Många av oss med Aspergers syndrom eller autism blir tyckta synd om för vår diagnos. När andra människor får höra att jag har Aspergers syndrom, reagerar de ibland med bestörtning. ”Åh vad hemskt att du har asperger. Stackars dig, det måste vara jättejättejobbigt. Jag beklagar verkligen”, får jag ibland höra. Men samtidigt som jag är medveten om att dessa människor förmodligen försöker visa omtanke, vill jag absolut inte bli tyckt synd om. Detta av följande anledningar:
1. Det känns som att folk som tycker synd om mig ser ner på mig på något sätt. Att jag skulle vara sämre, ha det sämre och inte skulle kunna utvecklas när jag har en diagnos. Men det är ju inte pest jag har, jag har asperger!
2. Ibland har jag sämre dagar när vardagliga aktiviteter som går enkelt för andra har tagit otroligt mycket energi av mig. När jag gjort för mycket, tänkt på för många saker samtidigt och fått en social överbelastning. Då kan jag må dåligt i hela kroppen och bara behöva vila för att återhämta mig. Om andra påpekar hela tiden hur hemskt det måste vara att vara jag så blir det svårt för mig att fokusera på det positiva.
Det är svårt att skilja på Aspergers syndrom från ens person. Därmed utgör min asperger en stor och viktig del av min personlighet. Trots alla begränsningar är jag i stort sett nöjd med mitt liv. Jag tycker mycket om mina boendestödjare, jag trivs med min lönebidragsanställning hos Misa Kompetens som aspergerinformatör för jag får göra något jag älskar: hålla utbildningar och föreläsningar om ett liv med funktionsvariation. Jag trivs i min lägenhet och mitt bostadsområde, jag är nöjd med min fritid och jag är glad över att mina sömnsvårigheter har blivit bättre. Så nej, mitt liv är inte alls lika hemskt som du kanske tror!
Jag vill bli förstådd och accepterad, inte gullad med. Jag vill att andra människor ska se förbi mina begränsningar och hinder och fokusera på mitt potential istället. Alla har vi ju trots allt våra fel och brister. Aspergers syndrom är min allra största svårighet och allra största tillgång, och trots alla utmaningar är det någonting som jag aldrig skulle vilja vara utan. Sluta tyck synd om mig!