När Corona-smittor härledda till andra länder började konstateras i Sverige satte jag mig själv i frivillig halvkarantän. Sedan drygt en vecka tillbaka är ju en mycket stor del av Sveriges befolkning försiktig, men jag började undvika onödiga utevistelser redan innan det hade uppstått någon inhemsk smittspridning och när majoriteten av svenskarna fortfarande levde ”normalt”. Detta för att jag kände på mig att allmän smittspridning kunde börja vilken sekund som helst och att jag kunde råka smitta någon i riskgrupperna även om jag kände mig fullt frisk.
Vill inte gå ut
Halvkarantänen innebär att jag avstår från att lämna mitt hem när det absolut inte är nödvändigt. Icke-nödvändiga utevistelser inkluderar för mig t.ex. fika, restaurangbesök (ja, t.om. förra veckan då jag fyllde år), IKEA-besök och dylikt. Jag har velat handla på IKEA ett tag nu men ansåg redan förrförra veckan att det är totalt onödigt just nu med tanke på det rådande hälsoläget. I praktiken tar jag alltså exakt samma försiktighetsåtgärder som väldigt många andra svenskar gör med skillnaden att jag började med detta långt tidigare än många andra.
Tänk om jag smittar ändå
Jag är inte rädd för egen del eftersom jag har ett mycket bra immunförsvar! Jag är nästan säker på att jag skulle insjukna lindrigt om jag skulle få smittan. Däremot är jag orolig för mina föräldrar: mamma är snart 74 och har astma och pappa är 69 och har högt blodtryck. De bor iofs i Finland, men jag ser det ändå som totalt onödigt att sprida vidare smittor med tanke på alla riskgrupper. Vem vet, jag kanske skulle kunna smitta andra även om jag själv inte upplever några symptom! Jag har ju svårt för att avgöra hur jag mår i kroppen.
Ingen större uppoffring
”Åh, vad oegoistiskt av dig, vilken uppoffring”, sa vissa till mig när jag började leva så här och då blev jag fundersam. Visst, jag tänkte ju på andra människor genom att agera så här trots att Folkhälsomyndigheten fortfarande rekommenderade alla att leva som vanligt, men samtidigt kostade det mig inte mycket mentalt. Jag är introvert och trivs med att vara hemma! Det enda jag behövde ”offra” var att jag fick skjuta upp ett IKEA-besök, men det var ändå icke-akut så det kunde vänta. Med andra ord var det ingen uppoffring att tala om utan bara en avkoppling!
Känner inte igen mig
När jag läste ett uttalande från en beteendevetare om att vi människor tar psykisk skada av isolering och att många kryssningspassagerare mår dåligt av att tvingas stanna i sina hytter p.g.a. Coronakarantän, kände jag inte igen mig. Och nej, det handlar inte om dålig föreställningsförmåga utan om att jag fungerar annorlunda. Jag gillar trånga utrymmen och hade absolut kunnat helt frivilligt isolera mig i en trång hytt på Finlandsfärjan i några månader. Därför var det inte heller någon större uppoffring från min sida att börja hålla mig hemma.
Vi autister får ofta kritik
Varför skriver jag detta, undrar du kanske nu? Jo, för att vi som lever med Aspergers syndrom eller autism ofta får höra från vår omgivning att vi är egoistiska. ”Men det är väl inte för mycket begärt att ta i hand och anstränga sig lite för att se sin samtalspartner i ögonen? Det kostar ingenting!”, säger människor gärna till oss. Vissa menar till och med att man är totalt självcentrerad och egoistisk om man låter bli att träna på sådana sociala koder för vi sätter våra behov före andras om vi vägrar. Detta, menar de, riskerar att göra andra ledsna.
Orkar inte hålla upp dörrar
Jag har berättat för er tidigare att jag upplever att det tar mycket energi att hålla upp dörrar för mina grannar. Därför försöker jag låta bli att göra det alltför ofta om jag inte måste. Då har jag fått höra att jag är egoistisk och att jag borde tänka på mina grannar! Och detta trots att jag absolut inte vill att de håller upp dörrar för mig och att jag inte kräver något annat av dem heller. Enligt min bedömning tar inte mina grannar ”psykisk skada” om de måste öppna sina dörrar själva. I min värld borde det inte vara någon större uppoffring från deras sida!
Mycket anmärkningsvärt
När jag väl håller upp dörrar för andra människor, tycker jag att det klart är en betydligt större uppoffring från min sida än att sätta mig i frivillig halvkarantän p.g.a. Corona. Det är betydligt mer påfrestande för mitt psyke och min ork att hålla upp dörrar för andra människor än att isolera mig hemma! Och ändå tänker andra människor: ”Det borde inte vara för mycket begärt av Paula att hålla upp dörrar, hon tänker bara på sig själv”, och ”Det är väldigt oegoistiskt av henne att hålla sig frivilligt hemma,” Mycket anmärkningsvärt om man frågar mig!
Finns alltid en anledning
Innan du skyller oss autister för att vara självcentrerade och egoistiska ska du vara medveten om att vardagliga saker kan kosta oss väldigt mycket energi! Du kanske tycker att vi borde anstränga oss mer och att det du begär av oss inte kostar mycket, men sanningen är att de flesta av oss försöker så gott vi kan. Om vi inte orkar anpassa oss så lovar jag att det alltid finns en bakomliggande anledning. Sluta utgå ifrån dig själv och ditt eget fungerande!
2 svar på ”Sluta utgå ifrån ditt eget fungerande”
Jättebra jämförelse – isolering p g a corona och hålla upp dörrar.
Jag är också isolerad i mitt hem, frivilligt, sedan flera veckor. Men jag tillhör en riskgrupp, så det är grundskälet. Men redan innan corona var jag ganska isolerad p g a sjukdom så det var inte så svårt att bli mer isolerad trots att jag är hyfsat neurotypisk.
Vad tråkigt att du tillhör en riskgrupp, men jättebra att du isolerar dig frivilligt så att du inte utsätter dig för smitta i onödan. Vad bra att du inte mår jättedåligt av isoleringen! Vissa tycker att det är jättejobbigt att sitta hemma. Jag hoppas verkligen att du klarar dig från smittan och att Corona-utbrottet är över snart!