När vi med Aspergers syndrom eller autism får en inbjudan till en aktivitet eller en tillställning så är det viktigt att komma ihåg att det finns minst fyra alternativ när det gäller hur vi förhåller oss till tillställningen. Dessa är:
1. Vi vill delta i tillställningen. Vi tycker att det låter roligt med inbjudan och vi känner att vi kommer att tycka om och klara av aktiviteten i fråga alternativt vi får tillräckligt mycket stöd från omgivningen med att klara av tillställningen om vi bedömer att den innehåller moment vi riskerar att ha svårt att klara av.
2. Vi vill vara med på tillställningen men endast en kortare stund. Vi kanske tycker att det låter genuint roligt med tillställningen men vi befarar att allt kommer att ta så mycket energi av oss att vi kommer att vara helt utslagna i en hel vecka efteråt och vågar därför inte tacka ja till hela evenemanget om det pågår en hel dag och det är tänkt att man ska stanna där under hela tiden. Men om det finns en möjlighet att tacka ja till att endast vara med i en timme och vi får gå när vi vill utan att behöva känna att vi är oartiga som går tidigt så vågar vi kanske tacka ja.
3. Vi känner oss osäkra. Vi kanske inte vet om vi kommer att orka eller så vet vi inte exakt vad evenemanget kommer att innebära rent konkret och måste därför testa oss fram först för att komma fram till om vi vill delta eller inte. Om jag är osäker på vad jag tycker så blir det ibland så att jag tackar nej för säkerhets skull så att jag inte lovar något jag inte kan hålla. För att jag ska våga tacka ja krävs det att jag får ändra mig i sista minuten utan att jag ska behöva oroa mig för att andra blir besvikna på mig eller att de övertalar mig att stanna kvar.
4. Vi vill inte vara med. Det må handla om en aktivitet som de allra flesta människor tycker är roligt som exempelvis en gemensam filmkväll, lek, klassresa eller middag men sådana saker intresserar långt ifrån alla av oss som har Aspergers syndrom eller autism. Därför tackar vi kanske nej trots att alla förväntas tacka ja. Själv har jag ofta blivit misstolkad när jag tackat nej. Då har mitt ”nej” tolkats som ”jag vet inte om jag vågar”, och konsekvensen har ofta blivit att jag har blivit övertalad att delta, vilket jag gjort att känt mig tvingad att delta i en aktivitet jag mår dåligt av. Då har omgivningen ofta känt sig nöjd för att de fått mig att vara delaktig men jag har mått dåligt både under tiden aktiviteten har pågått samt efteråt.
Om vi med Aspergers syndrom inte vet vad vi ska svara på en inbjudan så kan du hjälpa oss att fatta ett beslut som verkligen känns bra för oss. Fråga gärna oss om vi vill delta för vår egen skull eller om den enda anledningen till att vi vill delta är att vi vill göra andra människor nöjda alternativt inte vågar vara den enda som tackar nej till en klassresa trots att resan kommer att få oss att må dåligt. Eller är det kanske så att vi innerst inne vill delta men inte vågar? Eller vi kanske inte vet om vi kommer att klara av aktiviteten i fråga och inte vet om det är okej att vänta med att komma med ett definitivt svar? Om du försäkrar oss om att det är helt okej att fundera ett tag alternativt följa med och prova på att vara med i evenemanget en stund och sedan gå hem så kommer vi kanske våga tacka ja! Samtidigt bör man inte övertala oss att vara med en kortare stund om vi inte är intresserade av att delta alls.