Jag har precis läst ut en intressant bok som heter Ta kontrollen över ditt liv. Författaren är Nls Rygaard som är socionom med magisterexamen i socialt arbete och en utbildad KBT-terapeut. Han arbetar bland annat som kursledare vid Svenska Institutet för Sorgbearbetning och har även arbetat med psykisk ohälsa i över tio år. Nils vet alltså med andra ord vad han pratar om. Han föreläser för övrigt också.
Vem äger ansvaret
Nils kallar boken för en handbok i kommunikation i relationer till andra människor, och han har skapat en metod som heter Vem äger ansvaret. Här var min spontana tanke att många använder sig av talesättet ”man kan inte förändra andra människor utan endast sig själv” men reflekterar aldrig över vad det egentligen innebär. Men Nils gör det och förklarar tydligt och pedagogiskt varför det är okonstruktivt att irritera sig på att andra människor aldrig förändrar sig.
Man kan endast ändra sig själv
Svaret är självklart att man ska förändra sig själv och sitt eget förhållningssätt, inte försöka ändra på andra människor, vilket dock är otroligt lätt att glömma bort. Precis som Nils påpekar så gör många gärna misstaget att göra samma sak om och om igen och bli förvånade över att det alltid blir samma resultat. Hemligheten ligger i att man själv ska göra något annorlunda, annars kommer man få samma resultat gång på gång och det blir aldrig någon förändring.
Vems skuld?
Enligt Nils har vi människor en tendens att tänka svartvitt när det gäller skuld. Antingen är allt alla andras fel eller så skuldbelägger man sig själv och tänker att man är en dålig människa och att allt är ens eget fel. Om någon sagt något elakt och ens dag förstörs, lägger man gärna skulden på ens mående på den andre personen. Om man däremot själv råkar säga något elakt och en annan persons dag blir förstörd, lägger man skulden på den andres mående på sig själv. Nils förklarar tydligt och pedagogiskt i boken varför dessa är farliga tankefällor.
Kopplade till autism
Jag tror att boken handlar om alla människors liv, och själv kopplade jag allt till mitt eget. Jag tänkte på människor som är skeptiska till autism och till det faktum att jag verkligen har vissa svårigheter. Om jag förklarar och dessa människor vägrar tro på det jag säger, bör jag självklart inte förklara igen. Antingen ska jag istället sluta umgås med dessa människor eller sluta bry sig om vad de tycker. Att de inte tror mig är deras problem, inte mitt. Om jag däremot irriterar mig på deras åsikter om autism, skapar jag bara onödiga problem för mig själv.
Annorlunda inlärningsprofil
Nils är dessutom av åsikten att vi tänker alldeles för fyrkantigt när det gäller lärande. Små barn försöker gärna om och om igen tills de lär sig att gå, simma, cykla och ja, det de ska lära sig! Däremot tillåts inte äldre personer försöka lika många gånger för det ses som ett misslyckande. Men om en elev behöver 10 gånger längre tid på sig än sina klasskamrater för att lära sig matematik, betyder det inte att eleven inte kan lära sig. Hen kan bli hur duktig som helst i matematik när hen väl lärt sig. Så länge eleven orkar försöka, varför ser vi eleven som dum?
Rekommenderas varmt
Jag tycker att boken passar alla som vill lära sig att förstå sociala situationer och konflikter och tänka konstruktivt, men extrabra kan den passa för oss autister som gärna har en tendens att fastna och älta negativa tankar och saker andra människor har sagt till oss. Vi skuldbelägger gärna oss själva och tror att det är fel på oss eller så irriterar vi oss på att andra människor aldrig förstår oss autister. Genom att läsa Nils bok kan vi alla få mycket användbara tips.
