Vissa som har Aspergers syndrom och/eller AD/H/D kan ibland vara glömska i vardagen. När man har Aspergers syndrom, kan glömskan handla om att det kan vara svårt att automatisera och tänka på flera saker samtidigt.
Extravanligt är glömska bland personer som har ADHD. När man läser diagnoskriterierna för ADHD, handlar väldigt mycket om just glömska, och kriteriet 1 I lyder:
i) är ofta glömsk i det dagliga livet
När man är glömsk och slarvar bort viktiga saker, behövs det ofta strategier i vardagen. Vissa behöver minneslappar och påminnelser, andra blir hjälpta av centralstimulerande mediciner. Vad som fungerar för en person fungerar inte nödvändigtvis för en annan, och därför behöver vi med neuropsykiatriska diagnoser alltid individuella lösningar.
När jag säger till andra människor att jag har svårt att komma ihåg saker, blir jag ofta inte trodd. ”Men du som är så noggrann med att alltid följa instruktionerna och aldrig tappar bort saker du lånar från andra”, får jag ibland höra.
Men det som människor inte alltid förstår är att jag lägger extremt mycket energi på att alltid ha koll på var de viktigaste sakerna finns. Jag överanstränger min hjärna så att jag är uppmärksam på var jag lägger de viktiga sakerna, till och med till en så stor grad att jag till och med utvecklat OCD. Människorna ser bara att jag klarar att hålla koll på allt som är superviktigt, men de ser inte hur otroligt mycket energi jag har lagt på det.
Om jag inte överanstränger mig, kan det lätt hända att jag råkar lägga det på fel ställe och senare tappar bort det helt. När jag föreläste i Kuwait i höstas, kunde jag inte slappna av helt och hållet för jag var livrädd för att tappa bort mitt visum.
Om jag vet att något papper inte är superviktigt att hålla koll på, orkar jag inte överanstränga mig, och därför tappar jag ofta bort det som inte är lika viktigt. Jag har tappar bort biblioteksböcker (för jag kan ju alltid gå till biblioteket för att ersätta boken, men däremot tappar jag aldrig bort böcker jag lånat från privatpersoner), läkarutlåtanden (för jag kan alltid be om att få ett nytt) och kvitton som fungerar som en garanti på varor jag köpt.
19 svar på ”Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och glömska”
Jeg blir veldig redd hvis det er noe jeg ikke finner, selv om det ikke er en viktig ting jeg har rotet bort. Jeg må vite hvor alt er til enhver tid. Jeg har god hukommelse, husker ting andre har glemt for mange år siden, men det koster. Jeg har ikke overskudd til livet selv, bare til å memorere.
Jag förstår dig! Själv får jag inte längre någon panik, som tur är, om jag inte hittar något som inte är superviktigt. Mina föräldrar kan iofs bli arga om jag inte hittar något viktigt kvitto och de tycker att jag slöser bort pengar när jag tappar bort garantikvitton osv, men hellre ouppmärksam än jämt må dåligt av OCD, så resonerar jag 😉
Är så tacksam över att ha hittat din blogg! Tack!! <3
Hej Carola!
Välkommen som läsare till bloggen, vad roligt att du hittade hit 🙂
Tack!
Ett tag trodde jag att det spökade här, eftersom jag bor ensam men ändå hittade saker där jag absolut inte trodde att jag själv hade lagt dom 😉
Haha! 😀 Ibland kan man verkligen vara tankspridd och lägga saker på helt konstiga ställen. Typ plånböcker i kylen osv 😉
Ja min glömska kan bli extrem ibland , jag har ju asp/a d h d . Tycker att glömskan blivit mer av ju äldre jag blir , det är alltid en stor process när jag skall göra saker som att åka och handla eller greja med saker hemma . Som nu tex när jag håller på att tillverka en bromsfälla och skall sy en vit skärm till fällan och ska räkna ut diametern på skärmen nertill , då blir det problem med matten så det blir till att använda mitt sätt att göra skärmen och den blir mycket mer komplicerad då jag måste se hur den ska se ut i min hjärna . Jag hittar ibland verktyg i frysen och annat på helt konstiga ställen , även mobilen har legat i frysen . Det är också ofta jag inte hittar saker jag behöver när jag ska göra något .
Haha, jag förstår verkligen att verktyg och mobiler kan hamna i frysen! 😀 Det är så lätthänt att man kan placera föremål på helt fel ställen när man är trött eller lite ouppmärksam. Människor säger till mig ibland att jag borde vara mer uppmärksam, men jag orkar inte! Jag vill ibland bara slappna av och njuta av livet, även om det innebär att jag ibland tappar bort saker. Vilken tur att jag har mina boendestödjare för annars skulle det verkligen bli kaos hemma hos mig!
Åh Paula! Som jag läser att någon ovanstående skrivit: jag är så tacksam att jag har hittat din blogg! På senare tid (eller egentligen de senaste två åren) har jag funderat mycket över AS eftersom jag har många i min släkt med den diagnosen. Konstigt nog har tanken ändå aldrig slagit mig att jag skulle kunna ha det, tills jag träffade en ny bekantskap som har det och jag kände igen mig i denne på en massa sätt, kände verkligen en samhörighet med denna personen som jag väldigt sällan känner med människor. Då började jag läsa på som en galning, kunde sitta (och kan ännu vissa perioder) i timtal och läsa på om aspergers. I samma veva som det så lånade jag din bok från biblioteket, och sen hittade jag din blogg. Har ännu inte ställt mig i kö för någon utredning, är rädd att bli förlöjligad som ens söker för det eftersom jag kanske är alldeles för fungerande…Har läst om många som haft negativa erfarenheter av utredningar, läkare som inte tror på en och så vidare.
Något som dyker upp ibland när en läser om AS är uttrycket ”light-aspie” som då ska betyda att man har en väldigt ”mild” typ av asperger(vad nu det betyder…). Vad tror du om det? Kan man leva med asperger och vara såpass fungerande att man inte ens vet om att man har det?
I alla fall: jättebra blogg! Tack!
Hej Tess!
Vad roligt att du hittade hit och att du gillar bloggen! 🙂 Tyvärr är det så som du skriver att läkare inte alltid tar en på allvar om man är utåt sett för högfungerande eller har en ojämn begåvning. Ofta är det ju så att läkarna bara ser vad man klarar av, man kanske är vältalig osv på mottagningen, och de ser inte vad man faktiskt inte klarar av.
Som svar på din fråga så har vissa med Asperger mer svårigheter, andra mindre. Det som läkarna kollar är om svårigheterna faktiskt utgör en funktionsnedsättning. Ibland kan det vara svårt för läkarna att göra bedömningen för de måste ta hänsyn till vilken miljö man lever i och vilka kompensatoriska strategier man eventuellt har utvecklat. När jag fick min diagnos var jag ju gift, och därför var det inget problem för mig på den tiden att jag inte klarade av hemsysslor. Min man skötte allt, så det var ingenting jag behövde fundera på. Men läkarna förstod att jag hade så pass stora svårigheter att det skulle vara en stor funktionsnedsättning om jag inte hade varit gift!
Som svar på din andra fråga så finns det många vuxna som levt hela livet med odiagnostiserad Asperger utan att veta om det. Och så var det ju för mig med fram tills jag fick min diagnos i 24-årsåldern! Men många vuxna som får en diagnos har ändå känt sig udda och annorlunda i hela livet och har haft svårt att klara ett vanligt liv. Det är alltid läkaren som bedömer om man har tillräckligt mycket Asperger-drag för att få diagnosen, så jag tycker att du ska tjata på din husläkare för att få en remiss till en utredning!
Tack för ditt svar. 🙂
Jag undrar ofta hur jag skulle få ihop min vardag om jag inte just bodde med en sambo som får det mesta att fungera. Jag tar till exempel aldrig ut soporna och det är oftast för att jag rent av inte ens lägger märke till dem Jag glömmer helt enkelt att vi ens har sopor. Ibland kommer jag på det men går ändå inte iväg med dem för att jag; 1,inte orkar, trots att soprummet ligger jättenära, eller 2, för att jag inte anser det viktigt alls och därför inte alls känner motivation att göra det. Jag vet ju att det börjar lukta illa men tycker helt enkelt inte att det spelar nån roll. Kanske känner jag inte hur illa det luktar eller något, jag vet inte 🙂
Jag handlar aldrig. Jag lagar sällan mat. Ibland tänker jag att jag kanske är lat och att när jag väl bor själv så kommer jag tvingas göra alla dessa saker och då kommer jag göra dem, men jag vet inte. Vissa dagar är jag väldigt orkeslös och passiv. Antar att jag får reda på hur allt detta kommer gå den dagen jag bor ensam, vilket jag tänkt göra inom sinom tid.
Och apropå glömsk, igår efter att jag skrivit inlägget till dig så skulle jag till min mamma och gå ut med hunden, väl där insåg jag att jag glömt nycklarna hemma. Då tänkte jag på detta inlägg medan jag bedrövad fick traska hem igen 🙂 RELATERAR.
Hejsvejs!
Jag vet ju att det börjar lukta illa men tycker helt enkelt inte att det spelar nån roll. Kanske känner jag inte hur illa det luktar eller något, jag vet inte
Hög igenkänningsfaktor! Jag har också varit dålig på att kasta soporna, och bara det senaste året har jag blivit lite bättre på det men är fortfarande dålig. Jag har förstått att jag måste ha ett annorlunda luktsinne än många andra människor. Ibland kännner jag inte ens att soporna luktar, och ibland känner jag det men aldrig så pass mycket att jag skulle störas av det. Jag störs nog nästan aldrig av lukter har jag märkt, men mina gäster kan ibland störa sig och klaga på att det luktar illa om jag inte kastat soporna på länge! 😉 Det är vanligt att man har över- eller underkänsliga sinnen när man har Asperger, och jag har förstått att jag har ett underkänsligt luktsinne.
Jag lagar inte heller mat. Förut sa andra människor till mig att jag skulle börja laga mat, kasta soporna, plocka undan osv när jag bodde själv, men det blev inte alls så. Däremot handlar jag mat, men bara för att jag skulle svälta annars. När jag var gift, var det min man som skötte allt det där.
Vad jobbigt att glömma nycklar hemma! En gång för flera år sen glömde jag båda nycklarna och mobilen hemma. Min dåvarande man var på jobbet och slutade kl 2 på natten. Jag fick gå runt i området tills han kom hem! Jag visste inte exakt var han jobbade då, så jag kunde inte åka till hans jobb så att han skulle ge mig nycklar. Och eftersom jag också hade glömt min mobil hemma, kunde jag inte ringa honom heller och fråga var han jobbade den dagen.
Något som dyker upp ibland när en läser om AS är uttrycket ”light-aspie” som då ska betyda att man har en väldigt ”mild” typ av asperger(vad nu det betyder…). Vad tror du om det? Kan man leva med asperger och vara såpass fungerande att man inte ens vet om att man har det?
Man kan ha drag av Aspergers syndrom utan att uppfylla diagnoskriterierna. Det finns ingen skarp gräns mellan att ha eller att inte ha Aspgergers syndrom. Det är en flytande skala. Det finns människor som befinner sig i en gråzon dvs de har inte tillräckligt svåra symptom för att uppfylla diagnoskriterierna men de har tillräckligt svåra symptom för att inte vara ”som alla andra”. Däremot så finns det ingen diagnos som heter ”mild asperger” utan Aspergers syndrom är på pappret något man har eller inte har. Atypisk autism kan vara aktuellt om personen är autistisk men ändå inte motsvarar diagnoskriterierna i Aspergers syndrom.
Om du har Aspergers syndrom eller inte beror på hur ditt liv ser ut. Du kan knappast leva ett normalt liv om du har Aspergers syndrom. Men om du lever ett onormalt liv så är sannolikheten att du har någon form av diagnos större. Om dina problem består av sociala svårigheter och de sociala svårigheterna har funnits sedan du var barn eller om symptomen har visat sig i yngre tonåren och om du dessutom har släktingar som har Aspergers syndrom så tycker jag att det låter troligt att du kan ha Aspergers syndrom. Men för att verkligen få reda på det så behöver du genomgå en utredning hos ett neuropsykiatrisk team.
Du kan ju alltid göra AQ-testet. Det är inget diagnostiskt test så ta det inte på alltför stort allvar men om du får 26 eller högre så får du ett anmärkningsvärt högt resultat. Jag tror genomsnittet är 17 för män och 16 för kvinnor och 32 för människor med Aspergers syndrom. Här kan du göra AQ-testet på nätet: http://archive.wired.com/wired/archive/9.12/aqtest.html
Skriv gärna vad du får om du gör testet. Det är alltid kul att veta. SJälv har jag fått mellan 29-33 men jag vet människor med Aspergers syndrom som har fått mycket lägre resultat.
Hej Mats! Och tack för svaret. Och testet, älskar att göra test! Hehe. Även om jag förstår att de inte är att jämföra med en riktig utredning. Såklart. Men, kul!
I alla fall: jag känner att jag är en jäkla gråzon-människa eller något 🙂 (vad nu det betyder, men, en känsla av svag identitet, att inte kunna relatera helt till någon människotyp eller diagnos), och samma gäller asperger. Känner att jag står med ena foten i NT-världen och andra i aspievärlden. Knepig känsla.
Jag har väldigt mycket social fobi, något jag haft sedan jag var barn och utan uppenbar anledning (inte blivit mobbad eller bortgjord vad jag kan minnas), så att jag blivit nervös av människor och nya erfarenheter har jag helt enkelt alltid tänkt berott på det. Och det kan ju vara anledningen också.
Jag har växt upp med ett syskon som har väldigt uppenbar AS och mycket svårigheter i och med det och ibland tänker jag att jag, eftersom jag haft det mycket enklare än honom, har axlat (och blivit tilldelad) rollen som det neurotypiska barnet i familjen, helt enkelt inte blivit sedd som något annat. Jag undrar ofta om jag hade blivit sedd på samma sätt om jag varit enda barnet.Skulle jag fortfarande vara det ”normalfungerande” barnet i familjen då? Jag vet inte. Det skulle i alla fall kunna förklara att jag inte tänkt att jag haft AS innan- att jag blivit sedd som det problemfria syskonet + haft en bild av väldigt stereotyp asperger som jag inte kunnat relatera till, något som bröts när jag träffade personen jag kände sådan samhörighet med. Hon berättade dessutom att tjejers symptombild kan skilja sig från killars osv. Och därmed började jag läsa på som en galen. 🙂
I alla fall: min analys av mig själv är att jag har många drag av asperger men inte tillräckligt för en diagnos, och det stämmer säkert. Jag är helt enkelt en drag-av-aspergers-människa. En SÅN människotyp.
🙂
Och just det, fick 33 på testet. Många av mina svar kan dock bero på min sociala fobi snarare än AS, som att jag behöver tid att planera innan jag deltar i någon aktivitet(eftersom aktivitet ofta innebär att man träffar människor). Eftersom jag är nervös inför det.
Well. Tack för ditt svar!
Känner igen mig. För mig är det viktigt att saker får ligga precis där jag lägger dem, annars får jag panik när jag inte längre vet vart de är. Min fru tycker att det här är väldigt roligt, tydligen. Hon går och plockar och städar från morgon till kväll.
Ska jag ha något, så måste jag fråga henne vart hon har lagt det.
Hög igenkänningsfaktor! Jag kan ibland bli nervös när min boendestödjare har städat hos mig och lagt mina saker någon annanstans. På något sätt har jag någon slags ordning i oordningen för jag brukar veta ungefär i vilka högar jag ska leta om jag behöver hitta något speciellt 😉 Men tyvärr tappar jag ändå bort en del saker.
Jag har autism och har jätteproblem med detta. Glömmer jättemycket. Chefen säger det är frustrerande men nu har hon mer förståelse.
Även arbetsminnet har jag svårt med.
Vad bra att chefen har mer förståelse för dig nu när du har en diagnos!