Nu har föreläsningssäsongen börjat igen! Det roliga var att jag fick börja säsongen på exakt samma ställe där jag körde sommarens sista föreläsning i juni, dvs i Sollentuna kommunhus. Eftersom kommunen hade gillat min juni-föreläsning så mycket, hade de bokat en ny föreläsning med mig, och den föreläsningen körde jag alltså idag! Idag var det ännu en ny grupp lärare i Sollentuna kommun som fick lära sig om hur man bemöter barn med Aspergers syndrom och autism.
I föreläsningen pratade jag bland annat en del om ett bokstavligt tankesätt som en del barn med Aspergers syndrom kan ha. Och trots att jag själv tycker att jag numera har lärt mig att förstå andra människors icke-bokstavliga kommunikationssätt bättre, upptäckte jag efter föreläsningen att jag fortfarande tänker bokstavligt och missförstår saker. Idag missförstod jag nämligen något igen.
När jag hade fått föreställningsbeställningen, hade kunden skrivit till mig att de ville ha samma föreläsning som jag hade kört i juni, och detta hade gjort mig lite orolig. Samma föreläsning betyder i min värld exakt samma föreläsning, dvs att jag använder mig av exakt samma exempel och säger exakt samma saker. Men eftersom jag ofta säger saker spontant på mina föreläsningar, kom jag längre ihåg vad jag hade sagt exakt i juni, och det gjorde mig orolig.
Efter föreläsningen sa jag lite ursäktande till kunden att det tyvärr inte blev exakt samma föreläsning som sist eftersom jag hade upptäckt mitt i föreläsningen att jag hade glömt bort vad exakt jag hade sagt i min senaste föreläsning. Men till min överraskning log han och svarade: ”Det är ingen fara. Jag tror att du hade tolkat mig lite bokstavligt här”. Tydligen hade han menat att jag skulle köra med samma huvudteman om Aspergers syndrom som i juni, som kommunikation, socialt samspel, begränsade intressen och beteenden, annorlunda perception och liknande saker men att det inte spelade någon roll vad jag skulle säga exakt under föreläsningen!
Det är intressant att jag fortfarande verkar ha svårigheter att tolka andra människor pga mitt bokstavliga tankesätt. Och om han inte hade förklarat för mig vad han hade menat, hade jag aldrig fått veta att jag hade tänkt bokstavligt och missförstått något. Ibland kan man ha svårigheter som man inte vet om!
Föreläsningen gick bra, och jag är glad att föreläsningssäsongen börjat igen. Jag ser fram emot alla höstens föreläsningar 🙂
31 svar på ”När man misstolkar andra människor utan att veta om det”
Den här kommentaren har ingenting med inlägget att göra men jag är nyfiken på om ni känner igen er i de här symptomen: http://www.demenscentrum.se/Documents/Utbildning_pdf/Verktygsl%c3%a5da_PV/Symptom.pdf
Jag känner igen mig i nästan alla. Det är inte konsigt att jag är lite orolig att jag har tidig demens.
I en period då jag mår dåligt och lider av en hemsk trötthet uppfyller jag nästan alla dessa kriterier. Jag har flera gånger fått slänga mat som t ex kycklingfilé som jag handlat och glömt bort att ställa i kylen.
Men även på en bra dag känner jag igen mig i några kriterier, som t ex nedsatt praktisk förmåga, och att jag förlägger saker. Men det som jag undrar över är vad man menar med en ”nedsatt förmåga”? Menar man nedsatt mot majoritetsnormen eller ska man bara jämföra förmågan med sig själv? För på en dålig dag är min förmåga nedsatt även i jämförelse mot mig själv, men på en bra dag är min förmåga nedsatt mot majoritetsnormen. Och dessa svårigheter har nog med min Aspergers syndrom och ADD att göra.
Jag har aldrig hört talas om någon som fått demens i en ung ålder, men jag är ju inte kunnig om sånt här. Jag undrar om det kan vara så att du är utbränd, deprimerad eller extremt stressad istället, då fungerar man ju mycket sämre än vad man gör annars. Jag hoppas i alla fall att du inte har demens.
Menar man nedsatt mot majoritetsnormen eller ska man bara jämföra förmågan med sig själv?
Säg det den som vet. Men eftersom frågorna gäller människor med tidig demens så antar jag att tanken är att man ska jämföra sig med hur man var innan man insjuknade. Men i vårt fall får vi väl jämföra med vad vi upplever är normalt i samhället eftersom vi inte har insjuknat dvs hur nedsatta upplever vi att våra förmågor är jämfört med andra människors förmågor på resp område.
Jag undrar om det kan vara så att du är utbränd, deprimerad eller extremt stressad istället, då fungerar man ju mycket sämre än vad man gör annars. Jag hoppas i alla fall att du inte har demens.
Så är det nog. Det tror jag också. Men sedan kanske Aspergers syndrom innebär att man har så allvarlig kognitiv svikt att man uppfyller nästan alla kriterier för tidig demens? Utan att man för den skull är stressad, deprimerad eller utbränd menar jag.
Men sedan kanske Aspergers syndrom innebär att man har så allvarlig kognitiv svikt att man uppfyller nästan alla kriterier för tidig demens?
Så kan det absolut vara! Många av oss som har Aspergers syndrom har svårt med exekutiva funktioner, och då kan man ha svårt att planera, komma igång med uppgifter, passa tider osv. Så Aspergers syndrom kan absolut vara förklaringen till allt detta!
Sen är det ju också så att vi Aspergare ofta blir stressade av saker som andra inte blir stressade av. Många undrade hur det kom sig att jag fortfarande var stressad ganska ofta när jag fick aktivitetsersättning och gick hemma hela dagarna. Men det som stressade mig var småsaker som vetskapen om att jag skulle behöva duscha osv. De dagar jag hade sovit dåligt var jag mer stressad än de dagar jag var utvilad.
Om du alltid har uppfyllt kriterierna för tidig demens, behöver du nog inte oroa dig. Om de här svårigheterna har kommit under de senaste åren behöver det inte heller vara allvarligt. Och ärligt talat tror jag faktiskt inte att du behöver oroa dig eftersom du är så ung! Du kanske är har mer stress nu än tidigare utan att du tänker på det?
Du kanske är har mer stress nu än tidigare utan att du tänker på det? Jag misstänker att det är mina kontakter med socialtjänsten och Försäkringskassan gör mig sjuk. Jag mår så otroligt mycket sämre när jag kommunicerar med dem jämfört med när jag inte gör det.
Jag misstänker att det är mina kontakter med socialtjänsten och Försäkringskassan gör mig sjuk. Jag mår så otroligt mycket sämre när jag kommunicerar med dem jämfört med när jag inte gör det.
Åh, det förstår jag verkligen! Och det där är verkligen en karusell. För att få mat på bordet måste man kommunicera med dem, men man blir sjuk. Jag vet inte om du har en godman, men du kanske skulle fundera på det. Jag skulle verkligen behöva en godman, men har inte orkat ansöka om det eftersom det är så många steg.
Jag är rädd att den goda mannen blir till en ond man i mitt liv. Jag misstänker att jag kommer att få göra den goda mannens jobb också precis som jag föra halva socialtjänstens jobb i dag. Jag orkar snart inte hjälpa fler människor att hjälpa mig. Det är ett hårt jobb att ta emot hjälp. Jag har funderat på en god man men jag vet inte om jag orkar med det.
jag föra halva socialtjänstens
jag GÖR halva
Ja, tyvärr finns alltid risken att man får en ond man. För att minska risken ska man helst ta någon från sin bekantskapskrets eller någon som en vän eller bekant har rekommenderat. Min f.d godman var faktiskt en nära vän till en anställd på Ågesta Folkhögskola, och hon var jättebra! Men innan henne hade jag en ond man tyvärr.
När jag hade fått föreställningsbeställningen, hade kunden skrivit till mig att de ville ha samma föreläsning som jag hade kört i juni, och detta hade gjort mig lite orolig. Samma föreläsning betyder i min värld exakt samma föreläsning, dvs att jag använder mig av exakt samma exempel och säger exakt samma saker. Men eftersom jag ofta säger saker spontant på mina föreläsningar, kom jag längre ihåg vad jag hade sagt exakt i juni, och det gjorde mig orolig.
Spela in föreläsningarna på video, lägg upp på en sajt och sälj Pay-per-view-abonnemang till kommuner. Efter föreläsningen så dyker du upp i rutan och svarar du på frågor över tex Skype. En videoinspelad föreläsning kan iofs inte ersätta en föreläsning IRL men jag tycker att det finns någonting vansinnigt över att en människa ska åka kors och tvärs genom Sverige och föreläsa fysiskt på plats. Året är 2015 och inte 1995. Det ena utesluter inte heller det andra. Du kan sälja Pay-per-view till kommuner långt från Stockholm och föreläsa på plats nära Stockholm.
I dagsläget har jag kommit överens med min agent att det inte är aktuellt med videoföreläsningar. Men om jag har sjukersättning i framtiden och föreläsningarna inte är min huvudsakliga försörjningskälla, skulle jag kanske kunna göra det! (fast skype-delen skulle jag gärna skippa för jag tycker att det är obehagligt:-)) Man kan inte försörja sig på att leva på videoföreläsningar, inte ens om man får betalt per videoklick då kommuner kan köpa föreläsningen för ett billigt pris och visa föreläsningen för 1000 personer samtidigt i en stor sal. När man föreläser fysiskt på plats, får man istället betalt beroende på hur stor publiken är.
På samma sätt kan jag inte heller försörja mig på böckerna trots att boken sålt väldigt bra i både Sverige och Finland. Man får väldigt lite betalt som författare. Men det hindrade inte mig från att skriva en bok för jag har en annan försörjningskälla (föreläsningar). Och om jag i framtiden har sjukersättning som försörjningskälla, skulle jag kunna sälja videoföreläsningar istället.
Man kan inte försörja sig på att leva på videoföreläsningar, inte ens om man får betalt per videoklick då kommuner kan köpa föreläsningen för ett billigt pris och visa föreläsningen för 1000 personer samtidigt i en stor sal.
Du får sälja abonnemang på x st visningar. Arrangörerna betalar ju ett antal kronor per person som ser dina föreläsningar som det är i dag. Din agent vet ju vad de betalar. Du får dra av reskostnaderna och en summa för restiden från det priset och sedan sälja x st visningar av föreläsningen för y kr. Lyckas du sälja större volymer än du föreläser för i dag så kan du sänka priset per visning vilket för det mer attraktivt att batala för att se föreläsningen på nätet istället för IRL. Ett alternativ är att göra den på engelska så kan du sälja den på den amerikanska marknaden. Efter x st visningar så måste de betala mer för att se föreläsningen fler gånger. Risken finns så klart att de priatkopierar föreläsningen och sprider illegalt på kommunerna men då får du trösta dig med att många fler ser den och lär sig om Aspergers syndrom. 😉
Jag säger ju inte att du bör göra det här för jag tror inte publiken är mogen att betala för det på samma sätt som den är för de föreläsningar du utför på plats nu. Jag säger bara att jag tycker det är lite knasigt att åka runt och föreläsa på olika platser när man med modern teknik kan nå så otroligt många fler utan att lämna bostaden.
Jag får tänka på saken! Kanske får jag vänta lite till, precis som du skriver, och vänta tills publiken är redo. Men främst av allt behöver jag vänta tills jag själv är redo 😉 Och jag måste naturligtvis tänka på riskerna. E-böcker sprids ju illegalt nu också, vilket författare förlorar på. Om jag skulle ha permanent sjukersättning, skulle jag inte behöva bry mig om min försörjning, men just nu är föreläsningarna min försörjningskälla så jag vågar inte ta risker.
Det sägs att musikartister tjänar pengarna på live-spelningar så du kanske bara ska lägga ut delar av föreläsningar på nätet så att du har möjlighet att ta betalt för föreläsningarna på plats. Risken finns att föreläsningarna förlorar i värde om de digitaliseras. Men om man vill nå ut till så många som möjligt så är det ju lite knasigt att åka runt och föreläsa på plats.
Att lägga ut delar på nätet kan kanske vara en idé! Jag kanske får tänka på det i framtiden. Annars kan ju alla läsa som vill ha mer kunskap min bok, den finns gratis på biblioteket om man inte har råd att köpa. Men jag vet att alla inte läser böcker.
Jag kan misstolka vad andra säger har jag lärt mig nu . Det kom utredningsteamet fram till och det är först nu efter 60 år som jag själv börjat förstå det . Och det som Mats skriver om känner jag känner jag igen , om känslan av demens , som bara att svara här så får jag läsa om och om igen för att skriva det här
Jag förstod inte heller förut att jag missförstod andra. Att få diagnosen var en ögonöppnare för mig. Men det händer tydligen fortfarande att jag missförstår utan att veta om det. Ibland är man ju inte medveten om sina svårigheter!
Är så glad att du har varit här i Sollentuna och föreläst för skolor! Jag tror att du föreläste inför bland annat min sons skola onsdagen den 19 augusti, i och med att skolan lade till en extra studiedag då, (Vet så klart inte detta med 100% säkerhet).
Jag hoppas att sonens skola var där, så att de förstår att jag inte bara är en jobbig mamma, utan att de små… små… sakerna faktiskt gör stor skillnad för min son, även om de kanske inte trott det tidigare.
Min förhoppning är att min son ska orka gå i skolan, varje dag i veckan, istället för att ganska regelbundet behöva vara hemma och vila cirka en skoldag i veckan. Innan jag lät honom vara hemma, lite då och då, så mådde han mycket sämre, och kunde till och med avvika/rymma från skolan. När de fick en ny klasslärare, och socialen blandades in, så fick han mycket mer stöd, som i och för sig tyst fasades ut. Det är dock bättre nu, men det kan bli mycket bättre.
Vi hoppas att rätten till undervisning även ska gälla alla skolbarn i Sverige. Varje år diskrimineras tusentals barn och skolelever i Sverige. För detta har FN kritiserat Sverige.
Bland annat lyfter man fram den stora kunskapsbrist om funktionsnedsättningar som finns hos såväl allmänhet som beslutsfattare och då särskilt inom utbildningsväsendet.
FN är också oroad över att det i rapporter framkommer att det finns barn som behöver omfattande stöd som inte får det och därför inte kan gå i skolan. http://www.svt.se/opinion/barnen-som-offras-i-den-svenska-skolan
att de små… små… sakerna faktiskt gör stor skillnad för min son, även om de kanske inte trott det tidigare.
Precis. Med enkla medel kan man göra stor skillnad för många elever med Aspergers syndrom: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ost/enkla-hjalpmedel-gor-skillnad-for-barn-med-autism
Det gäller bara att lärarna ska börja bry sig och börja göra det som de försöker få eleverna att göra dvs lära sig lite om livet utanför skolan. Den kunskapsbrist (hjärnbrist?) som finns i dagens lärarkår är ett jätteproblem.
Min förhoppning är att min son ska orka gå i skolan, varje dag i veckan, istället för att ganska regelbundet behöva vara hemma och vila cirka en skoldag i veckan.
Jag tycker tvärtom att förhoppningen borde vara att din son inte ska gå i skolan varje dag. Varför ska ett barn med Aspergers syndrom orka gå i skolan varje dag när en vuxen med Aspergers syndrom oftast inte orkar arbeta heltid?
Jag tycker inte att det finns någon logik i att barn med Aspergers syndrom ska studera heltid bara för att de är just barn. Jag tror risken är större att han drabbas av en utmattningsdepression än att han klarar skolan om han går i skolan varje dag. Ytterst avgörs detta av graden av anpassning av skolmiljön men när du skriver att stödet fasats ut i det tysta så skrattar jag för mig själv. Det är så TYPISKT för den svenska skolan. Jag vet inte hur många gånger jag har läst och hört om barn som har fått stöd för att sedan plötsligt ha ”fasats ut” pga personalomsättningen på skolan. Sanningen är nog den att skolan din son går på är så kass att din son faller mellan stolarna när lärarna leker Hela havet stormar inne i lärarrummet.
När de fick en ny klasslärare, och socialen blandades in, så fick han mycket mer stöd
Socialtjänsten har jag lång erfarenhet av och min erfarenhet är att handläggarna på socialtjänsten är mer okunniga än alla handläggare på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är tillsammans och det vill inte säga lite det. Jag blir orolig för din son när jag läser att socialen är inblandad för då brukar allt gå käpp rätt åt. Kan du inte vara så snäll att du berättar för mig vad socialen har föreslagit för åtgärder för din son i skolan? Det hade varit väldigt intressant att få höra vad socialens har bidragit med i detta.
Jag har två kontrollfrågor angående skolans anpassning av din sons studiemiljö:
1. Ogillar din son grupparbeten?
2. Har skolan erbjudit din son att inte behöva delta i grupparbeten?
Om svaret är ja på fråga nummer 1 och nej på fråga nummer 2 så har skolan absolut inte gjort tillräckligt för din sin. Inte på långa vägar.
Tack Carina! 🙂 Lärarna i Sollentuna kommun hade en utbildningsdag den dagen, och salen var helt full av människor när jag föreläste. Så chansen är stor att din sons skola var på plats. Jag hoppas det i alla fall!
Vad tråkigt att din son haft det jobbigt. Tyvärr verkar det vara snarare regel än undantag att Asperger-barn mår dåligt i skolan för skolor gör inte tillräckligt mycket anpassningar. Mats exempel på grupparbeten var mycket bra!
Många föräldrar känner precis som du att skolan ser dem som jobbiga mammor som daltar med sina barn. De har ofta inte insett att barnet faktiskt har en funktionsnedsättning och därför kan man inte kräva samma saker av barn med Aspergers syndrom som man kräver av andra barn.
Det hoppas jag med! 🙂
Idag var första skoldagen för min son, och jag följde med honom till skolan. Jag blev positivt överraskad när en ur personalen kom ut i hallen, och hälsade min son med namn och hon hälsade på samma sätt till några andra barn. (en bra start på morgonen!)
Min son har ej Aspergers syndrom, borde nog ha skrivit med vilka diagnoser han har, min son har ADHD och Atypisk Autism(drag mot Asperger).
När jag har det lugnt runt omkring mig, och när jag inte är trött, så ska jag noga läsa igenom vad Mats skrev, och ge ett svar. Svaret kommer förhoppningsvis innan veckan är slut, i och med att jag har just nu måste spara på min energi. Det tar löjligt nog en hel del energi, att försöka läsa texten noga, och dessutom försöka komma på ett bra svar.
Nä, nu måste jag vila ett tag, ska hämta min son vid kl 11.45-12.00.
Just det, jag pratade med en från Sollentuna Attention igår, och hon funderar på att anlita dig för en föreläsning. Jag hoppas verkligen att hon gör det, så att jag kan få komma och lyssna på dig.
Ska inte skriva när jag är trött!
Skrev: … och hälsade min son med namn …
Är för trött just nu, så jag kan inte formulera mig på rätt sätt: Borde ha skrivit att hon välkomnade min son, och sade även hans namn, när hon gjorde det.
Ingen fara, det är svårt att skriva när man är trött men jag förstod vad du menade 🙂 Jag förstår absolut hur det är när man är trött och känner att man måste spara på energi. Så har jag det varje dag och försöker alltid planera alla smågrejer i min energikalender.
Vad bra att du var nöjd med personalens bemötande i morse och att hon verkade trevlig, hoppas det fortsätter!
Vad roligt om Sollentuna Attention anlitar mig för en föreläsning! Jag har faktiskt ett par andra föreläsningar inbokade via Attention i höst, men dessa föreläsningar är i andra delar av Sverige.
verkar som det gick bra ändå 🙂 fin bra bild på dig (Y) är intressant det där med att missförstå misstolka man tolkar bokstavligt .. som du skriver ”Det är intressant att jag fortfarande verkar ha svårigheter att tolka andra människor pga mitt bokstavliga tankesätt. Och om han inte hade förklarat för mig vad han hade menat, hade jag aldrig fått veta att jag hade tänkt bokstavligt och missförstått något. Ibland kan man ha svårigheter som man inte vet om!” … det jag har lärt mig är att mycket hänger också på runt omkring vad är det för sammanhang vad har en annan person eller andra runt omkring dig för syfte och avsikter hur pass öppet tydligt rakt på sak förklarar man för någon med aspergers som för mig jag har inga större svårigheter med det utan känner mera att mycket hänger på vem säger vad till mig hur öppen klar tydlig är någon emot mig och visar man vad för avsikter man har med det man säger till mig jag får ofta medhåll utav andra med aspergers jag känner och andra som inte har det med 🙂
Tack, kul att du gillar bilden! 🙂
Jag brukar alltid säga på mina föreläsningar att det är bra att vara tydlig när man ger instruktioner till en person med Asperger om den personen tolkar språket bokstavligt. Men ibland glömmer andra bort det, och då kan det bli fel!
jo men sen handlar mycket också om sunt förnuft och klokt tänkande med en del saker är sånt man inte bara missförstår eller misstolkar tolkar bokstavligt hur som helst heller och det är inte alltid heller det är den som har As felet ligger på heller finns väldigt många olika faktorer runt om som påverkar
sen så om man redan i förväg känner till det där med att vara rak på sak klar och tydlig öppen med vad man säger och menar och dessutom fått det förklarat för sig med då är det ju inte en aspergers persons fel om det skulle bli en konflikt det tycker då inte jag iallafall för har man fått veta vad som gäller så borde man kunna visa den saken också med hur och vad man säger lovar och precis som jag skrev i annat inlägg det är mycket runt omkring som påverkar med
Ja naturligtvis är det inte Asperger-personens fel! Men sedan tror jag att vissa människor kan ha riktigt svårt att uttrycka sig rakt och tydligt, men å andra sidan ska de kanske isåfall inte jobba med Aspergare 🙂 Och i privata sammanhang får man försöka sålla bort människor som inte fungerar på samma sätt som man själv gör.