovvanor och kan inte avvika från dem på helger och semestrar! Vissa tycker dock att det låter så jobbigt med radikala livsstilsförändringar att de föredrar att börja med medicin direkt vilket jag har full respekt för. Alla fattar sina egna beslut!
Blir ditt liv lidande?
Jag tycker att du ska tänka så här: hur mycket lider du av din förskjutna dygnsrytm? Blir ditt jobb, dina studier eller dina andra åtaganden lidande?Eller jämför dig själv med andra i din omgivning och känner dig mindre värd för att dina vanor ser annorlunda ut än deras? Tycker du att det är fel att vara en kvällsmänniska? Jag känner människor med förskjuten dygnsrytm som inte har det minsta lust att ändra på sina sömnvanor, det är därför jag undrar. Jag tycker inte att du ska behöva ändra dina vanor för sakens skull!
Håll koll på biverkningar
Om du inte lider av din nuvarande dygnsrytm får du fundera över om du borde öva på att stå på dig själv och säga ifrån när andra människor klagar på dina vanor. Om du skulle komma fram till att du ändå vill förändra ditt liv utan radikala livsförändringar kan du såklart testa adhd-medicin, och i så fall kan du hålla koll på möjliga biverkningar. Får du inga biverkningar av adhd-medicin, du märker en positiv effekt och tycker att det är helt okej att medicinera tycker jag absolut att en add-diagnos och -medicin kan vara ett alternativ!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
Det har du rätt i, säkert kan de sakerna du räknade upp spela in, det behöver inte bara handla bara…
24 svar på ”Trögstartad på morgonen, kan adhd-medicin hjälpa?”
Angående medicin så kan jag säga att jag helst skulle vilja att inte behöva ta någon medicin alls, jag försöker till och med att endast ta ipren och dyllikt bara när det är väldigt jobbigt.
Jag har känt jobbiga biverkningar av alla mediciner jag fått testa men utan antidrepressiv medicin så har livet varit outhärdligt så därför har jag nu landat i att bara ta den vanliga sertralin. Jag går på maxdos men känner att jag hade velat ha mer då livet fortfarande är väldigt deprimerande.
Jag mår bra av solljuset och värmen solen ger. Jag känner att jag mår som bäst under vår och sommar. Solen hjälper mig att vakna, solen hjälper mig att känna mig gladare, ger motivation att försöka ta tag i saker och blir lite peppad att ta mig ut och gå, försöka träna. Jag blir alltid ledsen när sommaren tar slut för jag vet att nu kommer jag må mentalt dåligt tills nästa sommar. 6-8 månader av mörker, kyla och isolering i en lägenhet, det är fruktansvärt jobbigt.
Jag sitter mycket vid datorn. Det är mitt enda sällskap egentligen. Jag är väldigt intresserad av teknik, datorer och spel och så älskar jag musik och det lyssnar jag på och tittar på via datorn så datorn är viktig för mig. Men visst, den håller mig vaken längre än vad jag borde sitta uppe. Jag anstränger mig för att hålla saker i balans. Att det inte blir för mycket dator och för lite att komma ut, röra mig och se solen och himmel. Jag faller väldigt lätt in i att sitta med datorn och det är väldigt jobbigt att ta sig ut. Jag anstränger mig verkligen för att hålla balans på mitt liv, på min vardag, det är något jag kämpar med varenda dag, det tar mycket energi.
Jag är en kvällsmänniska, en nattuggla, som finner det spännande, skönt och kul med kvällen. Datorn och alla LED-belysningar i färger lyser så fint och häftigt i mörkret. Det känns som spelen och musiken blir roligare och häftigare också. Dessutom kommer jag mer ifrån alla normala människor och det normala samhället, det känns bra. Jag mår dåligt av att titta ut och se det normala samhället. Istället vill jag ta mig ifrån samhället när jag ska ut, jag vill till skogen och skön! Lugnet, harmonin, naturen, träden som svajar i vinden, fågelkvitter, vattnet som skvalpar.
Men jag blir helt naturligt bara pigg på kvällar, oavsett hur länge jag varit vaken. Jag kan ha gått upp tidigt och börjat känna mig trött på eftermiddagar men sen tickar klockan över till kväll och jag tappar tröttheten och börjar vakna istället. Känns jättekonstigt. Jag vill inte gå och lägga mig, jag har jättesvårt för att somna. Dessutom så vill jag heller inte vakna, jag vill inte gå upp nästa dag. Det är en ond spiral.
Men jag känner att jag lider. Jag mår mentalt dåligt av att inte komma upp i tid, att inte komma ut och ta vara på dagen, att inte hinna komma ut och se solen före den går ner, att min hjärna är trög i flera timmar innan jag känner att det är okej, nu är jag mig själv men så är det redan sent och snart egentligen dags att gå och lägga sig.
Då tänker du på samma sätt kring medicin som jag! Precis som du äter jag endast medicin om jag verkligen måste, annars låter jag bli.
Jag hade själv inte kunnat bli trött på kvällen om jag hade utsatt mig för vanlig LED-belysning på eftermiddags-/kvällstid. Jag använder endast rödaktig och mycket svag belysning sent på dagen, och som sagt har jag dator och mobiltelefon med e-inkteknik som inte avger något ljus alls. Jag behöver vistas i solljus på morgonen/förmiddagen, och på kvällen ska jag endast använda svag belysning hemma. När jag förut levde som du var jag alltid pigg på kvällen oavsett hur länge jag hade varit vaken, men numera blir jag alltid trött tidigt.
Jag tycker att du ska fundera på vilket av följande alternativen som tilltalar dig mest: 1) att fortsätta leva som du gör nu med konsekvensen att du får stå ut med din nuvarande dygnsrytm, 2) att göra kraftiga livsstilsförändringar så att du förhoppningsvis blir naturligt trött på kvällen eller 3) att börja medicinera med t ex sömn- eller adhd-medicin. Kanske kan du ta kontakt med en arbetsterapeut som kan hjälpa dig att fatta ett beslut och skaffa fungerande rutiner?
Datorer, teknik, spel och musik är den jag är, utan det så har jag inget, då har jag inget intressant och roligt kvar i livet. Jag skulle vilja att i alla fall ha en vardag där jag går upp vid 9-10 och inte sova till 14-16 eller sämre speciellt under vintertid men det är ett svårt val att välja bort det enda jag har. Jag ska försöka bli bättre på att hålla balansen och disciplinen.
Tack så mycket för dina svar och din tid.
Inga problem! Jag hoppas att du hittar ett sätt som funkar för dig, och jag vet att det är många som inte är villiga att minska ner sin skärmtid så du är definitivt inte den enda som känner så. Om inget annat funkar kan sömntabletter alltid vara ett alternativ!
”Dessutom kommer jag mer ifrån alla normala människor och det normala samhället, det känns bra. Jag mår dåligt av att titta ut och se det normala samhället.”
Samma här! Det var en sån stor grej för alla att man hade vänt på dygnet där i slutet av tonåren också. Fast det ju egentligen inte spelar någon roll alls NÄR man sover, utan bara är huvudsaken ATT man gör det. Jag har ofta – och nu mer än någonsin med coronan – känt en större utanförskap av att vara vaken dagtid och se alla andra umgås och vara ute. Även när jag har stått mitt i en folkmassa, än varit ute ensam i någon öde omgivning. Jag har ändå alltid varit ensam. Då känns nätterna sköna, lugna, tysta och rofyllda, när det är mörkt ute och man kan ha världen för sig själv. Däremot funkar det sämre att gå ut då nu när det är mörkt så mycket längre igen än på sommaren. Men jag mår sämre ju mer jag försöker passa in i en norm där jag aldrig känt mig hemma eller ens vill vara. Istället kommer jag att omfamna mitt ”annorlundaskap” och personliga livsval nu! Eftersom folk dömer en oavsett och man då lika gärna kan vara den man är och sig själv fullt ut. Allt annat gör en bara olycklig, när man försöker göra om sig själv för att vara till lags för alla andra. Vilket ingen annan gör. Varför ska man då behöva göra det själv?
Jag har tittat på Mumindalen på sistone, alla avsnitt ligger uppe på nätet, eller i alla fall en hel del. En mysig serie med härliga karaktärer! De går i idé varje höst och vaknar i april igen. Så skulle man göra! Så man slipper mörkret och kylan och ångesten som nu snart står på porten igen.
Vad bra att du omfamnar ditt annorlundaskap, det är helt rätt beslut! Människor har och kommer alltid ha åsikter om hur man lever, men man lever ju för sin egen skull, inte för andras! Det är, precis som du skriver, mycket bättre att vara den man är fullt ut.
Jag tror att många känner som du och skulle vilja gå i idé på vintrarna! Själv ser jag numera till att få dagsljus även på vintertid, och när det är soligt och jag har tid brukar jag sola i loftgången på vintrarna. Men under årets mörkaste månader är det såklart inte speciellt många soliga dagar!
Jag skulle gärna gå i ide just mellan november – april! Precis den tiden av året. Det är konstigt att de kan göra det utan att behöva äta och liksom bara sova hela tiden i ett streck, som det väl är då. Mumin vaknade ur idet, ett avsnitt handlade just om det. Fantasifigurer gör ju som de vill. 😉 Men det gör väl aldrig riktiga björnar. Och det är väl fler djur som gör det också?
Angående valet, vad mig anbelangar, så blev utgången så negativ som den hade kunnat bli. Med både det parti och ledare som jag allra minst velat se som statsminister. En väldig besvikelse. Men det representerar ju majoritetens åsikter och värderingar då.
Ja, månaderna mellan november- april är nog inte så roliga, speciellt inte november, december och januari då det är som mörkast!
Jag hade gärna sett Magdalena Andersson som statsminister och absolut inga regeringssamarbeten med ett parti som vill att icke EU-medborgare inte längre ska ha rätt till bosättningsbaserade bidrag, men nu blev det som det blev!
Hon verkar trevlig och jag säger detsamma. Kan inte sympatisera med något parti fullt ut, men S är det jag mest ställer mig bakom. Och alla de rödgröna långt före de blå. Nu börjar fel väg med allt igen, som jag ser det. Men det är ju som det är.
Ja, det är inte alltid det blir det valresultat man önskar tyvärr!
Det är sällan det brukar vara såhär negativt, dock. Bidrar bara till ökade klyftor och orättvisor människor emellan.
Det sista jag ville var verkligen att se moderaterna segra, i samarbete med övriga högerpartier och den absolut siste person inom det partiet som jag hade velat se som statsminister, var just Kristersson. Kommer inte se så många svenska nyheter de kommande fyra åren, för jag vill varken se eller höra honom.
Det här slår mot de allra svagaste i samhället. Och kommer återigen bidra till förtvivlan hos sjuka som av olika anledningar inte kan arbeta och heller inte blir friskare av indragen sjukpenning/ersättning utan precis tvärtom. Det är så otroligt synd att väljarna inte hellre valde Magdalena och solidaritet.
Jag håller med dig om att de allra svagaste i samhället drabbas. Dock har ju du och jag en relativt bra sits i och med att du har sjukersättning och jag har ett jobb, d v s vi har båda fast inkomst! Värre blir det däremot för mig om jag skulle bli arbetslös. Jag är ju svag i den bemärkelsen att jag inte kan ta något annat jobb än det jag har, så blir jag av med mitt nuvarande jobb är det kört för mig då föreläsningsjobb inte växer på träd.
Jag tycker synd om de som skulle behöva sjukersättning men inte får det. Det är riktigt tufft att leva på ekonomiskt bistånd! Jag har egentligen inget emot inkomstskillnader så länge alla har pengar så att de klarar sig, men däremot är jag emot utförsäkringar och urholkning av LSS!
Jag ser inte bara till mig själv med hur jag röstar eller vad jag sympatiserar med. Jag skulle nog aldrig rösta på ett högerparti hur mycket jag än tjänade, eftersom jag tycker det är fel värderingar och tillvägagångssätt rent principiellt. Jag vet en person som tjänar väldigt bra och egentligen skulle gynnas helt av M´s politik, men tar avstånd från dem av samma anledning och istället röstar för en bättre värld för ALLA. Då måste man börja med de som behöver det som allra mest. Annars utgår man återigen från att alla har samma förutsättningar i livet för att lyckas och nå dit de vill. Och att resten får klara sig bäst de kan, eller gå under om så blir fallet.
Och hela tiden står kungahuset m.m. över allt, som sagt… Då gäller plötsligt ingen alls av deras anti-bidragsprinciper. Högern är en oerhört hierarkisk politik där man inte alls tror på allas lika värde.
Jag tycker inte alls att vänstern är bra på alla sätt heller, ska tilläggas. Finns flera saker där jag inte heller gillar. Men jag förstår och sympatiserar ändå mycket mer med varje parti inom de rödgröna.
Jag vet själv en person som blev utförsäkrad och tog sitt liv. Kände henne inte personligen utan fick bara höra det genom andra, men dock. Det är ju inte den enda heller. Ingen ska behöva känna den desperationen i ett välfärdsland.
Vad tråkigt! 🙁 Jag har också läst om sådana historier och tycker att det är hemskt! Jag tycker att alla som har ett läkarintyg på att de inte kan jobba borde ha rätt till en fast inkomst.
Värderingar tror jag är det viktigaste för att man ska passa ihop i alla fall, både inom vänskapsrelationer och förhållanden. Att man har ungefär samma grundvärderingar och syn på saker. Jag är inte lika noga med folk jag känner mera flyktigt, då kan det bara vara uppfriskande att höra lite andra perspektiv och det är ju härligt att alla är olika också! Så måste det ju också kunna vara. Men med vänner och särskilt med kvinnor. Jag skulle nog aldrig kunna vara med någon som hade rakt motsatta värderingar. Vilket parti spelar ingen roll, huvudsaken att det är något på det rödgröna sidan, liksom.
Jag tycker att det är klokt av dig att vara noga med att dina vänner och kvinnor delar dina grundläggande värderingar. Eftersom du har mycket starka politiska åsikter och tycker att det är viktigt att sympatisera med de rödgröna är det bra att de som står dig närmast har samma värderingar. Vänner och partners kan vara olika varandra på vissa punkter, men däremot är det vanligt att välja ut vänner och partners som delar ens grundläggande värderingar. Det ökar också chansen till en hållbar relation! Är man däremot inte lika politiskt engagerad som du är diskuterar man kanske inte ens politik med sina närmaste, och i så fall är det inte lika viktigt.
Jag är inte så politiskt engagerad alls egentligen. 🙂 Aldrig gått med i något parti, för jag har aldrig delat åsikter med något fullt ut. Min vän och jag pratar ofta politik, både inrikes och världspolitik och vi delar de flesta värderingar också. Jag ringer till honom istället för att gå dit numera. Men om någon okänd frågade vad jag röstade på skulle jag inte svara, för det tycker jag är något personligt som man väljer vilka man säger det till. Det finns en kvinna som jag gillar och har haft kontakt med till och från en längre tid. Henne har jag ingen aning om vad hon röstar på eller står inom politik för det har hon aldrig uttryckt och jag har aldrig pratat om politik med henne heller. Vissa kanske inte bryr sig så mycket, eller tycker det mesta är dåligt så de inte kan välja. 😉 Men även om man tycker det, är det ju stor chans att man tycker ännu sämre om vissa partier. Så att man då får välja det bästa av dem.
Jag tänkte att du kanske har starka politiska åsikter även om du inte är medlem i något parti, och därför är det bra om du hittar människor som tycker som du, eller åtminstone inte är extremt politiskt engagerade i något av högerpartierna. Då är det störst chans att du klickar med personen! Jag har t ex träffat veganer som tycker att det är moraliskt väldigt fel att konsumera animaliska produkter, både för djurens och klimatets skull, och därför väljer att umgås med andra veganer/vegetarianer. Jag har full förståelse för det!
Jag tycker att det är klokt av dig att inte berätta för okända vad du röstar på. Jag bryr mig personligen inte om vad andra röstar på, men vissa kan ta riktigt illa vid sig om någon röstar helt annorlunda än de själva.
Snubblade över en bra artikel:
https://arbetet.se/2022/09/27/jag-skiter-i-att-giorgia-meloni-ar-kvinna/
Intressant artikel!
Jag tycker de flesta ismer borde ifrågasättas och förkastas. Det handlar om att bunta ihop folk i ett ”vi och dem” tänk. En grupp är alltid offer, en annan alltid motsatsen. Världen funkar ju inte så. Bedöm alla människor som individer istället, som de är.
Jag håller med dig om att alla borde behandlas som individer istället för att läggas i olika fack!