Det sägs att vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ha en tendens att tänka svartvitt. För mig gäller det i många olika situationer. Antingen gillar jag en maträtt jättemycket eller så ogillar jag den starkt. Eller så är jag extremt intresserad av ett visst ämne eller så är ämnet totalt ointressant för mig. Antingen har jag haft jätteroligt eller jättetråkigt. Det finns oftast liksom inget mellanting.
För mig har det inneburit flera fördelar att tänka och känna svartvitt. Nu som vuxen har jag ju bestämmanderätt över mitt liv, och därför har jag kunnat ordna mitt liv så att jag endast sysslar med saker jag tycker jättemycket om. Jag har valt att bosätta mig bredvid ett naturreservat där jag kan plocka blåbär, och eftersom blåbärsplockning är mitt stora specialintresse så har jag ofta varit i skogen tio timmar om dagen varje dag och bara plockat blåbär. Jag brinner också för ämnet Aspergers syndrom och har valt det som yrke och därför orkar jag blogga varje dag utan att bli dränerad på energi. När jag uteslutande kan inrikta mitt liv mot saker jag brinner för, är mitt liv underbart och jag har aldrig tråkigt. Vilket är en enorm fördel.
Det finns även andra fördelar. När hälsa plötsligt blev mitt stora specialintresse, bestämde jag mig tvärt för att sluta med raffinerat socker, gluten, transfetter, konstgjorda sötmedel och mycket annat. Jag gick ner 25 kg på ett år utan minsta ansträngning. Eftersom jag hade börjat brinna för ämnet hälsa, var det endast ett stort nöje för mig att leva hälsosamt och tacka nej till kakor, glass, läsk och godis. Även så här 16 år efteråt suktar jag aldrig efter sötsaker och jag älskar att leva nyttigt. Det är mitt stora intresse, och jag är väldigt glad att jag tänker svartvitt om hälsan.
Däremot finns det även vissa nackdelar i att vara en antingen-eller människa. Som barn var skolan en plåga för mig. De enda ämnena jag tyckte om var språk, andra skolämnen hatade jag av hela mitt hjärta. Där fanns det därmed inte heller något mellanting. Men som barn hade jag ingen valmöjlighet att fokusera på saker jag brann för, och därför tvingades jag mest inrikta mitt liv mot ämnen jag hatade: fysik, kemi, geografi, historia, slöjd, musik, gympa och ja, det mesta i skolan helt enkelt! En aspergare som tvingas leva efter andra människors villkor på det här sättet kan därför må oerhört dåligt.
Samtidigt som mitt svartvitt tänkande gör mig oerhört driven, kan det också bli ett stort bakslag för mig när jag kommer ifrån rutinerna vilket är en enorm nackdel. Då finns risken att jag överger ett projekt helt för det tar energi av mig att ha kommit bort ifrån rutinerna. I förrgår hände exempelvis något oväntat: Binero hade problem och jag kunde därför inte posta ett blogginlägg! Och jag vill ju blogga varje dag utan pauser och mellanrum. Därför tog det mig emot att posta gårdagens blogginlägg: det var inte lika roligt längre för jag hade kommit ifrån rutinen att blogga, och plötsligt tog bloggen mycket energi av mig. I såna lägen måste jag bara tvinga mig själv att fortsätta även om det tar energi. För nu när jag kommit in i rutinen så går bloggandet som smort igen! 🙂
20 svar på ”Några för- och nackdelar med svartvitt tänkande”
Jag känner igen mig mycket i det här. Jag ser det nog mest som en styrka med det svartvita tänkandet, men som du säger kan det vara en nackdel när det händer något oförutsett – då blir jag oftast helt ställd och vet inte alls hur jag ska agera, sen blir jag arg och besviken för att det inte gick som jag tänkt, vilket ofta leder till att jag helt ger upp.
Många i min närhet har sagt att de har svårt att förstå hur jag klarat av att valt att helt sluta med alkohol och kaffe, men för mig var det väldigt enkelt – jag mådde inte bra av det och därför slutade jag.
Jag märkte att hemsidan låg nere för ett par dagar sen, och det blev lite av ett stressmoment för mig också eftersom det blivit en rutin att läsa dina inlägg. Jag är väldigt glad att du inte valde att sluta, för jag uppskattar dina inlägg otroligt mycket! 🙂
Vad kul att du uppskattar bloggen, jag uppskattar också dina kommentarer mycket 🙂 Jag undrade faktiskt om det fanns fler än jag som blev stressade av att bloggen låg nere och tydligen fanns det! Jag var enormt stressad och på dåligt humör hela dagen eftersom det var omöjligt för mig att posta ett blogginlägg. Jag hakade upp mig på det och kunde inte fokusera på annat.
Vad bra att du kunde sluta med alkohol och kaffe! Då är du helt nykterist nu, eller? Själv missbrukade jag alkohol fram tills jag var 24 år men sen slutade jag tvärt. Och det var hur enkelt som helst för mig att sluta! 🙂 Kaffe dricker jag ytterst sällan, läs ett par gånger om året. Får jag fråga vad det var som gjorde att du mådde dåligt av kaffe? I mitt fall handlade det om min sömn för jag får sömnsvårigheter även om jag dricker en kopp kaffe klockan 10 på förmiddagen! Jag vet däremot att vissa andra blir darriga av koffein.
Är det inte Tony Attwood eller någon som har skrivit att människor med Aspergers syndrom har lättare för att sluta med missbruk än andra människor? Ingen regel utan undantag så klart.
Du har skrivit det på min blogg förut men jag minns inte vilken forskare du skrev som hade sagt det. Jag får se om jag hittar det för jag är faktiskt väldigt nyfiken! För jag vill läsa mer om det.
Om jag minns rätt så är Tonys son både aspie och knarkare.
Det visste jag faktiskt inte. Attwood nämner inte sin son alls i sin bok, och jag hade därför ingen aning om att han ens hade barn. Däremot nämner han sin svägerska i flera sammanhang och tar upp henne som exempel. Svägerskan är en aspie, så Tony har definitivt asperger-gener i familjen!
Ja Tony Attwood har berättat hur han missade att hans egen son hade Aspergers syndrom.
https://www.theguardian.com/society/2017/sep/25/why-the-world-expert-on-aspergers-took-30-years-to-notice-condition-in-his-own-son
Det tyckte jag var en gullig historia 🙂 Asperger-experten har ägnat sitt liv åt att forska om Aspergers syndrom men har missat att hans egen son har det! Men han om någon vet i alla fall hur han ska bemöta sonen och kan förhoppningsvis ge honom tips och råd.
Han kanske är så ”miljöskadad” efter alla år inom autismforskningen att han läser diagnoskriterierna som fan läser Bibeln och ser autism i allt och alla. 😉
Haha! Man vet aldrig 😉
Jag kan förstå om du blev på dåligt humör av det, jag blir också det när rutinerna bryts, och speciellt då man inte har någon kontroll över det. Men som sagt, jag är glad att du kom över det och bestämde dig för att fortsätta 🙂
Jag är helnykterist idag, ja, sen jag var 22 tror jag. Kan inte säga att jag drack alkohol speciellt ofta innan dess, men när jag gjorde det blev det för mycket och jag gillade inte alls att förlora kontrollen på det sättet. Sen hade jag svårt att leva med sånt jag sagt och gjort. Vad jag har märkt är att många ser det som att man måste ha alkohol för att kunna ha roligt, men mina egna erfarenheter säger att det många gånger bara förstör. Fast det kanske bara är jag som ser det så 🙂
Kaffe slutade jag helt enkelt med för att det blev för mycket, och jag förlorade kontrollen – det blev mer ett beroende än att jag faktiskt tyckte om det. Sömnen blev nog påverkad också, men det märkte jag inte av eftersom jag hade väldigt udda sömntider, detta var under en period när ett av mina specialintressen verkligen tog upp all av min tid.
Jag har faktiskt hört vissa aspergare säga att de hatar att förlora kontrollen när de dricker alkohol! Vissa verkar dessutom bli stressade av att vara fulla och tycker inte alls att vin gör dem avslappnade. Andra aspergare tycker däremot att det är skönt att släppa på hämningarna och slippa analysera och tänka på allt med alkohol i kroppen. Jag tyckte faktiskt ärligt talat själv att det var roligt för stunden att vara full, men samtidigt var det inte alls lika roligt dagen efter. Så jag är ändå väldigt glad över att jag slutade!
Jag har själv aldrig tyckt att kaffe smakat gott. Sen har jag aldrig druckit så mycket kaffe i mitt liv att jag skulle blivit beroende. När jag pluggade på Ågesta Folkhögskola, kunde jag iofs dricka 5 koppar kaffe i veckan vilket jag själv tyckte var väldigt mycket, men någon annan skulle nog tycka att det är väldigt lite.
Ja, jag saknar inte alkohol alls faktiskt. Det är möjligt att jag skulle klara av det annorlunda idag, men jag ser inte riktigt någon anledning att prova 🙂
Sen var min pappa (som har gått bort) alkoholist och hade troligtvis en odiagnostiserad aspergerdiagnos som han inte visste om, så det kändes ganska självklart att sluta med alkohol egentligen!
Om du byter ut 5 koppar i veckan till minst 5 om dagen så hamnar du på min nivå ungefär 😉 Och espresso, som är mycket starkare, på det.
Idag är det bara te, och en sydamerikansk dryck som heter yerba mate som gäller för min del 🙂
Då var det klokt av dig att sluta dricka alkohol! Jag förstår att tanken inte alls är lockande.
Jag hade faktiskt aldrig hört talas om Yerba Mate så jag googlade. Det låter intressant och nyttigt enligt det jag läste. Dock tror jag inte att jag skulle våga testa det själv då det stod att det innehåller en del koffein. Jag blir ju påverkad av svart och grönt te som också är koffeinrika så jag skulle nog riskera att få sömnproblem av Yerba Mate.
Jag tror inte det är många som vet vad det är, i alla fall inte i Sverige. Jag vet bara om det tack vare att min svägerska kommer från Sydamerika 🙂
Ja, det innehåller en del koffein, men till skillnad från kaffe har det, i alla fall för mig, mer en lugnande effekt. Fast jag är nog inte så känslig för koffein, så du gör nog rätt i att inte prova det 🙂
Sen har det en väldigt speciell smak och doft, som nog inte är för alla.
Då förstår jag varför du börjat dricka Yerba Mate 🙂 Vem vet, det kanske kommer att bli mer populärt i Sverige i Framtiden!
Jag kan tänka mig att ett svartvitt tänkande kan vara en fördel inom områden som matematik och programmering.
Absolut! Och Tony Attwood skriver faktiskt i sin bok att Hans Asperger ska ha sagt att det krävs en gnutta autism för att lyckas inom vissa områden så som forskning.
Som programmerare och problemlösare själv inom IT kan jag säga att det är en stor fördel, ja – speciellt det logiska tänkandet. Jag läste någonstans att en stor skara av de som jobbar inom IT antingen har en aspergerdiagnos eller att de åtminstone har drag av asperger, så det verkar stämma.
Det kan jag verkligen tänka mig 🙂