Igår kväll föreläste jag på Zebran, en mötesplats på Södermalm för unga personer med Aspergers syndrom som är bosatta i Stockholms innerstad. Eftersom föreläsningen skulle börja kl 19 och det bara tar drygt 10 minuter att åka till Södermalm från där jag bor, tänkte jag att det skulle räcka om jag skulle börja gå mot tunnelbanan strax innan sex.
Men så fel jag hade: tunnelbanan kom visserligen i tid, men efter några stationer fick alla hoppa av för det hade blivit något fel. Vi fick information om att det skulle komma ett nytt tåg mot stan efter 10 minuter, men det bara dröjde och dröjde. Eftersom jag inte vågade riskera något, bestämde jag mig för att ringa efter en taxi.
Men tyvärr var jag så stressad av hela situationen att min hjärna hade slutat fungera helt. Att ringa sådana här samtal dränerar mig på väldigt mycket energi och det krävs att jag är fullt koncentrerad. Men nu var jag stressad och i panik och kunde inte alls tänka. Hur gjorde man när man ville ha en taxi? Jag har ringt efter en taxi flera gånger tidigare, men då har jag varit hemma och avslappnad. Nu var jag stressad och det var mycket människor omkring mig. Jag kunde inte tänka klart på grund av stressen och alla intryck. Vilket nummer skulle jag ringa till och vad skulle jag säga?
Eftersom det kändes som att jag inte skulle klara av att ringa efter en taxi på egen hand, gick jag till spärrvakten och frågade honom om han kunde hjälpa mig att fixa en taxi. Men tyvärr hade spärrvakter ingen tillåtelse att hjälpa resenärer att ringa efter en taxi fick jag höra.
Jag tänkte och tänkte och kom plötsligt på att jag visst hade taxinumret sparat i min mobil. Jag slog numret, och då svarade en telefonröst att jag skulle välja riktnumret på stället jag ringde ifrån. Jag slog riktnumret men ingenting hände. Jag försökte igen och igen och igen, men det fungerade inte. Eftersom jag ringt efter en taxi flera gånger tidigare och det har fungerat, förstod jag att det var jag som gjorde fel eftersom jag var stressad. Jag brukar ju alltid få hjärnsläpp i stressade situationer och kan inte agera.
Jag fick panik. Vad skulle jag göra nu? Spärrvakten kunde ju inte hjälpa mig. Plötsligt kom jag på att jag skulle kunna ringa till personalen på Zebras, förklara situationen och be dem ringa efter en taxi. Men precis när jag skulle göra det, kom äntligen tunnelbanan mot stan!
Jag var framme i föreläsningslokalen tio minuter innan föreläsningen skulle börja! Även om jag var stressad, gick föreläsningen mycket bra eftersom publiken var så engagerad och det gjorde mig gladare och lugnare. I fortsättningen kommer jag nog åka hemifrån två timmar tidigare när jag har en föreläsning inbokad för att undvika liknande händelser.
8 svar på ”När hjärnan slutar fungera”
Det är jättesvårt att beräkna tiden när man ska till nåt ställe,även om man ska till en plats som man har åkt många ggr till.Jag brukar ofta komma alldeles för tidigt till möten…nu på eftermiddagen så fick jag också ett hjärsläpp när jag skulle montera ett stuprör,jag blev stående helt tom i hjärnan och fick gå in och lägga mig för att kunna fortsätta,det blev en rejäl bubbla kan man säga
Jag bor i Stockholm och kollar alltid på SL-reseplaneraren hur lång tid det tar att åka från ett ställe till ett annat. Jag räknar alltid med extratid, ca 20 minuter, ifall det händer något. Men nästa gång får jag se till att åka ännu tidigare eller åtminstone se till att veta hur man ringer efter en taxi 😉
Jag förstår dig, jag får också hjärnsläpp ibland. Ibland glömmer jag exempelvis bort hur min egen kaffemaskin fungerar trots att jag använt den flera gånger.
Oj, vad jobbigt! Jag förstår verkligen att du blev jättestressad och orolig för att inte hinna i tid. Vad skönt att det ändå löste sig så bra och att du kom i tid till föreläsningen. 🙂
Flera taxibolag (däribland Taxi 020) har appar som man kan ladda ner till mobilen. Då kan man bara gå in i appen och boka en taxi när man behöver en. 🙂 För mig känns det lättare att använda en app än att ringa ett telefonsamtal, men det är förstås olika för olika personer.
Min hjärna kan också sluta fungera i stressade situationer. Igår hade jag t.ex. varit på biblioteket och sedan skulle jag in i en klädaffär och köpa underkläder. Eftersom jag inte köper underkläder så ofta så visste jag inte var i butiken de fanns. Jag gick därför runt och letade och märkte då av det här med att min hjärna inte kan prioritera mer än en sak åt gången. Antingen prioriterade den att hålla koll på var i butiken jag befann mig, att inte riva ner saker o.s.v. eller så prioriterade den att hålla utkik efter underkläder och glömde det andra. Till slut var jag helt slut och allt var en enda röra. Det kändes verkligen som om hjärnan hade säckat ihop! Som tur var gick det bra; jag hittade underkläder, jag hittade ut ur affären och jag kunde åka hem till katten och kolla på film. 🙂
Tack för tipset om appen, det måste jag definitivt kolla upp! Jag föredrar definitivt appar framför telefonsamtal, så jag tror att det skulle vara lättare för mig.
Jag förstår precis vad du menar när du säger att en hjärna endast kan prioritera en sak åt gången. När jag går i stan, måste jag hålla koll på var jag är och vad jag gör så att jag inte går in i människor eller blir överkörd av bilar. Och i affärer måste jag definitivt vara försiktig så att jag inte river ner saker! När jag går in i affärer, går jag dit för att jag vill köpa något. Jag kan inte förstå människor som vill gå runt i affärer spontant bara för att kolla vad som finns där, jag tycker att det är jobbigt att gå runt och prata samtidigt.
Vad skönt att du hittade underkläder och utgången 🙂
Rubriken på det här blogginlägget är underbar. När hjärnan slutar fungera. Jag föreställer mig trots min nedsatta föreställningsförmåga att någon människa googlar på frasen ”min hjärna har slutat fungera” och blir glad över att hitta länken till sidan ”När hjärnan slutar fungera” och tänker ”Jag är bara ett musklick bort från gåtans lösning!”.
Hahaha, underbart! Det tänkte jag inte ens på när jag skrev rubriken 😀
Jag googlade på den frasen av ren nyfikenhet, och det kom faktiskt upp en hel del länkar på temat. 🙂 Dock inga faktatexter vad jag kunde se, men en del blogginlägg. 🙂
😀