Här kan ni läsa en nypublicerad artikel om Aspergers syndrom! Intervjun gjordes på Valborgsmässoafton, och det blev mycket prat och skratt för min kompis var också med. Tack och lov hade min boendestödjare varit hemma hos mig några timmar innan intervjun och städat, och mitt hem såg därför någorlunda presentabelt ut. Dock kom jag på efteråt att boendestödjaren också hade sagt till mig att gömma cykeln för den skulle absolut inte synas på bild. Men men, man kan inte komma ihåg allt 😉 Hoppas ni gillar artikeln!
Kategorier
6 svar på ”Nypublicerad artikel om Aspergers syndrom”
Bra artikel/intervju som jag tycker visar på att aspergare kan vara olika, även om det också kan finnas likheter. Visst, svårigheter kan yttra sig på olika sätt, även om det egentligen beror på samma sak, men jag tror det kan vara svårt för utomstående att förstå.
Jag hade det själv också väldigt jobbigt i skolan och skolkade mycket, även om jag aldrig blev mobbad. Gymnasiet blev inte bättre, och där blev jag faktiskt mobbad, så jag var tvungen att avbryta utbildningen eftersom jag inte orkade mer. Det är möjligt att det hade varit lättare om jag gått i en klass som var anpassad för aspergare, men jag hade samtidigt inte velat ändra på något eftersom det format den jag är idag.
Jag kan också känna igen mig att det är mycket lättare att ha med barn att göra än vuxna. Man behöver inte tänka på hur man uppför sig, och man kan vara sig själv. Jag skulle kunna tänka mig att jobba på en förskola av just den anledningen, men som du säger i intervjun är det ju inte alltid helt enkelt att veta hur man ska hantera föräldrarna. Om man bara kunde leka med barnen hade det varit ett perfekt yrke! 🙂
Kul att du gillar artikeln! 🙂
Vad tråkigt att du blev mobbad i gymnasiet och att du till och med var tvungen att avbryta på grund av mobbingen 🙁 För mig var det tvärtom: jag blev mobbad i hela grundskolan men däremot blev jag aldrig mobbad i gymnasiet och jag upplever inte heller att jag varit mobbad på arbetsplatser i vuxenlivet. Men däremot blev jag mobbad från förskolan till nian. Jag känner också, precis som du, att det jag gått igen formar den jag är idag och de erfarenheter jag har är bra att ta upp på mina föreläsningar. Däremot hade jag aldrig i hela mitt liv velat gå i skolan igen! Det hade jag aldrig orkat.
Ja tänk om man bara hade kunnat leka med barnen i förskolan! Barnen var det allra bästa där. Det sociala med föräldrarna var verkligen det allra jobbigaste. Dessutom ville föräldrarna ofta att allt vi skulle göra i förskolan skulle vara pedagogiskt, medan för mig hade det varit enklare att bara leka med barnen, läsa för dem och ge dem kärlek. Men att pyssla och baka hatade jag, vilket man också förväntades göra!
Det var egentligen inte mobbningen som gjorde att jag var tvungen att avsluta utan det var en depression jag gick igenom då, men mobbningen gjorde det ju inte lättare heller.
Förresten, glömde fråga, varför fick inte cykeln vara framme? Jag tycker bara det är charmigt när man har en cykel inne 🙂
Okej då förstår jag! Men jag förstår verkligen att depressionen inte gjorde det lättare, och mobbingen kan säkert göra depression ännu värre.
Jag vet faktiskt inte varför cykeln inte skulle vara med på bild. Själv ser jag inga konstigheter med det. I min värld är det normalt att förvara sin cykel i vardagsrummet för man vill ju inte att den ska bli snodd 😉 Kanske är det någon NT-regel men jag har ingen aning 🙂
Ja, det måste nog vara något konstigt NT påhitt som vi inte förstår 🙂
Haha, verkligen! 🙂