Jag får ibland frågor om hur man skulle kunna ta upp sina misstankar med en vuxen person om att denne skulle kunna ha Aspergers syndrom eller autism. I dagens blogginlägg kommer jag besvara frågan.
Ibland är det okej att vara rak
För det första anser jag att det är viktigt att du tar hänsyn till vilken typ av person du har att göra med. Är personen känslig? Om inte, anser jag att du kort och gott kan fråga personen rakt ut: “Har du någonsin hört talas om Aspergers syndrom eller autism?” Svarar personen jakande, kan du fråga personen om hen funderat på att hen själv skulle kunna ha det. Men den här metoden passar som sagt endast på de som inte är speciellt känsliga av sig. Jag är själv inte känslig när det gäller diagnoser, och jag skulle bara ha blivit glad om någon förut skulle ha sagt till mig att jag skulle kunna ha Asperges syndrom och rekommenderat mig att göra en utredning. Då hade jag troligen kunnat få en diagnos betydligt tidigare!
Ibland behövs ingen diagnos
Om du däremot har med en känslig person att göra, är det viktigt att du går försiktigt fram. Då kan du i första hand ställa dig frågan varför du anser att personen skulle behöva en diagnos. Är hen lycklig med sitt liv? Har hen ett fungerande arbete? Hur fungerar det i hemmet? Lider personen själv av sitt annorlundaskap? Om vederbörandes liv fungerar som det ska och allt bara handlar om att hen bara framstår som udda och annorlunda så finns det nödvändigtvis inget behov av att skaffa någon diagnos. Vissa aspergare har turen att kunna nyttja sina specialtalanger i yrkeslivet, och de har lyckats skapa sig ett hyfsat liv utan diagnos, anpassningar och samhällets stödinsatser.
Bra att lyfta fram styrkorna
Om personens liv inte fungerar som det ska och du har med en känslig person att göra, kan du börja med att ta upp kända personer som kan ha haft Aspergers syndrom samt berätta vilka styrkor autism kan innebära. Samtidigt kan du förklara varför du tror att personen skulle kunna ha nytta av en diagnos. Förslagsvis kan du säga: ”Med en diagnos skulle du kunna ha lättare för att få sjukersättning eller boendestöd ifall du skulle anse dig behöva det någon gång.”
Inte rätt väg att gå
Ibland får jag mejl från partners till personer med misstänkt Aspergers syndrom och som skriver till mig: “om min partner bara skulle skaffa en diagnos, skulle hen kanske kunna ändra på sig själv”. Men det är viktigt att känna till att ingen bör ändra på sin personlighet för någon annans skull. En diagnos får aldrig ens personlighetsdrag att försvinna. Att skaffa en diagnos bara för att försöka förändra någon annan eller sig själv är ingen rätt väg att gå!
Vad tycker du?
Ni som har Aspergers syndrom eller autism, hur hade ni velat bli bemötta innan ni fick era diagnoser? Hade ni velat att någon närstående hade tagit upp sina eventuella misstankar om att ni kanske skulle kunna ha Asperger, och isåfall på vilket sätt?
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Hen skulle ju aldrig ändra sina åsikter eller anpassa sig efter dig. Så varför ska du göra det för hen?…
Enskilda kurser? Man hinner tyvärr inte lära sig så jättemycket på sådana kurser. Mycket möjligt att det finns de som…
Hen nämnde att hen varit på en föreläsning med Christoffer Gillberg och har varit på enskilda kurser genom åren och…
Professionella med gedigen utbildning? Hade varit intressant att veta vilka professionella och vilka utbildningar hen syftar på. Väldigt många av…
Jag är mitt upp i en debatt med en anhörig om autism och adhd och hen menar att alla måste…
Jag tycker tvärtom att det är en mycket informativ och viktig bok som ger bra tips om hur man kan…
Gunilla Gerland skrev i sin bok Asperger, realtioner och sexualitet om exempel där autistmän stirrat och följt efter kvinnor och…
Så tråkigt att ni haft ert sista samtal nu, men jag håller tummarna för att hon håller löftet och att…
Hej igen! Ja, jag håller med om att det gör mer ont att bli nypt!! Och det gjorde han ännu…
Eftersom du tvättar händerna och aldrig skulle stoppa dem i munnen är sannolikheten för att bli smittad med magsjuka minimal…
8 svar på ”När man misstänker att en närstående har asperger”
Hmm vet inte riktigt jag har hela livet vetat om att jag varit anorlunda typ när jag var liten så saa vi ofta att jag h4r nån sjukdom vi vet bara inte vad. Och frågqde de varför så sa jag att det berodde på att jag föddes förtidigt, jag föddes med akut kejsarsnit två månader förtidigt pga att min mamma hade havandeskapsförgiftning året var 1987 så det var kritiskt och de stressade ut mig och tvingade lungor och diverse saker att stressutvecklas ets i allefall jag fick min asperger pga att jag föddes förtidigt så i min läkt är det ingen annan som har det och det tycker jag är synd för andra personer har ofta en släkting som då förstår i min släkt är jag helt själv om detta så t5vär paula kan inte svara på frågan ordäntligt men jag tror att jag hade velat veta men dok ta upp det på ett bra sätt.
Jag har också vetat ända sen jag var liten att jag var annorlunda! Men jag hade ändå varit glad om jag hade fått en tidig diagnos för nu trodde jag bara att jag var dum och annorlunda. Men bättre att få sin diagnos sent än aldrig, så resonerar jag! 😉
I mitt fall beror nog Aspergers syndrom på generna, men däremot tror jag att en del av mina motoriska svårigheter kan ha att göra med att mamma hade en jobbig graviditet när hon väntade mig, hon var ofta sjuk och det misstänktes att jag hade röda hund. Men eftersom min bror också har Asperger, finns dessa drag i min släkt också.
jag kände mig inte direkt annorlunda förrän jag var kanske 12-13 år. Jag hade samma intressen som andra barn, det vill säga de tecknade serier som var populära samt av och till sport. Men även vuxna intressen, jag blev intresserad av historia och geografi redan när jag var 9 år, det var mina föräldrars böcker samt skolans utflykter till museum som gjorde mig det. Jag hade oturen att klass 4-6 ha en lärare som var ganska svinig, särskilt efter att jag fått min diagnos (då var jag som ett ufo som måste särbehandlas enligt kärringen), men jag slutade i den klassen när jag var 13, och jag har både före och efter det haft snälla klassföreståndare.
Tråkigt att du råkade ut för en sån lärare som särbehandlar barn på det sättet bara för att man har en diagnos! 🙁 Tyvärr är du inte den enda som råkat ut för det. Men bra att du haft bra klassföreståndare annars! 🙂
Ibland får jag mejl från partners till personer som troligen har Aspergers syndrom, och dessa skriver till mig: ”om min partner skaffade en Asperger-diagnos, skulle h*n kanske kunna ändra på sig och syssla lite mindre med sina specialintressen/bli mer social och följa med på sociala evenemang”.
Får du aldrig mejl från aspergare som behöver hjälp med sin översociala partner som saknar specialintressen?
Haha, fick tänka lite nu..Men nej, jag kan inte komma på att jag har fått sådana mejl, intressant nog. Däremot har jag fått mejl från Aspergare som tycker att deras föräldrar vill att de ska ändra på sig, men jag kommer inte ihåg att jag skulle fått mejl från Aspergare med översociala partners. Men sådana partners har alltid varit ett jättestort problem för mig, och jag misstänker att jag inte är ensam! 🙂
Haha briliant gillar den kometaren.
”Får du aldrig mejl från aspergare som behöver hjälp med sin översociala partner som saknar specialintressen?
”
Jag älskar också Mats kommentarer! 😀 Och det sägs att vi Aspergare saknar humor. Den personen som kommit på den myten känner nog inte Mats!