Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism, dock inte alla, har en ojämn begåvningsprofil. Det innebär att vi presterar betydligt högre än förväntat inom vissa områden och betydligt sämre än förväntat inom andra. Den ojämna begåvningsprofilen kan yttra sig på olika sätt, bland annat genom att:
1. Personen är mycket språkbegåvad men kan inte lära sig matematik. Eller tvärtom. Både språk och matematik är teoretiska ämnen men personen är överbegåvad inom ett visst teoretiskt ämne men lågt begåvad inom ett annat. När vem som helst kan tycka att olika teoretiska ämnen kan vara olika svåra, kan en person med Aspergers syndrom eller autism ha enormt stora skillnader i begåvningsprofilen i olika teoretiska ämnen.
2. Personen är duktig i de flesta teoretiska ämnen men har stora svårigheter inom praktiska färdigheter. Själv har jag haft otroligt stora svårigheter för att lära mig att fälla upp en strykbräda, koka kaffe, knäcka ägg, sy och trä en symaskin. Jag kan inte heller rita. Detta trots att jag lärde mig att läsa och skriva när jag var 3 år och jag förstod procenttalen redan innan jag började skolan.
3. Personen är både teoretiskt och praktiskt begåvad men har svårt inom andra områden. Som exempelvis svårt för att förstå andra människors känslor och kan inte förstå att andra människor blir frustrerade om de måste vänta på personen i flera timmar trots att personen själv skulle bli frustrerad i samma situation. Dock är det viktigt att känna till att bristande empati inte är något diagnoskriterium för Aspergers syndrom och autism! Många av oss autister upplever dessutom att neurotypiker har lika svårt för att förstå oss som vi har att förstå dem.
4. Personen klarar av att göra en viss sak i en situation men inte i en annan. Jag kan ha svårt för att laga mat till flera personer när jag är van vid att laga mat till en person. Jag vill inte heller diska hemma hos andra människor eftersom det är väldigt svårt praktiskt för mig trots att jag tycker att det är betydligt enklare att diska i mitt eget hem. Jag har inga svårigheter i att stå och föreläsa för en stor åhörargrupp om Aspergers syndrom men samtidigt kan jag bli knäpptyst på en fest.
5. Personen utvecklas i en annan takt än jämnåriga. Själv tyckte jag att det var otroligt svårt att komma ihåg att kasta soporna fram tills jag var ungefär 35 år gammal. Jag glömde bort det och hade även praktiska svårigheter i att knyta soppåsen på rätt sätt och lägga fram en ny soppåse i sopkorgen. Men plötsligt hade min hjärna utvecklats tillräckligt och idag har jag inga som helst svårigheter att kasta sopor! Skillnaden mellan mig och andra människor är att de flesta andra lär sig kanske att kasta sopor när de är 7 år men i mitt fall dröjde det tills jag var ungefär 35 år.
En ojämn begåvningsprofil kan även yttra sig på många fler sätt, ovan var några få exempel. Ibland kan den ojämna begåvningsprofilen också förändras med åldern. Därmed kan ett barn med Aspergers syndrom eller autism ha en mycket ojämn begåvningsprofil i skolan men det är inte säkert att han eller hon fortfarande har en lika ojämn begåvningsprofil i medelåldern. Alla autister utvecklas olika, och det är viktigt att man inte automatiskt utgår ifrån att en ojämn begåvningsprofil skulle se ut på samma sätt hos alla autister och i olika livsfaser!
20 svar på ”Så här kan en ojämn begåvningsprofil yttra sig”
Hej Paula!
Jag hittade din blogg när jag googlade ’autism trötthet’ och har nu läst flera inlägg. Jag är 30 år och väntar på en npf-utredning men försöker att lära mig så mycket som möjligt på egen hand. Under hela mitt liv har jag haft känslan av att jag inte orkar lika mycket som andra, att jag inte hänger med i deras tempo. Allt i vardagen gör mig trött och kräver uppladdning och återhämtning (att städa gör mig trött i 2 dagar, tex) men precis som du lärde jag mig läsa vid 3 års ålder och är begåvad på andra sätt, så det var aldrig någon som brydde sig om mina svårigheter med tider, pengar, motorik osv.
Under min uppväxt, och i vuxen ålder, har jag hela tiden fått höra att jag är lat och inte tar mig för tillräckligt mycket och att mina svårigheter beror på dålig attityd.
Detta till trots så kämpade jag mig igenom en högskoleutbildning och brände ut mig flera gånger. Jag har idag ett krävande jobb som mina föräldrar är stolta över men som knäcker mig lite mer varje dag. Jag blir konstant överstimulerad av intryck, behöver interagera med andra hela tiden och måste ofta ta med jobb hem.
Jag har varit deprimerad sedan tonåren och funderar ofta på att ta mitt liv för det känns inte som att det finns något för mig att göra i den här världen.
Det som känns värst är att varje dag är
en sådan kamp för att hålla huvudet över ytan och att jag aldrig är i fas med omvärldens tempo.
Jag har varit så förtryckt under min uppväxt att jag inte vet vad mina intressen är eller vad jag vill göra.
Blir det någonsin bättre? Är alla med asperger/autism dömda att kämpa i motvind varje dag och aldrig känna sig lyckade eller tillfreds?
Jag orkar egentligen bara göra en sak om dagen och vem vill ha att göra med en sådan människa? Hur förklarar jag att en timmes aktivitet kan tömma mina energidepåer helt?
Att träna efter jobbet, laga mat och sedan diska låter som ett maraton för mig men är normalt för så många. En riktigt dålig dag orkar jag inte ens välja kläder.
Hej Anna!
Vad roligt att du hittade hit! 🙂 Jag känner igen mig i det mesta du skriver så du är definitivt inte ensam! Det kunde exakt varit jag för 16-20 år sen som skrivit det du skrev idag med skillnaden att jag inte klarade ett högskoleprogram och jag aldrig klarat ett krävande jobb. Men precis som du fick jag höra att jag var lat och att jag hade dålig attityd. Att andra människor också hatade att städa och åka till jobbet och att det inte ens var meningen att livet skulle vara lätt. Det som jag inte förstod då var att det finns otroligt många grader av trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns olika grader av smärta.
Det finns otroligt många autister som bara klarar att göra en sak om dagen, så det går absolut att kunna hitta likasinnade så länge man söker i rätt kretsar. Jag vet inte var du bor, men du skulle kunna kolla upp om det finns en träffgrupp för personer med Aspergers syndrom och autism på din ort. När det gäller jobb så finns det möjlighet att få en lönebidragsanställning när man har Aspergers syndrom, vilket innebär att man får anpassade arbetsuppgifter med ett långsammare tempo om det behövs. Kanske kan ditt nuvarande arbete anpassas eller så kan du söka jobb inom någon annan bransch annars. Om man inte klarar av att arbeta alls så finns det möjlighet att få sjukersättning på hel- eller deltid även om det tyvärr inte alltid är helt lätt att få det. Och när det gäller hem och ekonomi så har man rätt att få hjälp i form av exempelvis boendestöd.
Jag trodde aldrig förut att det skulle kunna fungera att leva ett bra liv om man har de svårigheter jag har, men nu vet jag att jag inte kunde haft mer fel! 🙂 Det går och det går till och med att leva ett liv med en mycket bra livskvalitet. Det viktiga är att man anpassar liv efter sina förutsättningar och accepterar sig själv som man är. Tyvärr kan man inte ändra på människornas i sin omgivning och deras inställning, men däremot kan man anpassa sitt eget hem, sysselsättning och umgänge efter sina egna villkor och förutsättningar. Man kan få hjälp av habiliteringen att hitta lösningar för att få en fungerande vardag. Så jag är övertygad om att det finns lösningar för dig även om allt kanske känns hopplöst nu! Själv ville jag dö när jag var yngre, och jag hade aldrig kunnat tro att jag någonsin skulle kunna vara här där jag är idag!
Tack för ditt svar! Jag bor i en ganska stor stad så det borde finnas sådana grupper som du nämnde. Ska absolut kolla upp det!
Det gör så stor skillnad att få höra att man inte är ensam. Jag försöker sakta men säkert lära känna mig själv, och att hitta likasinnade att umgås med skulle säkert hjälpa.
Jag hoppas att jag kan få en diagnos snart så att jag blir tagen på allvar. Det är sjukt egentligen att vi har hamnat vid en punkt där alla vill prata om neurotypiskas psykiska ohälsa orsakad av stress medan vi som haft svårigheter hela livet ofta blir avfärdade. Jag är även bipolär typ 2 och har mött många fördomar pga det.
Ja vi aspergare möts verkligen av enorma fördomar! Och vi utsätts ju oftast för mycket mer stress än neurotypiker. Stress mäts tyvärr ofta med hur många timmar om dagen man arbetar mm men det som många inte förstår är att någon som har Aspergers syndrom eller autism kan bli mer stressad och trött av att arbeta 25% än många neurotypiker blir av att arbeta 100%. Det känns som att mina neurotypiska vänner har mer energi än jag, och detta trots att de arbetar från kl 8 till 17 och har småbarn. Ännu räcker deras energi till mycket mer än vad min energi räcker till.
Det gör verkligen en stor skillnad att höra att man inte är ensam ja! Det var en enorm lättnad för mig att höra det när jag fick min diagnos för jag trodde inte att det fanns fler som jag. Jag blev till och med överraskad över att höra att det fanns många fler!
Anna, jag lider med dig., Hoppas du kan få hjälp innan det är för sent. Själv klarade jag av ett krävande heltidsjobb några år efter 30 år innan jag bröt ihop totalt. Nu har det gått 2,5 år och jag vet inte om jag någonsin kommer klara ens min vardag igen.
Tack för ditt svar och att du vågar dela med dig! Jag hoppas att vi kan känna oss hela igen i framtiden.
Det här var intressant fick jag lära mig lite jag har ojämnbegåvnings profil men det fick jag inte veta förän jag gick ut gymnasiet . Orkar bara jobba 08,00 till 11 ,30 sen äter jag och åker hem och då måste jag lägga mig och sova 3 timmar innan jag orkar göra något och jag har jätte svårt för förändringar svårt för språk men älskar matte och fort jag ska göra något blir jag orolig och både städa och tvätta är som att springa ett maratonlopp mina vänner förstår inte utan tycker att jag är dum.i huvudet när jag inte vågar prova nya saker som ett nytt jobb eller åka bort ett tag och jag är livrädd att vara ensam det som är så härligt säger vännerna men jag tycker inte det
Ja, vissa saker kan vara riktigt svåra för oss med diagnoser! Jag är däremot tvärtom när det gäller språk och matte: jag älskar språk och är duktig på det men har svårt för matematik. Det här med trötthet är också vanligt för oss med npf-diagnoser!
Det ska göras stambyte här och jag är jätte orolig vad som kommer att hända vi bor på ett serviceboende men det verkar som personalen inte vill ha oss här att vi bara är till besvär och vi ska bo på ett annat ställe och då är både jag och min man nervösa vart vi kommer hamna känns som personalen gör allt för att vi ska hamna så långt bort som möjlig . Sen säger dom olika saker hela tiden så jag litar inte på någon och jag blir så orolig att jag ibland glömmer ta mitt insulin och ibland blir det nog dubbla doser och dom är med oss och handlar för annars blir det för dyrt vi bryr oss inte utan tar det vi vill ha . Tror du att det beror på mitt funsionshinder och säger dom en tid dom ska komma och inte gör det så blir jag jätte stressad
Vad tråkigt att du har det stressigt! Jag tror absolut att din funktionsnedsättning att du blir så stressad att du är glömsk med din insulin. Jag tycker att du ska ta upp detta med din behandlande läkare så att du får hjälp med att sköta din medicinering.
Jag tror att det kan vara svårt att bo på ett ställe där det görs stambyten och renoveras. Om det finns någon i personalen du litar på tycker jag att du ska ta upp din oro med hen! Jag förstår att det är jättejobbigt för dig att inte veta var du kommer att hamna 🙁
Jag bor på ett LSS boende men där säger dom att jag är för duktig att bo men jag och min man tycker att det är så att personalen tycket allt är så jobbigt fort vi ber om hjälp så tjatar dom hela tiden det klarar ni själva eller så säger dom att dom inte har tid och när vi bodde på ett annat boende så hade vi hemmadag men det har dom tagit bort då hjälpte dom och stötta oss när vi skulle både städa och tvätta men det gör dom inte så får man fråga sina vänner dom säger att jag har ojämn begåvningsprofil men jag tror jag har något mer jag tycker det är jätte jobbigt med förändringar och träffa nya människor och jag vill helst bara sitta hemma och blir helt hysterisk om någo säger att dom ska komma en tid och sen gör dom inte det och jag vill alltid komma itid annars ör hela dagen förstörd och jag vill att allt ska vara samma hela tiden gillar inte semester Då blir jag orolig och stressad och om personalen vill göra förändringar blir jag orolig mår illa spyr
Vad tråkigt att de inte verkar förstå din problematik på boendet! Om det inte fungerar tycker jag att du ska ta upp det med din LSS-handläggare. Personalen verkar ha gjort bedömningen att du är väldigt självgående och klarar mycket själv men förstår inte att många svårigheter inte syns utåt!
Jag har haft turen att kunna bygga en karriär och försörja mig på mina specialintressen, men har byggt hela min självkänsla på det jag kan prestera. Mina övriga sidor är ren katastrof, och i situationer när jag inte kan luta mig mot ”de bra sidorna” krackelerar självkänslan totalt – och det med rätta då jag verkligen är exceptionellt dålig på vardagliga ting.
Knepig balansgång :).
Jag är också dålig på vardagliga ting! Vilken tur du har som har lyckats hitta en karriär där du kan utnyttja dina starka sidor. Jag kan tänka mig att det underlättar livet väldigt mycket! 🙂
Var ska jag börja?
Haft ett ändlöst självhat på grund utav min ojämna begåvningsprofil. Har inte kunnat acceptera det någonsin. Har blivit uppsagd på arbete efter arbete. Jag har kunnat kolla på instruktionen gång efter gång när jag ska bli upplärd men glömmer det lika fort. Lever helt enkelt inte upp till arbetsgivarens förväntningar. Det syns heller inte på mig att något är fel, tvärtom, har hört människor säga att jag ser intelligent ut, och / eller har mycket för mig i mitt liv. Allt som oftast får dock människor se mina brister och de blir förvånade. Upplever då också att människor ser ned på mig, / inte tar mig på allvar. Det krockar så enormt mycket med min självbild och identitet.
Min hjärna har svårt att vända på bilder / spegelvänt. Minns det så tydligt när jag var liten och läraren stod framför mig och höll ut höger arm. Då svarade jag att det är vänster arm du håller ut. Min hjärna kunde inte vända på det. Samtidigt har jag haft väldigt enkelt för att uttrycka mig, skriva, språk, leta upp information och att vara källkritisk, simma, hinderbanor, lära mig tekniker på gymmet / förstå kost och näringslära, stort intresse för andra världskriget och samhällsutveckling / samt filosofi bland annat . Att då i samma veva ha enorma svårigheter med praktiska ting / skruva ihop en ikeamöbel eller att lära mig tillräckligt fort på många områden, som jag var inne på, blivit uppsagd från flera arbete på grund av detta. Kunde stå och titta på vad personen lärde ut och försöka ta efter, men förgäves. Har på grund av mina svårigheter mått psykiskt dåligt hela livet. Är inne på att påbörja en utredning kring autismspektrat. Fick igenom 100% aktivitetsersättning fram till mars 2024 för att sedan få sådant arbetsgivarbidrag vilket är min ända väg in till arbetsmarknaden, för några referenser som är hållbara har jag under mina 28 år i livet aldrig kunnat skaffa. Har försökt att begå självmord ett par gånger, missbrukat narkotika på grund av min ojämna begåvningsprofil och mina svårigheter jag stött på i livet. Svårigheter som andra inte har i närheten utav. Skäms något otroligt över det.
Det var inte förrän gymnasieålder som jag lärde mig om social interaktion, ögonkontakt, kroppsspråk och så, något jag blev duktig på men tidigare varit ett UFO. Jag är livrädd för förändringar och blir djupt osäker så fort jag ställs inför en situation jag inte har koll på. Går på helspänn hela tiden för att jag inte vill att människor får reda på mina svårigheter men det får de tyvärr förr eller senare.
Fäktning är en hobby som är det ända jag faktiskt skulle tänka mig att hålla på med. Hade inte tagit droger på över 1 månad, börjat äta bra kost, styrketräna, meditera, lägga mig i tid, vakna i tid, vara utåtriktad m.m sedan gick min första privatlektion åt helvete på fäktningen för mina inlärningssvårigheter kom till ytan. Därefter hamnade jag direkt i en djup depression och misskött allting med träning, mat, sömn, återfall på droger, allting bara kraschade för jag blev påmind om min problematik. Är mycket hård mot mig själv och har stora krav. Märkte på läraren att han tänkte vad är det med killen, hur kan han ha så svårt för att koppla? En sådan grej förstörde allt för mig och jag vågar mig knappt dit igen. Har mailat läraren och sagt att jag har en medfödd hjärnskada på grund av syrebrist vid födseln, allt för att det ska finnas en orsak till varför det gick som det gick och då hoppas på förståelse från honom. Det är inte sant med hjärnskadan, men uppenbarligen är det något fel på min hjärna och jag vet inte vad. Det är som att jag faller i en gråzon. För smart för
Det låter som att du haft det jättejobbigt! Vad tråkigt att det gått så långt att du till och med försökt begå suicid. Du kan ha syntolkningssvårigheter som gör det svårt för dig att tolka visuell information. Jag har själv väldigt svårt för det och har även dåligt visuellt minne. Jag glömmer liksom bort det som andra har visat för mig. Att du använde hjärnskada som en förklaring är nog inte helt fel för hjärnan måste vara annorlunda kopplad när man har svårt att lära sig praktiska saker!
Igenkänning här, briljerar inom egna nischade sfären, idiot i sammanhang där jag inte är hemma och saknar kontroll! Inte haft en anställning under hela livet (är 60) , kan inte ta instruktioner eller vara med andra människor! Har ”överlevt” på hobby/specialintressen som egenföretagare ! Men problem ändå (är konstnär) tex blev erbjuden 80000 för en tavla, skulle skriva kontrakt men kund ville inte vänta på att jag skulle skriva ett mail, är ”datorblind” och letade efter ”snabel-a” i
ett halvår. Snyft och jävligt frustrerande
Åh, det där hade kunnat hända mig med! ♥ Det tog mig lång tid innan jag fattade att man kunde kopiera och klistra in texter på datorn, och sedan tog det tid för mig att lära sig hur man gör. Jag är hopplös när det gäller vissa saker!
Jag fick underkänt på fem datakurser, de tror jag ingen lyckat med
Blir otroligt dyrt också, får utbrott så hela huset går sönder i frustration och sedan farligt låg lång tid efter! De som ”hjälper” i nödfall ser min desperation och tar ohyggligt bra betalt för ”hjälpen”