När lärarna ger barn diverse uppgifter i skolan, brukar det finnas ett bakomliggande syfte till varför läraren har gett barnen just dessa uppgifter. Men syftet fyller inte alltid sin funktion för barn med Aspergers syndrom, autism och andra neuropsykiatriska diagnoser. Och så var fallet även för mig när jag gick i skolan. Alla barn med asperger är individer och fungerar därför inte som jag gjorde, men här är några exempel på när lärarens syfte gick fel i mitt fall:
1. Syfte: inlärning genom diverse praktiska uppgifter. Vilket var syftet i bland annat hemkunskapen: vi skulle själv prova på att laga diverse maträtter för att sedan själva äta upp dessa tillsammans efteråt. Syftet var att lära sig att laga mat. Men kunskapen i det stökiga klassrummet fastnade aldrig i min hjärna och jag hade alltid glömt bort hur man skulle knäcka ägg när det var dags för nästa lektion! Om jag ska prova på nya saker praktiskt, måste jag få göra det ensam och i lugn miljö för att jag ska lära mig något.
2. Syfte: inlärning genom sinnen. Vi som har asperger kan ibland ha ett känsligt smaksinne, vilket är fallet för mig. Jag tyckte att maten som vi hade lagat i hemkunskapen och som vi tvingades äta efteråt ofta smakade äckligt och all min energi gick åt att stå ut med smaken. Därför hade jag helt glömt bort efteråt vilket land just denna maträtt kom ifrån och vad den innehöll. Jag är inte heller intresserad av att testa nya smaker, och när jag tvingades testa maträtter jag aldrig hade ätit förut blev matsituationerna bara en ångestladdad upplevelse för mig.
3. Syfte: inlärning genom bilder och mindmaps. Men bilder fastnar aldrig i min hjärna, och jag har fortfarande nu som vuxen inte förstått syftet med mindmaps! För att jag ska komma ihåg stödord ska jag skriva dem på ett vanligt sätt på ett papper, men står orden i en ring, runt en bild eller om det överhuvudtaget finns en bild med så stör det min inlärningsförmåga och stödorden hjälper ingenting.
4. Syfte: inlärning genom grupparbeten. Syftet är oftast, förutom att lära sig ny kunskap, att vänja sig vid att samarbeta i grupp. Men själva grupparbetena tog alltid så mycket energi av mig att jag inte kunde ta in ny kunskap samtidigt. Att samarbeta med andra människor kring ett projekt faller inte alltid så naturligt för oss med Aspergers syndrom för vi måste ofta lägga energi på saker som andra människor gör automatiskt. Alla kan inte heller lära sig att arbeta i grupp. Grupparbeten har blivit svårare och svårare för mig ju äldre jag har blivit, och detta trots att jag tvingade mig själv till grupparbeten under hela grundskolan och gymnasiet!
5. Syfte: att slappna av och ha roligt. Ibland fick läraren för sig att vi hade räknat för mycket matte, skrivit för många uppsatser och nötat in för mycket grammatik. Nu skulle vi ha roligt kring en gemensam lek, aktivitet eller en film! Men jag har alltid tyckt att det har varit mycket jobbigt, tråkigt och energikrävande att leka grupplekar med andra, spela ett spel eller se på en film och fortfarande nu som vuxenåldern skyr jag sådana aktiviteter som pesten. Musik har jag aldrig förstått syftet med, för mig är det bara ett störande bakgrundsljud. Om jag ville slappna av i skolan, gjorde jag det genom att skriva ännu fler uppsatser och plugga in grammatik för det var det jag tyckte var roligt, inte att leka, se på film, spela ett spel eller lyssna på musik!
Det är dags för all skolpersonal att inse att inte alla barn fungerar likadant. Om den gemensamma uppgiften inte fyller sitt syfte för ett barn med Aspergers syndrom eller autism utan bara tar onödig energi av barnet, bör han eller hon få en alternativ uppgift!