Ibland får jag frågor från kvinnor och män som har blivit tillsammans med någon som har Aspergers syndrom eller autism och som frågar mig om råd. En återkommande fråga jag får från dessa personer är hur de skulle kunna ändra på sin partner. Det som många verkar vara missnöjda med sin autistiske partner är bland annat att:
1. Aspergaren tar aldrig initiativ. Och det gör den andra parten i förhållandet frustrerad. Partnern känner att det är orättvist att han eller hon alltid måste vara den som hittar på nya aktiviteter så att inte allt går på samma rutin. Skulle partnern inte ta initiativ, skulle paret bara sitta hemma hela dagarna och allt skulle bli slentrian.
2. Aspergaren undviker släktträffar och parmiddagar. Och tackar nästintill alltid nej till dessa aktiviteter alternativt går hem tidigt. Partnerns släkt har blivit missnöjd och börjat undra om aspergaren har något emot dem. Det ska ingå i normala förhållanden att umgås med varandras släkt, tycker partnern.
3. Aspergaren vill inte umgås speciellt ofta. Och det får den andra parten i förhållandet att känna sig ensam i förhållandet och undra om om han eller hon är tillräckligt älskad. För i normala förhållanden ingår ju att man ska umgås nästintill varje dag, tycker många.
Det känns som att människor ibland blir besvikna när jag förklarar hur det ligger till: att man varken kan eller bör ändra på någon som har Aspergers syndrom eller autism. Våra diagnoser är medfödda, och det som många andra människor uppfattar som ”normalt” behöver inte vara rätt för oss. Bara för att majoriteten av människor vill ha det på ett visst sätt i ett förhållande, behöver inte majoritetsnormen ha rätt. Vad som uppfattas som ett normalt beteende i ett förhållande skiftar beroende på vilken kultur och tidsepok man lever i.
Vi aspergare är annorlunda, har andra behov och andra preferenser än många andra människor och det är ju precis det Aspergers syndrom i grund och botten handlar om. För mig är det inte viktigt att hitta på nya aktiviteter, jag mår bra av rutiner. Jag avskyr både släktträffar och parmiddagar och tycker att det är helt normalt att kunna tacka nej till aktiviteter man blir trött av. Och jag behöver vila rätt så ofta för att inte bli utbränd.
Sluta försöka förändra oss aspergare! Aspergers syndrom och autism är inte något som till varje pris ska bort utan dragen är oftast djupt rotade i vår personlighet. Väljer man att dejta någon med autism, måste personens autistiska drag accepteras på gott och ont. Vi vill inte bli förändrade utan vi vill bli älskade och accepterade som vi är!
14 svar på ”Nej, du kan inte ändra på din partners asperger”
Hej Paula, du har hjälpt mig otroligt mycket att förstå vad det innebär att leva med Asperger i vuxen ålder. Jag undrar om du har något tips hur jag ska få min partner att förstå en del av min Asperger som inte ens jag förstår;
Jag har försökt förklara för honom att när jag kommer hem från arbetet är det viktigt för mig att hallen och köket, som är det första man möter när man kommer hem, är i ordning- att jackorna hänger där dom ska, skorna står i skostället, att det inte ligger väskor huller om buller på golvet, att bänkarna i köket inte är belamrade med saker. Om jag kommer hem och det är oreda så kan jag ”stå ut” med det ett par gånger och ta reda på efter resten av familjens grejer själv, men dag 4 eller 5 så rinner det över och jag blir sur.
Är det bara hyfsad ordning så står jag ut bättre i övrigt kaos som kan uppstå i en bonusfamilj med 4 barn.
Det han inte förstår är att jag i övrigt kan ha fullständigt kaos och inte bry mig. T ex min bil kan vara en total soptipp och det bryr mig inte ett dugg, eller att mina kläder ligger i en hög på golvet i sovrummet. Han förstår inte varför, och inte jag heller, och han är i din fulla övertygelse att han kan ändra mig i den frågan om hall och kök också, att det är nåt jag bara har fått för mig. Det är så jobbigt att behöva försvara sig själv hela tiden, och det är också svårt, när man inte vet varför det är olika på olika saker och ställen. Har du någon idé om hur jag ska få honom få mer förståelse?
Hej Therese!
Vad roligt att höra att min blogg har lärt dig att förstå asperger bättre 🙂
Ibland kan det faktiskt vara svårt att veta varför vissa saker är jobbiga utan att man förstår varför. Och när man inte själv förstår varför så kan det vara ännu svårare att förklara sina svårigheter och behov för andra. Det är inte alltid så lätt.
Du kanske kan förklara för din kille att det ibland kan ingå i Aspergers syndrom att man har svårt att analysera sina och andras känslor och att du därför inte kan förklara för honom varför det måste vara ordning i just hallen och köket. Du kanske kan ta upp ämnet någon gång när ni har gott om tid på er och inte är stressade. Och säga att du lovar att ta hänsyn till det som är viktigt för honom om han tar hänsyn till dina behov i det här fallet. Jag hoppas att ni lyckas hitta någon slags kompromiss!
Jag har fått svår bulimi, komplex pts, havererad ekonomi, och bipolär typ 1 av min autistiska partner. Ja.. ofrivillig sociopati ger en fin beskrivning av denna diagnos. Och det säger allt tycker jag
Du kan inte skylla på din partner.
Så taskigt . Bipolär är genetiskt ,
Ja mitt liv har också rasat samman. Försökt att förstå en autism i 15 år.
Ingen kärlek. Sexet är bra. Sedan lever man på det och kämpar.
Blir ett beroende. Men jag förstör ju också för den väl fungerande autisten. Eftersom jag inte förstår och inte kunnat fatta. Blir man ju kontrollerande, försöker ta sig in i hjärnan.
Hon sökte själv trygghet någon att följa med som hanterade sociala sammanhang etc. Tog alla initiativ.
Orkar inte vänta på svar i abstrakt form eller frågor som är abstrakta.
Även efter förhållandet är över har det största helvetet kommit. Man är ju beroende av att fixa, känna skuld, prallellt med bitterhet.
Man kan inte få några svar förutom 1:or och 0:or.
Har själv adhd. Men är helt mentalt slut på de flesta sätt i detta.
Jag beklagar verkligen vad du gått igenom! Det låter jobbigt 🙁
Känner så igen mig i era berättelser om att leva med en asperger. Har själv gjort det i 8 år. Har gått i terapi efter det vilket har hjälpt mig att reda ut saker och ting, hitta tillbaka till mig själv och förhoppningsvis blivit redo för en relation jag vill ha och behöver. Drygt två år efter jag gjorde slut kan jag nu förstå lite bättre vad som hände och önska honom väl och hoppas att han skamå bra och kunna älska sig själv. Han har ett hjärta av guld. Men det var väldigt traumatisk 8 år som satt sina spår.
Vad tråkigt att höra att erfarenheten var traumatisk för dig och att du fått gå i terapi. Hoppas du hittar en relation som passar dig bättre!
Hej
Snälla berätta mer hur relationen var. Jag är helt förtvivlad efter en relation där jag försöker förstå om jag har haft att göra med en narcissist eller en människa med Aspbergers. Så oerhört sorgligt allting och skall även jag få professionell hjälp för att gå vidare och kunna förstå.
Tack🙏
Jag sitter med samma fråga. Har jag levt med en narcissist eller asperger person. Forskning visar att det kan vara svårt att skilja dem åt.
Det är möjligt att ha Aspergers syndrom tillsammans med ett personlighetssyndrom som t.ex. narcissistisk personlighetsstörning så det är inte alls uteslutet att din före detta partner har båda diagnoserna.
Jag vet inte vilken forskning du syftar på och om den forskningen blivit peer-reviewad, men professorn och autismforskaren Christopher Gillberg menar att en person med ren autism (numera heter Aspergers syndrom autism) har dåligt utvecklad Theory of Mind vilket gör att hen har svårt att föreställa sig andra människors perspektiv. En manipulerande person med psykopatiska drag har däremot välutvecklad Theory of Mind vilket gör att hen är duktig på att förstå andra människors perspektiv. Däremot saknar den sistnämnda typen av person sympati vilket gör att hen manipulerar och sårar andra med mening vilket inte stämmer in på en person med ren asperger!
Jag håller med andra ord inte med om att det är svårt att skilja en autistisk person från en narcissistisk person och har aldrig sett sådan forskning som bekräftar påståendet. Om en person är elak med mening kan det inte förklaras med Aspergers syndrom utan då finns det alltid annan bakomliggande problematik som förklarar beteendet.
Jag lever med en man som har Aspbergers. Vi har levt ihop i snart 30 år och han är världens snällaste, men nu när barnen är utflugna vill jag gärna börja njuta av livet lite mer. Jag saknar ömhet och närhet som han har svårt med. Jag vill gärna resa och gå på restaurang, teater och annat men han är inte alls intresserad – vill bara vara hemma. Jag vet inte vad jag ska göra? Jag älskar honom men vill samtidigt må bra också!
Jag förstår att du är frustrerad! Det låter som att du inte får ut vad du vill av denna relation. Nu är jag själv precis son din man och skulle ha svårt för att bli övertalad att följa med på aktiviteter jag inte är intresserad av. Hade jag en partner som intresserade sig för aktiviteter som jag inte tycker om önskar jag att han kunde hitta på dessa typer av aktiviteter utan mig. Min pojkvän är inte alls intresserad av blåbärsplockning, men för mig är det viktigaste specialintresset i livet som jag inte kan vara utan. Lösningen i vårt fall är att jag plockar blåbär utan honom vilket jag gör varje dag under blåbärssäsongen! Jag vet inte om det skulle kunna vara ett alternativ för dig? Du får fundera på om du skulle kunna tänka dig att resa och besöka restauranger med väninnor/på egen hand istället!
Sedan tycker jag att det är viktigt att du talar om dina önskemål för din man. Kanske hatar han inte restaurangbesök och resor men är bara inte särskilt intresserad? Isåfall skulle han kanske kunna tänka sig att ställa upp någon gång för din skull? Men är det istället så att han tycker att resor och restaurang är energikrävande, kanske innebär det obehagliga sinnesintryck och andra avbrott från rutiner som får honom att må jättedåligt? Isåfall tycker jag inte att han ska behöva ägna sig åt sådana aktiviteter.
Jag har Asperger och reser men min man vill de inte , har har add. Han åker bara till stugan . Så har inga resevänner, blir nån gruppresa