Det glädjer mig att det finska diskussionsprogrammet som jag gästade i fredags har fått många positiva reaktioner. Jag har fått mejl från människor som skrivit att de nu förstår sina anhöriga med Aspergers syndrom bättre, och vissa har bara skrivit till mig för att tacka. Programmet klipptes och allt jag hade sagt kom inte med, men å andra sidan var det väntat eftersom filmningen hade tagit några timmar och sändningstiden endast var drygt 45 minuter.
Jag såg programmet i fredags kväll efter att det hade lagts ut på nätet. Jag har en tendens att prata fort – helt enkelt eftersom jag är en livlig person som tänker fort. När jag försöker tvinga mig själv att tala alltför långsamt, blir jag hämmad och kan inte prata lika bra. Då måste jag bara koncentrera mig på att tänka på att tala långsamt, och då glömmer jag lätt bort vad jag ska säga. Men när jag föreläser och talar i tv, anstränger jag mig för att åtminstone tala lite långsammare än vad jag i vanliga fall brukar göra. I programmet lyckades jag med målet någorlunda bra: jag talar visserligen fort när jag jämför mig själv med Pirjo Laatikainen, Saila Seppo och Sari Valto, men i verkliga livet talar jag ibland ännu fortare 😉
Jag blev glad över att upptäcka att programmet nu har kommit in på Ylearenans hemsida med svensk text. På svenska heter programmet Den mänskliga faktorn, och avsnittet om Aspergers syndrom som jag medverkade i finns att se här.
8 svar på ”Nu finns avsnittet om Aspergers syndrom på nätet med svensk text!”
Hehe känner igen mig jag har en tedens att prata fort, o andra sidan så hör jag även bra när folk pratar fort så det är sällan nåt problem för just mig. Jag känner igen mig med det där att om man tänkerpå att prata långsammare så blockas allti0ng, det gäller mig när jag snackar i skype med mina engelska vänner att jag som har en extremt ljus röst har tedense att få fram dom ljusa tonerna som kan göra ont för en del ganska oftare och då måste jag prata långsamare segare i en lägre ton. Problemet är bara att eftersom engelska är mörkare i talspråket än svenska så är det ansträngande på ett vis och måste jag då ochså sänka min ton ännumer så känns allt extremt jobbigt och nästan plågsamt ibland samt att jag måste på ett plan ta bort en del som är mig vilket inte direkt hjälper för självkänslan så blockandet och ansträgningen känner jag igen eftersom min hjärna då ochså ställer om sig och även då jag är väldigt bra att prata engelska så blir det oftast många umm umm för att få fram orden och det är så irriterande för min hjärna har släppt ordet det är bara munnen som inte vill hänga med då och man känner sig som att gud dom tror ju att jag inte vet vad jag ska säga fast så är innte fallet utan mina umm beror på den låga ton koplingen jag måste tänka på.
Jag förstår precis vad du menar, Emma! Det är jobbigt att försöka prata ”normalt”, då blir man helt blockerad. Förutom att tala fort gestikulerar jag och använder händerna väldigt mycket när jag pratar, men det är ingenting jag kan göra något åt. Eller visst skulle jag kunna försöka ”träna bort” det, men då skulle jag känna mig hämmad och det skulle bara bli jobbigt för mig att prata.
Det kanske skulle kännas lättare för dig att skriva på engelska, då skulle du ju inte behöva tänka på hur du låter? Men å andra sidan tycker jag inte att det spelar så stor roll hur man pratar, det viktigaste är att man blir förstådd 🙂 Det är i stort sett omöjligt för alla utlänningar att tala engelska som en engelsman/amerikan om man inte är född där. Jag talar ju inte heller svenska som en svensk, men det stör inte kommunikationen på något sätt.
Tack för rådet men gramatik har alldrig varut min grej medans tala har alldrig varit nåt problem, men jo jag skriver på engelska ochså. Ville mest förmedla att jag kände igen känslan.
Okej, då är det helt förståeligt att du hellre vill tala än skriva. Och det var skönt att höra att jag inte är ensam med att känna att jag måste anstränga sig för att låta ”normal” 🙂
Vad roligt! 🙂 Jag ska titta!
Vad kul! 🙂
Du ger ett väldigt normalt intyck i TV-programmet Pala. Jag hade gissat på att coachen var den som hade Aspergers syndrom om jag inte hade vetat att det var du.
Vad intressant att höra, Mats! Det där bevisar att Aspergers syndrom är en osynlig funktionsnedsättning 🙂 När jag förut gjorde ärenden med min dåvarande boendestödjare, fick jag höra från en jag kände att man skulle misstänka att det var han som hade Asperger och inte jag om man inte visste att det var jag.
Jag vet inte vad det var i coachens sätt som gjorde att du hade trott att hon hade Asperger om du inte visste, men jag har märkt att man använder ett annorlunda kroppsspråk i Finland. Att vara så livlig som jag är passar inte riktigt in i det finska sättet. Jag har fått några mejl från finländare som har skrivit att det syns tydligt att jag har ett avvikande kroppsspråk, men det kanske är så att mitt kroppsspråk är avvikande i Finland där man förväntas vara mer reserverad medan det i Italien skulle anses vara helt normalt? Bara min gissning 🙂