Idag föreläste jag för lärare i Sollentuna kommun, och det var den sista föreläsningen innan sommaruppehållet. Kommunen har haft en föreläsningsserie om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och min föreläsning om Aspergers syndrom var den sista föreläsningen i serien.
Även om sommarlovet börjar för mig nu, kommer jag inom den närmaste tiden inte kunna vila lika mycket som jag skulle vilja. Den här veckan har jag exempelvis något varje dag, som exempelvis frisör- och läkartider, boendestöd osv. Eftersom jag insett att jag pga min begränsade energimängd inte kommer att kunna leva på samma sätt som tidigare, har jag varit tvungen att lära mig att prioritera mina aktiviteter och att inte ha dåligt samvete om jag inte svarar i telefon eller sms. Att kunna säga ”nej” till aktiviteter och att stänga av telefonen har verkligen gjort susen.
Föreläsningen gick jättebra, och det var många i publiken som kom och pratade med mig efteråt.
6 svar på ”Sommarens sista föreläsning gjord”
Du er så flott Paula! Jeg vurderer også å skru ned litt tempo i sommer, kanskje i noen av ukene blogge bare annenhver dag. Men foreløbig blogger jeg hver dag. Det var et fint bilde av deg! Takk for at du deler erfaringene dine.
Tack! 🙂 Ja, ibland är det viktigt att sänka tempot när man känner att det blivit för mycket.
Bra jobbat Paula !
Tack Annika! 🙂
Hej Paula! Jag var en av de pedagoger som tackade dig för en mycket bra och insiktsfull föreläsning. Under de 20 år jag arbetat med barn och ungdomar har jag träffat på många elever med olika färdigheter/olikheter/svårigheter. Ju mer jag lär mig ju mer inser jag att man aldrig blir kompetent nog, utan ständigt möter på nya utmaningar. Har man en klass på 25 elever är det trots allt 25 unika individer. Alla med egna känslor, svårigheter, styrkor och olika ”kunskapsryggsäckar”. Otroligt utvecklande för en pedagog och så härligt när man kan se allas personliga utveckling. Som pedagog kommer man många elever nära då man lägger ned mycket tid och arbete för att få dem att känna lust, nyfikenhet, självförtroende och tro på att de kan. Vill dock lyfta att det inte är lätt. Alla elever ska inkluderas i skolan så långt det går idag och då ställs det otroliga krav på kompetens hos pedagogerna i skolan. Vi möter elever med NPF, diabetes, språkstörningar, svåra hemförhållanden, nyanlända, svåra allergier o.s.v. Det säger sig självt att det behövs fler specialpedagoger, logopeder, elevassistenter, kuratorer och fler kompetenta pedagoger i verksamheterna. Så ser det tyvärr inte ut alltid utan alla kämpar på så gott de kan med den personalstyrka och lärmiljö de har. Eleverna är vår framtid. Satsa på dem tidigt, så har vi troligen starkare och mer välmående medborgare framöver. Läraryrket är mycket tufft idag och jag blir oroad inför framtiden. Alla elever har rätt till en skolgång med trygghet, rätt stöd och hög kvalité på undervisningen. Vi är långt ifrån där. Det ser olika ut och är lite av ett lotteri vad man får. Många gånger räddas elever av engagerade föräldrar, andra av tur att träffa rätt pedagog som ser dem och guidar dem rätt. Borde inte vara så. Politiker och andra ansvariga har långt kvar i sitt skolutvecklingsarbete. Att besöka skolor, intervjua elever och pedagoger och vara lyhörda för deras åsikter kan vara en bra start.
Jag önskar dig en trevlig sommar och hoppas att fler skolor/kommuner bokar en föreläsning med dig. Ska även läsa din bok och kanske få ytterligare en insikt hur unika vi människor vi är & hur vi kan bygga vidare på de styrkor/intressen som redan finns.
Mvh. Anna F.
Hej Anna!
Vad roligt att höra att du uppskattade min föreläsning! 🙂
Precis som du skriver så möter ni pedagoger ständigt på nya utmaningar eftersom alla elever är unika individer och har olika behov oavsett om de har en diagnos eller ej. Och med tanke på att det ofta råder resursbrist i många skolor är det inte lätt. Precis som du skriver, skulle det verkligen behövas många fler specialpedagoger och elevassistenter! Tyvärr tänker beslutsfattarna väldigt kortsiktigt. De tänker förmodligen att det kostar alldeles för mycket att lägga pengar på barn med speciella behov, men det de inte tänker på är vad som händer med dessa barn när de blir vuxna. Om de inte fått det stöd de behöver, finns en stor risk att de kommer att må dåligt och inte klarar av att försörja sig själva, vilket också kostar samhället mycket pengar. Det skulle vara mycket smartare att satsa på dem när de är barn så att de får en ärlig chans.
Trevlig sommar!