I gårdagens inlägg beskrev jag hur svårt det kan vara att bemöta någon med Aspergers syndrom eller autism rätt när vi alla som lever med diagnosen kan vilja bli bemötta på helt olika sätt. Hur bör man göra då i bemötandet när man träffat någon med asperger när alla har olika önskemål angående bemötandet? Själv brukar jag ge följande två enkla råd:
1. Fråga personen själv hur han eller hon vill bli bemött. För det är bara personen själv som kan svara på frågan. Vill personen bli kallad för en aspergare eller en autist? Eller kanske för en person med Aspergers syndrom eller autism? Kanske vill personen inte bli förknippad med sin diagnos överhuvudtaget och vill bli kallad något helt annat? Fråga personen om han eller hon vill prata om sin diagnos, om han eller hon uppskattar rakhet och om han eller hon vill få extramycket beröm eller om det bara känns förnedrande att få en klapp på huvudet. Om personen inte har någon åsikt om frågan så kommer du kanske märka med tiden vilket bemötandesätt som blir bäst.
2. Försök inte ändra på personen utan ta personen som den är. Många tror felaktigt att alla människor vill ha ett stort socialt liv, äta mat tillsammans med andra människor och prova på nya saker. Att de som inte lever på det sättet inte bara har upptäckt tjusningen i det. Men det tankesättet hade inte kunnat vara mer fel. Jag skulle våga påstå att jag talar för de allra flesta aspergare om jag säger att vi inte vill bli förändrade utan vi vill bli accepterade och älskade som vi är!
När du tar hänsyn till dessa två mycket viktiga saker i bemötandet samt respekterar det personen säger så brukar det inte gå fel.
12 svar på ”Så här ska du bemöta någon med asperger eller autism”
bra inlägg och bra punkter att ta upp och belysa Paula (Y) är nog också väldigt individuellt med
Tack Matte 🙂
Det är väldigt svårt för folk att förstå hur någon kan ogilla soppa eller gryta OAVSETT vad den innehåller. Jag har själv asperger men har svårt att förstå det. Jag tycker illa om vissa soppor och grytor men älskar andra. Men jag vet att det finns en del med min diagnos som inte klarar konsistensen av mat.
Alla aspergare är olika. Vissa har ett sinne som är känsligt, vissa har alla sinnen som är känsliga och vissa har inte en annorlunda perception alls. Men du blir ju själv trött av att åka kommunalt, Morgan? Och blir väldigt irriterad när andra människor pratar och skrattar högt på tåg mm? Själv blir jag inte alls trött av att åka kommunalt och det tröttar inte ut mig att folk pratar och skrattar högt. Så vissa aspergare kan vara känsliga för (vissa) ljud, vissa är smakkänsliga, vissa är känsliga för vissa synintryck mm. Alla är olika!
Haha, du har rätt Paula, jag är känslig för ljud från främmande på tåg eller flygplan.
🙂
Jag försöker inte vara så klämkäck på morgonen mot mitt barn som har diagnos, men innan jag förstod att hen hatade ljuset och ljud från en pigg mamma och framförallt tuggljud o smackningar så tyckte jag att hen va väldigt jobbig och otrevlig. Nu får hen gärna äta på sitt rum eller komma till bordet utan att säga något vissa lampor släcker vi osv osv men det kluriga är att ibland går det bra , det beror nog på hur mycket energi hen har. Nu är ju hen tonåring och det sägs en massa fula saker som jag egentligen inte vill acceptera men det är svårt att ha balansgången mellan att strunta i det inte ta någon konflikt för vår prio är att hen skall orka gå till skolan. Vill också gärna ta telefonen då jag tycker hen är väldigt mycket med den, men då vet jag ju också att hen har sitt umgänge där då hen inte alltid orkar umgås live efter skolan. Det är svårt när man inte vet om det är tonårsfasoner eller att hen är helt slut och inte orkar bete sig.
Vad skönt att du förstår ditt barn bättre nu! Det är inte alltid så lätt att veta vad som beror på en diagnos och vad som beror på att man är tonåring. Men det är ju alltid bra att vara försiktigare med någon som har en diagnos och inte ställa för mycket krav för vardagliga saker kan ju ta mycket energi av oss med NPF-diagnoser även om tonåringar utan diagnos också hatar att städa och att göra läxor såklart.
När det gäller telefoner så tycker min mamma att jag sitter alldeles för mycket vid den. På den tiden jag bodde hemma fanns ju inte smartphones så problemet fanns inte då, men varje gång jag är hos mina föräldrar tycker mamma att jag sitter för mycket vid telefonen och borde läsa en bok istället. Men jag mår faktiskt inte dåligt av att sitta vid telefonen! Det kanske iofs kan vara en annan sak om ditt barn låter bli att sova på nätterna på grund av telefonen, men annars behöver smartphones enligt mig inte vara en anledning till oro. Men allt beror såklart på situationen!
Jag brukar inleda med att jag har aspberger och ADHD. Så det finns risk att det går för fort och jag pratar så mycket och Aspergers blir alltid missförstånd eller vi missförstår…..
Brukar funka…… gör det inte det, då blir det alltid missförstånd. Och det blir katastrof då det är myndigheter.
Om det är telefonen samtal brukar jag inleda, med till lägg att jag har en app som spelar in samtalet för att sen kunna lyssna igenom och inte missförstå själv.
Appen har räddat mitt liv. Den funkar som bevis då myndigheter vård mm gör så mycket fel.
Det står på autism sidan att man har rätt att spela in så man förstår. Men det är ett skydd.
Hej Peter!
Vilken smart lösning med en app! Vad bra att den har hjälpt dig så mycket. Och precis som du skriver så är ju inte myndigheterna att lita på. Man får fel information, olika information, inga svar mm 🙁 Med förödande konsekvenser. Det blir ju jättebra att du kan använda det inspelade samtalet som bevis på vad som har sagts!
Det låter vettigt att spela in telefonstamtal med myndigheter. Jag har egen erfarenhet av att ha blivit blåst av personer som arbetar på myndigheter. Får man fråga vilken app du använder och varför du har valt just den appen?
Har lätt att få panik för saker, som när de ej skickade hyresavier och sen sa vi kan inget göra , fick sån attack jag hyperventilerade. Och god man kostar.
Har sjukersättning och kommer aldrig klara av ett jobb