I den här världen finns det otroligt många normer som bestämmer vad som anses vara roligt och vad som inte är roligt. Men vi som har Aspergers syndrom tycker ibland att helt andra saker är roliga än vad andra människor tycker, och vissa som har ett avvikande kroppsspråk kan se ledsna ut när de mår bra. Därför kan andra människor misstolka vårt beteende och tror att vi har tråkigt trots att vi i själva verkat har roligt.
En gång för flera år sedan var jag på en fest där det var mycket dans och mat, men det mat som bjöds tyckte jag inte om. Dessutom kände jag att jag inte hade speciellt mycket gemensamt med de andra gästerna. Jag åt ingenting, jag dansade inte eftersom jag inte tycker om att dansa och jag pratade inte med någon men det var inget problem – jag satte mig nämligen på en stol och tittade på andra människor när de dansade och åt. Jag tyckte att det var roligt att se de andra gästerna skratta och ha roligt, då blev jag också på gott humör. Det var dessutom vilsamt för min hjärna att sitta isolerat från de andra gästerna och ta det lugnt.
Men efter ett tag började de andra gästerna reagera på mitt beteende. De började tjata på att jag borde äta och att jag också borde dansa. Jag skakade på huvudet och förklarade att jag var nöjd som det var, men de svarade: ”Var inte blyg Paula, du skulle ha mycket roligare om du dansade med oss. Du måste våga! Nu har du bara tråkigt ensam i ett hörn.” De vägrade ge sig och lämnade inte mig ifred under kvällen.
Jag förstod inte vad de menade för jag var ju inte alls blyg, tvärtom! Om jag hade varit blyg, hade jag tvingat mig själv att dansa eftersom alla andra tjatade på mig att göra det, men nu vågade jag stå för vad jag ville och vågade säga nej för jag ville faktiskt tillåta mig själv att ha en riktigt rolig kväll! Men de andra gästerna vägrade acceptera detta, och på grund av deras tjat blev kvällen till slut rätt tråkig för mig. Jag kunde inte förstå varför de ville förstöra min kväll genom att tvinga mig att göra saker jag inte ville göra och varför de inte respeterade när jag förklarade att jag ville sitta ensam och att jag hade roligt.
Efteråt förstod jag att jag hade haft roligt på fel sätt. Eftersom de flesta människor tycker om att äta tillsammans och att dansa, har de svårt för att förstå om någon annan inte känner något behov av att äta tillsammans med andra och hur någon kan ha roligt när hen isolerar sig och sitter ensam i ett hörn. Det beteendet avviker från normen alltför mycket, och därför tror många felaktigt att det handlar om blyghet.
11 svar på ”När man har roligt på fel sätt”
Synd att folk inte bara kan acceptera även om de inte alltid förstår. Coolt att du stod på dig i alla fall, tycker jag. Kram
Jag tycker också att det är synd, men jag tror att de andra gästerna trodde på allvar att jag hade tråkigt och att jag bara var blyg. De tycker nog själva att det är roligt att vara social hela tiden, och jag kan tänka mig att de har svårt att föreställa sig att någon annan fungerar annorlunda. Kram tillbaka!
Jag gillar heller inte dans och jag kan till och med avvika från festen om det inte stämmer. Fester med mycket folk och ljud blir påfrestande och då söker jag upp ett hörn eller ett annat rum för att vila skallen. Om jag åker till en fest så kan det vara kul den första stunden men efter ett tag vill jag allt hem om det inte händer nåt speciellt som intresserar mig
Jag tycker också att det blir jobbigt om det är för mycket ljud! Jag har tinnitus och därför tycker jag att det är jobbigt när det exempelvis är för hög musik.
Jag behöver också vila skallen ibland när jag är på fester. Nyligen var jag på en fest där det var för mycket ljud och människor för min smak, och jag föreslog för min kompis att vi skulle gå och sätta oss i ett annat rum själva. Men han tyckte inte att vi kunde isolera oss alltför länge för det skulle se konstigt och oartigt ut, och han har rätt i att de flesta tycker att man måste försöka vara lite social när man är på en fest.
Det låter som om problemet berodde på ett missförstånd. De andra gästerna förstod nog inte att du hade roligt. De trodde du hade det tråkigt (trots deras neurotypiska förmåga till mentalisering) för det hade de själva haft det om de hade befunnit sig i din situation. De kunde nog inte föreställa sig (trots deras neurotypiska förmåga till fantasi) att en människa kan ha roligt på fest utan att äta och bara genom att sitta och titta på de andra gästerna.
Ja exakt! De hade nog helt enkelt ingen förmåga att förstå att någon kan ha roligt i en situation där de själva skulle ha tråkigt. Och även om jag sa till dem att jag hade det bra, kunde de inte ta in att jag faktiskt menade det jag sa. De försökte förmodligen vara omtänksamma, men ändå blev allt helt fel.
It is said that people with Asperger’s has low empathy because they have problems understanding how others feel.
My (aspie) meaning is that they have forgotten or neglected an important part of the definition of empathy. It shouldn’t say ”others” but rather ”others more or less in the same position as you”.
In my mind this is kind of the same problem that we aspies have with understanding other people. The main difference is that for us it applies to about 99% but for others it applies to about 1% of others.
I can totally relate to your problem. The difference is that I actually am more shy and use way too much energy on pretending to be normal …
I totally agree with you, Roy! As most neurotypicals wouldn’t have fun sitting alone in a corner, they were not able to take in that someone else might. And like you said, many aspies have difficulties understanding other people for exactly the same reason: we often think and feel in another way than other people.
Actually, I used to pretend to be normal when I was younger. I danced at parties, socialized with other people constantly etc. It was not until I became older and recieved my diagnosis that I started to listen to myself and become more abnormal.
Indah har jeg nevnt deg i bloggen min! http://aspergerinformator.com/2015/12/29/mat-og-variasjon/
Vad kul att du har skrivit om mig! 🙂
I dag skulle det stå