Något som både gör mig förbannad är intolerans mot avvikelser. I diagnoskriterierna för autism framgår att perceptuella avvikelser ingår i funktionstillståndet vilket i praktiken innebär att man exempelvis kan ha ett över- eller underkänsligt beröringssinne. Detta kan föra med sig att vissa autistiska personer kan ha mycket svårt för att ta i hand eftersom beröringen kan kännas väldigt obehaglig i hela kroppen.
Finns mycket intolerans
Problemet? Samhällets intolerans. Många föräldrar till autistiska barn får höra att det hör till allmän hyfs att skaka hand och att de därför borde vara hårdare mot barnet och lära ut till barnet hur man gör. Jag har ibland hamnat i debatt med sådana människor, och vissa går till och med så långt att de påstår att många människor har ett stort behov av att skaka hand och att de kan bli ledsna om någon vägrar!! Och att det därför inte alls ska vara självklart att autistens specialbehov borde gå före personens som gärna vill skaka hand.
Kommer snart återgå till det normala
Tack och lov resonerar inte alla människor så här konstigt, men sådana människor finns tyvärr! Därför blir jag ännu mer fundersam så här i coronatider: nu är det plötsligt helt okej att inte skaka hand för nu är det självklart att man ska akta sig för nära kontakt! Nu verkar alla klara sig utan och ingen ifrågasätter om man förklarar att man inte vill ta i hand. Men så fort corona försvinner kommer förmodligen folk återgå till det normala, och då kommer det återinföras handskakningspress för autistiska barn.
Ingen borde ta skada
Visst, självklart kan inte autism jämföras med en allvarlig sjukdom som corona som faktiskt kan vara dödlig för vissa grupper, men min poäng är att om människor tycker att det är okej att inte skaka hand i coronatider så borde ingen vare sig dö eller ta illa upp om det finns någon som aldrig vill skaka hand. Det borde alla människor kunna leva med utan att ifrågasätta!
Inte okej att vara för annorlunda
Jag har många gånger undrat vad människor egentligen menar när de säger att olikheter är rikedom. Visst, det finns människor som faktiskt menar det men sen finns det de som säger så men egentligen menar att det bara är okej så länge man inte är för annorlunda. Det är okej att skilja sig från normen så länge man skakar hand och alltid tar av sig kepsen inomhus. Är man för annorlunda, uppfattas det som oartigt och då är det inte längre acceptabelt.
Varför störs du?
Sluta vara så intoleranta! Innan du dömer ut någon så bör du ta dig en funderare: tar du verkligen skada av att personen gör något annorlunda och bär keps inomhus eller störs du bara på grund av din egen intolerans?
2 svar på ”Sluta vara så intoleranta”
Ja intoleransen finns där.
Pga okunskap dömer de ut nödvändiga kompenserande strategier som möjligggör deltagande i utmanande miljöer.
Och ofta känner de inte till vidden av de problem man kan ha när man har en annorlunda perception så de missförstår lätt strategier.
Vissa som vill ha en hållbar vardag kan helt behöva frångå t ex handskakningar och kepsen blir ett hjälpmedel för att klara av t ex skoldagen, födelsedagskalaset, restaurangbesöket osv.
Det tragikomiska är att de intoleranta vanligen inte kommer med lösningar som funkar bättre. Ändå vill de att vi ska göra annorlunda, det ingår i att ”hantera sin funktionsnedsättning”.. hävdar de.
Haha..ska man skratta eller gråta?
Ja precis! Jag förstår inte varför många verkar förvänta sig att vi ska anstränga oss och använda så mycket av vår energi att vi ständigt befinner oss på gränsen till utbrändhet. Har vi liksom ingen rätt till en hållbar vardag precis som vem som helst? Ska hela vårt liv bestå av utbrändhet? Att få ha på sig keps inomhus och att slippa skaka hand tycker jag borde så små kompromisser från andra människors sida att det inte borde vara något att tjafsa om. Om vi får göra det så blir vår vardag mycket mer hållbar!
När jag ”hanterar min funktionsnedsättning” på det sättet som många människor vill så förstår de sällan att det inte är hållbart i längden. ”Titta, du klarade det”, får jag ofta höra. Men jag klarade kanske just det för stunden, men det som inte syns utåt är hur jag mår efteråt, och inte heller det faktum att jag aldrig skulle klara av att leva så i längden.