Igår skrev jag ett inlägg om hur många personer med Aspergers syndrom tänker utanför lådan och hur många kan ha svårt att acceptera sociala konventioner utan någon logisk förklaring. Att majoriteten av människor gör saker på ett visst sätt räcker inte alltid som en förklaring för oss med Aspergers syndrom utan många vill enligt min erfarenhet vara övertygade om att det majoriteten gör faktiskt är rätt.
Ofta sägs det att vi som har Aspergers syndrom tänker svart-vitt, och vissa med Asperger gör säkert det också. Men jag undrar om det nödvändigtvis alltid är så. Sedan länge har jag fascinerats av fenomenet ”masspsykos”, dvs när många människor följer strömmen utan att ifrågasätta. De normer, värderingar och seder och bruk som styr i det samhälle man lever i styr ofta människors vanor och åsikter.
Dessa värderingar förändras då och då, och då förändras människornas tankesätt också. För så sent som 50 år sedan ansågs det vara skamligt för en kvinna att föda ett barn utanför äktenskapet. Om jag hade fött ett oäktenskapligt barn för 100 år sedan och sagt högt till alla människor att jag inte ser några problem med oäktenskapliga barn, hade jag förmodligen blivit utstött. Om någon däremot skulle tycka idag att det var något konstigt med oäktenskapliga barn, skulle det förmodligen höjas ett och annat förvånat ögonbryn. Och i Sverige är det olagligt med barnaga, men i många andra länder, däribland Frankrike, anses det vara normalt att slå sina barn i uppfostringssyfte. När jag diskuterat detta med några utlänningar, har de jag pratat med tyckt att vi i Sverige resonerar helt konstigt som aldrig slår våra barn, medan svenskarna tycker att barnaga är helt moraliskt förkastligt.
På Asperger-kursen på Sankt Görans sjukhus fick jag lära mig att det är vanligt att personer med Aspergers syndrom inte påverkas så mycket av vad andra människor runt omkring tycker och tänker, och när jag sedan för första gången fick träffa andra personer som också hade Asperger, märkte jag att det ofta med vissa undantag stämmer. Detta fick mig att undra om det verkligen alltid stämmer att vi som har Aspergers syndrom tänker svart-vitt och endast ser situationen ur en synvinkel om vi har starka åsikter. Tänker inte de människor som påverkas av sådana här masspsykoser och varken accepterar eller förstår oliktänkande lika svart-vitt som vi gör? Vad tycker ni, mina bloggläsare?
4 svar på ”Tänker personer med Aspergers syndrom svart-vitt?”
Jag håller med om vartenda ord. Jag betraktar också de normer, värderingar, seder och bruk som finns som masspsykoser. Jag tycker klädmode är ett bra ex på en sådana här masspsykos. På 80-talet skulle alla ha kläder i gälla färger, hockeyfrilla, axelvaddar mm men om du hade sett ut så på 90-talet så hade folk kissat på sig av skratt. Men det är svårt att föreställa sig hur samhället hade sett ut utan de här föreställningarna om vad som är rätt och fel. Det är ju viktigt att inte alla drar åt olika håll om ett samhälle ska hålla ihop.
Det där med mode är ett jättebra exempel på masspsykos. Jag har ofta kläder på mig som är helt fel nu år 2014, vilket kan dra åt sig blickar. Men jag brukar säga att ingen vet om hur modet kommer att se ut om bara 10 år. Det är intressant att det som är rätt och fel kan ändras på extremt kort tid.
Jag håller med om att alla inte borde dra sig åt helt olika håll när det gäller vissa saker, strukturen i samhället måste ju fungera. Men jag önskar ändå att människor var mer toleranta åt folk som tänker helt annorlunda och vågar sticka ut. Det skadar ju inte strukturen i samhället om några människor väljer att leva på ett helt annat sätt, följa ett annat klädmode osv, bara lagen respekteras och ingen tar skada.
Sent svar, men jag räknar med att andra hittar till denna blogg nu för tiden också.
Nja … Samhällets mer eller mindre begripliga normer har inte så mycket med svart-vitt tänkande att göra. Inte ens när utomäktenskapliga barn var skamligt – en mycket stark norm – så var det svart-vitt där heller:
Om man gifte sig med barnafadern efteråt så var allt glömt och förlåtet, trots att barnet var utomäktenskapligt när det föddes. Att bli ensam mor för att ens fästman dött precis före bröllopet och man redan var gravid, var mycket mindre skamligt än om du blivit full och fått barn med någon du precis träffat. Ännu mer så om du fick utomäktenskapliga barn med flera fäder.
Att tänka svart-vitt här är att inte ta in alla omständigheter som påverkar åt olika håll.
Även mode har en mycket lång gråskala mellan ”totalt intetsägande i dagsläget” till ”folk vänder sig efter dig på stan”. Normen talar om var mittlinjen går, sedan finns det en lång gråskala utanför åt båda håll (tänk normalfördelningskurva). Tror man att mittlinjen är det enda som gäller, då tänker man svartvitt.
Jag anser att många som anammar samhällets samtida värderingar tänker svartvitt! Men det beror såklart på sammanhanget.