De allra flesta människor kan tycka att det kan vara lite jobbigt med barnskrik på offentliga transportmedel, men de kan tycka att det blir ännu jobbigare att stå ut med skriket efter en lång och tröttsam arbetsdag. På samma sätt kan vissa människor tycka lite illa om blinkande, starka ljus men samma blinkande ljus kan plötsligt bli helt outhärdligt för dem när de exempelvis har baksmälla eller ett migränanfall. Att man från dag till dag reagerar på olika sätt i dessa situationer är något som de flesta människor kan relatera till för många tycker att det är självklart att man reagerar ännu mer på barnskrik när man redan är trött.
Detsamma gäller självklart även för oss med Aspergers syndrom och autism. Vi kan också reagera på olika sätt på samma sinnesintryck från dag till dag men skillnaden är att vi kan vara ännu känsligare för sinnesintryck än andra människor. Någon aspergare kanske klarar av att dammsuga en dag för att inte klara av dammsugarljudet nästa dag. Någon annan kanske klarar av att duscha en dag för att inte längre klara av det nästa dag när alla sinnena blivit överbelastade. Någon kanske klarar av att åka kommunalt en dag för att inte klara det på en annan.
Själv har jag alltid varit känslig för olika smaker och konsistenser i maten. Jag tycker att det är jobbigt att äta soppor och grytor då det blir alldeles för rörigt i munnen. Därför undviker jag även alla slags såser och dressingar. När exempelvis kött beblandas med något med flytande konsistens tycker jag att det känns obehagligt. Men på vissa dagar klarar jag det bättre än på andra och dessa dagar kan jag kanske tvinga mig själv att äta grytor.
Jag får ibland höra saker som: ”Men jag vet att du klarar av att äta grytor, jag såg dig äta det igår, hur kommer det sig att du inte klarar det idag?” Men jag tycker aldrig att det är behagligt att äta grytor. Allt handlar om hur mycket energi jag har. Om dagen har varit lätt och jag är någorlunda pigg, klarar min hjärna av obehagliga sinnesintryck bättre men har min hjärna fått hantera flera oväntade förändringar är den redan överbelastad precis på samma sätt som en vanlig hjärna inte alltid klarar av barnskrik efter en extrajobbig arbetsdag.
16 svar på ”När perception ändras från dag till dag”
Så sant det är det där med ljud , barnskrik kan vara dödande och ljudet från dammsugaren är vidrig vissa dagar. Sen är ju ljudet från en tv som står på också jobbigt , så därför har jag ingen tv…vissa dagar går bättre med ljud . Jag har en hel del maskiner när jag grejar men så kan det också bli jobbigt så då kan jag gå och lägga mig typ och bara vara och grejar någon annan dag. Ibland kan det bli dagar jag blir totalt trött och jag tror nog att det syns för folk kan börja titta konstigt på mig men säger inget , är man på något viktigt möte och är så där trött så varken lyssnar eller kommer ihåg något. Så nu när jag lever ensam så känns det mycket bättre att styra dagarna efter hur man mår….ja nu blev det en kommentar till slut, det var länge sen nu,men jag är inne och läser ofta ändå
Jag känner igen mig mycket i din beskrivning även om jag inte grejar med just maskiner. Det hade varit intressant att prova på att leva i ett ljudlöst samhälle några veckor för att se hur ljudlöshet påverkar välbefinnandet.
Jag känner oxå igen mig. Bra beskrivet. Nu när jag flyttat ut på landet o går ut med hundarna på kvällen är det så tyst o rofyllt att man nästan kan höra tystnaden. För en stadsbo som mig är det som himmelriket för själen. Intressant tanke med ett ljudlöst samhälle. Mobiler o all annan teknik o alla stora hemska tv-apparater med reklam o radio som skrålar i affärer har ju fullkomligt exploderat på senare år.
Kul att se dig på bloggen igen, Thomas! 🙂 Jag förstår verkligen vad du menar med tv:n. Jag har själv inte heller någon tv för jag är inte intresserad av det och jag kan även tycka att ljud från tv kan vara störande när jag är hemma hos andra människor. Jag älskar verkligen tystnad även om jag inte är lika ljudkänslig som många andra aspergare! När folk kommer hem till mig kommenterar de ofta att det är väldigt tyst hemma hos mig för jag har varken musik eller tv på.
Så skönt att höra att det finns fler därute som inte har tv o som inte heller har musik på. Jag tappar koncentrationen direkt o har svårt att fokusera om tv är på i bakgrunden tex i väntrum – det blir rundgång i mitt huvud om nån pratar samtidigt…Musik kan jag bara lyssna på i lurar o oftast samma låt om o om igen…..
Vad skönt att jag inte är den enda! Själv lyssnar jag aldrig ens på musik, inte ens på lurar men det är för att jag aldrig har förstått meningen med musik. Jag funderade någon gång på varför jag tycker att det är mer avslappnande att vara hemma hos mig själv än exempelvis hos mina föräldrar men sen kom jag på att det är för att mina föräldrar alltid har tv:n eller radion på.
Ibland klarar min anhöriga inte av att jag har ljud hemma hos mig, t.ex. ljud från radio eller TV, ljud från att jag t.ex. dricker kaffe eller dyligt, när vi talar i telefon.
Ibland kan hen säga – ring mig när du har det tystare kring dig!! Jag tror att min anhöriga är tröttare/mår sämre än vanligt de gånger det är så.
Andra gånger verkar ljuden inte bekymra hen överhuvudtaget, jag har då märkt att hen verkar piggare/mår bättre just då…
Jag tror också att din anhörige kan må sämre de dagar hen reagerar på ljud. Det är lätt att reagera på obehagliga sinnesintryck ännu starkare när man redan är trött eller har haft en jobbig dag.
Jag tror oxå på det. Är man trött eller har haft många intryck så kan det nästan göra ont i huvudet o kännas riktigt obehagligt. Minsta lilla ljud känns som nån spelar trumpet rätt in i örat på en, nästan.
Jag tror att min anhöriga är tröttare/mår sämre än vanligt de gånger det är så.
Det finns ju en psykologisk komponent i det här med ljudkänslighet. Stress gör ofta människor mer ljudkänsliga. Jag vet att för lite sömn eller dålig sömn gör mig mer känslig för ljud.
Jag har, vad jag vet iallafall, inte någon NPF (kan man säga så?) men jag har väldigt svårt för TV och fr a TV med mycket ljud- och ljuseffekter. Är multisjuk, sitter i Permobil och har ingen TV hemma. Ibland kan jag titta på någon film på datorn, men det får inte vara rörigt och många effekter, då blir jag helkonstig i huvudet. Från det jag var barn haft svårt att interagera med jämnåriga. Har skyllt mina svårigheter som framförallt blivit tydliga de senaste fem – åtta åren, på min EDS. Funderar nu om det kanske finns även andra orsaker. Som jag skrivit om i min blogg ”Livets Skiftningar – från ett annat perspektiv” så blir det bara mer jag inte klarar. Jag klarade när jag kunde arbeta av att föreläsa, men hade svårt på arbetsplatsträffar och fr a i fikarummet om det var mycket folk. Där kände jag mig underlägsen och sa sällan något. Visste inte riktigt vad jag skulle prata om. Blev det många som pratade samtidigt gick jag ofta till mitt kontor. Annars orkade jag inte resten av dagen.
Min dotter har högfungerande autism, ADHD, instabil personlighet, PTSD och en hel del annat. Funderar på om hon kan ha fått något av detta från mig?
F.ö. TACK för en mycket bra och lärorik blogg. Jag lär mig nytt var gång jag läser.
//Piia-Liisa
Jag känner igen mig det du berättar! Och det kan absolut vara så att du har odiagnostiserad asperger eller autism eller åtminstone drag av det, ofta går det ju i släkten. Jag skulle inte heller klara av arbetsplatsträffar men däremot har jag inga problem med att föreläsa så jag förstår dig verkligen! Vad roligt att höra att du gillar min blogg 🙂
Lustigt jag kommer ihåg att jag alltid åt först morötter, sen ärtor och sist majs jag tyckte mest om i de där grönsaksblandningarna man fick i skolan och alltid avskytt sås och gröt med den där förfärliga mjölken till och folk som förstör semlorna så.
Du sätter ord på en massa saker och får mig att inse att det inte är fel på mig.
Tack tack.
Vad bra att min blogg har fått dig att inse att det inte är något fel på dig. Det är så lätt att man blir dömd när man fungerar annorlunda tyvärr 🙁
Och den värsta domaren är jag ju själv.
Ja precis!