Igår kväll funderade jag på om jag skulle följa med på den kuwaitiska middagsfesten eller inte. Som bekant är vi med Aspergers syndrom inte alltid speciellt pigga på att delta i aktiviteter om vi inte vet exakt vad som kommer att hända. Det fanns så många frågetecken kring festen. Hur länge skulle festen hålla på? Skulle vi vara inomhus eller utomhus? Vilken tid skulle vi äta? Jag kan ju inte äta hur sent som helst eftersom jag kan ha svårt för att sova på nätterna om jag ätit för nära inpå läggdags. Och framför allt, vad skulle vi få för mat? Tänk om de bara skulle serveras grytor och annat som jag har svårt för?
Jag bestämde mig för att gå till receptionen för att kolla om jag skulle hitta den ansvariga för festen så att jag skulle kunna ställa frågorna till henne. När hon såg mig, uppmanade hon mig att skynda eftersom bussarna redan stod utanför hotellet och väntade. Så nu gällde det att fatta ett snabbt beslut. Skulle jag stanna eller gå? Jag hann fråga henne fort vad det skulle serveras för mat, och när hon svarade att det skulle vara buffé avgjorde det saken. Jag skulle med!
Festen hölls utomhus. Den började med att vitklädda män i arabiska dräkter dansade och sjöng. Organisatören förklarade för oss att alla kuwaitiska fester börjar med denna typ av välkomstdans. Det stod även två kameler där, och när en av männen frågade mig om jag ville rida på en kamel, tvekade jag lite. De såg så stora och läskiga ut. Men jag sa till mig själv: ”Om jag inte gör det nu, kommer det förmodligen dröja väldigt länge innan jag får chansen igen”. Så jag gick emot mig själv och bestämde mig för att testa. Jag satte mig på den ena kamelen och Stephen på den andra.
De arabiska männen uppmanade mig att hålla hårt vid kamelen när den skulle stiga upp. Trots att jag var medveten om detta, blev jag livrädd när den plötsligt steg upp. Jag skrek högt av rädsla och ropade att jag ville ner på marken igen, men ingen lyssnade. Men när kamelen började gå lugnt framåt, lugnade jag mig. Det här var faktiskt ganska trevligt!
Jag hade även intressanta diskussioner med en del människor från olika länder. Jag lärde mig bland annat att det finns viss hjälp för personer med Aspergers syndrom och autism i Spanien men däremot är det väldigt svårt för dessa personer att hitta ett arbete. Här i Kuwait är det tydligen olagligt för personer med Aspergers syndrom och andra funktionsnedsättningar att gifta sig, det blev lite oklart för mig vad förbudet beror på. Det finns inga speciella boenden för personer med Aspergers syndrom och autism här, och därför fortsätter de flesta att bo kvar hos sin familj även i vuxen ålder. Men däremot finns det specialklasser för autistiska barn. Även i Saudi Arabien finns det specialskolor, men saudiska lärare och framför allt föräldrar skulle tydligen behöva mer autismspecifik kunskap eftersom många har svårt för att acceptera att personer med autism vägrar att följa med på sociala evenemang.
Jag ångrar absolut inte att jag vågade gå på festen! Jag fick två erbjudanden från två olika håll att få min bok översatt till spanska, och dessutom fick jag träffa flera människor från Kuwait som jag aldrig hade träffat annars. Så kvällen blev mycket lyckad med andra ord! 🙂
Om ett par timmar börjar min föreläsning. Lite nervös..
12 svar på ”Paula i Mellanöstern, del 4”
Här i Kuwait är det tydligen olagligt för personer med Aspergers syndrom och andra funktionsnedsättningar att gifta sig, det blev lite oklart för mig vad förbudet beror på.
Det får du gärna ta reda på om inte kuwaitierna tar illa upp.
Jag lärde mig bland annat att det finns viss hjälp för personer med Aspergers syndrom och autism i Spanien men däremot är det väldigt svårt för dessa personer att hitta ett arbete.
Spanien har hög arbetslöshet så det är nog svårt för väldigt många i Spanien att hitta ett arbete och värst är det kanske för de som står långt ifrån arbetsmarknaden tex människor med Aspergers syndrom. Det är svårt för människor med Aspergers syndrom i Sverige att få ett arbete också. Hur hög är arbetslösheten i Sverige bland människor med Aspergers syndrom som inte har sjukersättning/aktivitetsersättning?
Nu är jag redan hemma i Sverige! Tyvärr hade jag ingen möjlighet att fråga någon som kan engelska, hade så mycket att göra efter föreläsningen. Men om jag får gissa så kan jag tänka mig att det beror på att personer med funktionsnedsättningar inte anses vara ”vuxna” och att lagen är till för att skydda dem. Men som sagt är det bara en gissning!
Anledningen till att jag tror att det är så är att det var ungefär så människor i Algeriet såg på människor med psykiska diagnoser när jag bodde där. Min exman sa till mig att jag absolut inte får berätta för hans familj om min Aspergers syndrom, då skulle de bli chockade, inte ta mig på allvar och tro att jag är som ett barn. Så jag sa ingenting under tiden vi var gifta! Däremot besökte jag hans familj i Algeriet ett par gånger efter skilsmässan utan att han var med, och då berättade jag för dem. Tänkte att det inte spelade någon roll längre eftersom vi inte längre var gifta. Det verkade som att de flesta inte alls förstod vad Asperger var för något och inte trodde att jag hade det, men men 😀
Vi har haft en liknande människosyn i Sverige. Förr hade fattiga människor i Sverige inte rösträtt så det skulle inte förvåna mig om kuwaitier med Aspergers syndrom inte får gifta sig för att de inte anses vuxna på riktigt. Men i ett samhälle som Kuwait så misstänker jag att det får mycket större konsekvenser än i Sverige tex att de inte heller får skaffa barn?
Ja, tack och lov finns det kunskap i Sverige idag! 🙂 Hur det är med rösträtt i Kuwait vet jag faktiskt inte, men jag vet att kvinnor inte får rösta eller köra bil i Saudi Arabien.
I Kuwait är det olagligt att ha sex om man inte är gift, så om personer med Aspergers syndrom inte får gifta sig, borde det betyda att de inte heller får ha sex. Och då kan det inte heller bli några barn. Men jag undrar om denna lag verkligen respekteras. Och hur kollar myndigheterna om en person som gifter sig har Aspergers syndrom eller inte?
Så hemskt att personer med Aspergers syndrom och autism inte får gifta sig! Jag håller med Mats om att det vore intressant att få reda på varför det är så.
Desto häftigare låter det med kamelridturen! Eftersom jag rider häst till vardags skulle jag väldigt gärna prova på att rida kamel. De är riktigt coola djur!
Stort lycka till med föreläsningen! 🙂
Jag tycker också att det är tråkigt! Förmodligen är lagen till för att skydda människor med funktionsnedsättningar så att de inte blir utnyttjade, men det har blivit fel här, tycker jag! Synd att jag inte hade någon chans att fråga någon närmare om det.
Ja, det var verkligen coolt att rida kamel. Men samtidigt läskigt för jag var så rädd för att ramla så det är inte speciellt troligt att jag kommer att göra det igen. Men jag är glad att jag testade det 🙂
Ja, eftersom personer med Aspergers syndrom är normal- till högintelligenta så har nog lagen slagit lite fel.
Jag kan förstå att det var läskigt att rida kamel, man sitter ju verkligen högt upp! Det är möjligt att jag också skulle vara rädd (hästar är ju mycket mindre och har en annan typ av steg) men det vore ändå häftigt att testa. Rida elefant skulle jag också gärna prova på. 🙂
Jag har faktiskt aldrig tänkt att man skulle kunna rida elefant! Nu när du sa det, har jag faktiskt lust att prova på det om jag har chansen att åka till Afrika någon gång 🙂 Det låter lockande! Undrar om det är lika läskigt som att rida en kamel.
Hej!
Roligt att höra att du verkar ha det bra.
Lycka till med föreläsningen/hoppas föreläsningen gick bra (stryk det som inte är aktuell, beroende på när du läser det här).
Tack! 🙂 Ska snart skriva ett nytt inlägg och berätta om föreläsningen.
Jag vet inte säkert, utan jag gissar bara nu. Men jag kan tänka mig att ”giftoförbudet” kan bero på att man tänker sig att diagnosen ska ärvas av kommande barn?
Det är också möjligt. Men det är tråkigt om de har den inställningen, tycker jag! Det behövs människor i den här världen som har en förmåga att tänka utanför lådan. Visst kan det vara jobbigt att leva med Asperger ibland, men jag skulle aldrig vilja att byta bort mitt liv med någon annan.