”Men jag känner en annan tjej med Aspergers syndrom, och hon är inte alls som du. Det är lite konstigt”, har jag ibland fått höra. Då har jag inte riktigt vetat vad jag borde svara. Borde jag kanske svara att jag också känner en annan svensk men att den svensken inte alls är som min samtalspartner? Eller om min samtalspartner är förkyld, skulle jag kanske kunna säga att jag känner någon annan som också är förkyld men att han eller hon inte alls är som min samtalspartner?
Jag vet att uttalanden likt ovan beror på okunskap, och därför jag ibland tagit mig tid att förklara. Människor säger ofta att de vet vad Aspergers syndrom är, men inte sällan har de ändå gått på myter och stereotypier. De tror ofta att alla som har Aspergers syndrom eller autism är tystlåtna och saknar humor och inte använder mycket mimik. Egentligen är det lite konstigt att människor ibland tror att vi som har Aspergers syndrom är lika. För vem skulle tro att alla närsynta, allergiker och invandrare skulle vara lika?
En annan sak jag ibland fått höra från människor som träffat mig för första gången att de känner någon med Aspergers syndrom som har mycket större svårigheter än jag. När jag frågat hur de vet hur mycket svårigheter jag har, har jag fått till svar: ”men man ser ju på dig att din asperger är av en mildare variant”. Och då får jag ta mig tid att förklara att Aspergers syndrom är en osynlig funktionsnedsättning och att svårigheterna inte alltid syns utanpå. Och att det är just därför vi som utåt sett ser ut som vem som helst lätt blir stämplade som lata och ouppfostrade och andra kan tro att vi bara använder diagnosen som en ursäkt.
Jag brukar säga att min allra största svårighet är att jag ser ut som vem som helst. Ju mer normal man ser ut, desto högre krav ställs det på en. Många har gått på myten att man automatiskt kan se på personens utseende hur mycket svårigheter man har! Ibland önskar jag att jag såg mer avvikande ut utanpå för då skulle jag kanske inte behöva kämpa lika mycket för att få myndigheter att förstå att min asperger faktiskt är en svårare variant.
Vilka myter och missförstånd har ni stött på?
44 svar på ”Myter och fördomar om Aspergers syndrom”
Jeg synes det er veldig vanskelig når noen sier sånne saker. Da blir jeg redd jeg egentlig ikke har Asperger! Siden de er i tvil. Det er som om de ikke stoler på den jeg er. Jeg er ikke Asperger, men jeg er en person som har asperger. Eller er jeg ikke det? Siden disse menneskene vet så mye om verden og hvordan man skal være i den?
Bra fråga! Själv inbillade jag mig förut ibland att människor som gjorde sådana här uttalanden var kunniga för varför skulle de annars uttala sig om saker de inte visste något om? Men idag har jag förstått att många som säger sig vara kunniga om Aspergers syndrom i själva verket nästan inte kan något alls!
Håller med!
Jag ser väldigt bra ut och då tror folk automatiskt att jag är ”normal”, men jag har ibland svårt med ögonkontakt och jag har ett kroppsspråk som inte alltid stämmer överens med vad jag vill förmedla. Folk tycker jag är löjlig och oförskämd eller döljer något, men trots att jag förklarar att det är pga min problematik och har inte för att vara elak så kan dom inte acceptera att jag har ett handikapp för dom har dömt mig pga mitt utseende. Jag blir ofta misstrodd pga mina svårigheter med ögonkontakt och mitt kroppsspråk.
Jag är en mycket snäll människa men döms alltid av andra för mitt utseende och inte min intelligens eller empati.
Jag arbetar på kroppsspråket och är öppen om att jag är medveten om min problematik, men folk har redan bestämt sig om att jag löjlar mig eller är allmänt dryg.
Hej Maja!
Tack för att du delade med dig av dina tankar! Tyvärr är det så att människor ofta dömer andra efter utseendet och även efter kläder. Jag har ibland fått höra att människor kan tro att jag är en dum och ytlig bimbo om jag använder mycket smink, speciellt tillsammans med korta kjolar och högklackade eftersom jag har blont hår och att detta kan göra att jag inte alltid blir lika respekterad. Men jag vägrar acceptera det, och därför har jag fortsatt klä mig om jag vill!
Jag hoppas att du hittar människor som accepterar dig som du är!
Ja Paula, folk tror att jag är en ytlig bimbo med. Jag gillar att klä upp mig och göra mig fin, men jag har också inre kvaliteter. Får ofta höra komplimanger om mitt utseende, trots att jag är kunnig inom mycket som t.ex historia, beteendevetenskap, vetenskap, samhället i övrigt… Människor ser det de vill se, jag kanske är likadan med ibland hahaha. Men folk borde öppna ögonen.
Ha en fin dag!
Du har helt rätt i att människor borde öppna ögonen! Fast å andra sidan menar de flesta förmodligen väl om de ger dig beröm för sitt utseende, de tycker bara du är snygg och de vill göra dig glad. Om man inte känner varandra väl så är utseendet det första man ser, men enligt min erfarenhet uppskattar många människor inre kvaliteter, och de brukar ofta märka sådant när de lärt känna personen ordentligt. Men naturligtvis är människor olika på den punkten 🙂
Ha en jättefin dag du med! 🙂
Jag har på grund av vissa svårigheter/obehag med ögonkontakt fått höra att jag skulle vara ointresserad, oärlig och introvert (introvert är det enda som i så fall stämmer!). Andra fördomar som har med asperger att göra som jag råkat ut för att är vårdpersonal har bortförklarat olika jobbiga händelser jag berättat om med att det bara var ett missförstånd eftersom ”det ju lätt blir missförstånd när man har asperger”. Helt empatilöst och skuldbeläggande och det får mig inte på något sätt att må bättre eller få mig att ta mina känslor och upplevelser på allvar!
Anna jag känner igen det där. Jag får ofta skulden för att de dömt mig redan tack vare diagnos på papper och min brist på ögonkontakt. Jag har blivit anklagad och misstrodd pga mitt kroppsspråks missvisande sätt. Jag kan förstå det med i och med att manfår höra att man alltid ska tolka folks kroppsspråk för då ser man om de ljuger bl a… Jag är bra på att läsa av andras. Det ser rätt roligt ut när jag ser det från andras synvinkel och jag kan skratta åt mig själv med när jag kommer på mig, men det orsakar onödiga problem.
Hoppas samhället öppnar ögonen någon dag och slutar döma folk i grupp och lär sig lyssna på individerna oavsett diagnos eller inte.
Sköt om dig.
Maja
Jag har även hört andra introverta personer berätta att människor inbillar sig att de skulle vara oärliga och ointresserade, medan de bara är introverta och inte öppnar sig för vem som helst! Vissa människor har svårt att förstå att alla inte är sociala.
Jag blir galen när människor viftar bort jobbiga händelser vi varit med om och säger att vi som har Aspergers syndrom missförstår andra. Visst kan vi missförstå IBLAND, men å andra sidan har vi ofta också en magkänsla och kan känna om personkemin stämmer eller inte. De flesta skulle förmodligen säga till neurotypiker heller att de bara missförstått allt om de t ex varit mobbade eller om de inte gillar sin läkare. Det är viktigt att våra känslor tas på allvar!
Jag känner igen det där så mycket Anna.
När jag och en vän men (som inte var så schysst) bråkade en gång så blev en från personalen inblandad, och hon visste ju om att jag har asperger, så berättade jag iaf min upplevelse varför jag blev frustrerad på ”kompisen” och det var ju att hon hade gjort blickar och på så sätt försökt trycka ner mig. Men då så märkte jag hur hon gick emot mig (för att jag då har asperger,) hon sa inte det men jag märkte det bara fast än att hon såg det framför sig var det ändå som att hon inte ville respektera mig det jag berättade för att jag har asperger.
Hoppas du får det lättare och att folk kan sluta tro på fördomar någon gång, ha det bra
Jag tänker på det som Paula tagit upp i ett tidigare inlägg, att även neurotypiker har en bristande ”theory of mind” (tog upp detta med min utredare och hon höll med oss och tycker inte den teorin är riktigt bra). Sen tror jag av många låter känslorna gå före intellektet dvs de vet anledningen varför en person t ex har svårt för ögonkontakt, men trots det upplever dom det som obehagligt eller brist på ointresse (för att det känns så) och att de då låter sin känsla och tolkning av den gå före den förklarande informationen. Jobbigt är det!
Vad roligt att höra att din psykolog håller med! Jag tror faktiskt att vissa med Aspergers syndrom kan ha en bristande theory of mind på riktigt, men inte nödvändigtvis lika ofta som andra människor tror. Ofta handlar det om missförstånd.
Du har helt rätt i att många förmodligen låter känslorna gå före intellektet. Människor har helt enkelt lärt sig sedan barnsben att man ska se andra i ögonen, och därför kan de ha svårt att förstå och acceptera att någon kan ha svårt för det och att det inte ska tolkas negativt.
Jag har stött på mängder av fördomar. De vanligaste är ”om man har asperger saknar man empati”, ”om man har asperger är man ointresserad av andra människor”, ”om man har asperger har man ingen humor”, ”om man har asperger bryr man sig inte om kläder och hygien” och ”om man har asperger har man inga känslor”.
Några fördomar som satt mig i situationer där jag behövt förklara är de här:
ALLA med asperger har specialintressen och specialintressen har med antingen tabeller eller datorer att göra (Något som lett till att vissa människor talat om för mig att jag ”nog inte har asperger” när jag berättat om alla mina intressen som nog får ses som ganska vanliga.)
ALLA med asperger är superduktiga på logiskt tänkande (Eftersom logiskt tänkande är en av mina stora svårigheter så har det ibland känts lite jobbigt när folk förväntat sig att jag ska vara jätteduktig på just detta.)
ALLA med autismspektrumtillstånd har nytta av bildstöd/färgstöd (Att t.ex. kliva in på Aspergercenter där det sitter färger på alla dörrar är som att kliva rätt in i en djungel för mig som har SVÅRT med det visuell och föredrar ord. Jag sa nog ingenting där, men har fått förklara i andra situationer att bilder förenklar inte, utan försvårar.)
ALLA med asperger agerar på logik istället för på känsla (Jag är känslomänniska och agerar på mina känslor. Därför blir det problem i situationer där jag inte känner av. Eftersom jag har svårt för logiskt tänkande händer det därför att jag då blir blockerad och inte agerar alls, något som jag ofta fått förklara för andra som gärna utgår ifrån att jag är en logiker.)
ALLA med asperger föredrar fakta framför fiktion (Många har reagerat med förvåning när jag sagt att skönlitteratur och teater hör till mina stora intressen, men att det där med fakta förstår jag inte alltid så bra.)
En del människor tror istället att alla med asperger ska vara som jag, och det är ju inte heller bra. Bara för att jag har lätt eller svårt för någonting så är det ju inte likadant för alla andra som har samma diagnos.
Just sådana saker du räknade upp är typiska fördomar om Aspergers syndrom! Jag tycker också att det är jobbigt när andra tar för givet att jag automatiskt gillar bilder bara för att jag har Asperger. Bilder bara försvårar för mig och förvirrar! Att många med autismspektrumtillstånd behöver bilder stämmer säkert, men det som alla inte förstår är att detta inte gäller alla! Dessutom nämns det ingenting om bilder i diagnoskriterierna.
Jag har också träffat personer som automatiskt tror att alla med Aspergers syndrom är som jag. Därför är jag extratydlig med det när jag föreläser och säger att jag inte kan berätta generellt om hur det är att leva med Aspergers syndrom, jag kan bara berätta hur det är för mig. Bara för att jag har svårt för automatisering och inte orkar städa, betyder det inte att alla med Aspergers syndrom har samma svårighet! Många Aspergare jag känner klarar städningen utmärkt.
Precis, det står ju ingenting om bilder i diagnoskriterierna. Däremot finns det ju vissa saker som anses vara ”vanliga svårigheter” och ”vanliga styrkor” hos personer med Aspergers syndrom, men detta är ju just VANLIGT och inget diagnoskriterium.
Jag känner också personer med asperger som inte alls har de svårigheter och/eller styrkor som jag har. Jag har t.ex. enorma svårigheter med automatisering men vet flera som inte alls har svårt med detta. Därför känns det viktigt även för mig att påpeka att alla inte fungerar som jag.
Ja exakt, sådana här saker är vanligt förekommande hos oss med Aspergers syndrom, men jag känner många som inte passar in på dessa beskrivningar. En annan sak som andra människor ofta tror är att ALLA Aspergare skulle passa att jobba som programmerare! Det skulle inte passa mig alls att jobba som programmerare, jag skulle ha svårt för det och jag skulle tycka att det var jättetråkigt. Jag passar mycket bättre som föreläsare 🙂
Det där med programmerare har jag också hört! 🙂 I mitt fall känner jag faktiskt ingen med asperger som programmerar. Däremot vet jag flera NT-personer som håller på med sådant. 😉
Haha! 🙂 Tänk om man kunde säga att alla NT-personer passar bra som programmerare bara för att man har träffat flera stycken! Att alla Aspergare kan programmera är verkligen är klassisk fördom 🙂
Ja, det är verkligen en klassisk fördom! Ungefär som ”alla NT-människor är socialt kompetenta”, vilket jag har märkt ofta tas för givet. Så är det ju verkligen inte. Jag har träffat flera NT-människor som definitivt inte haft någon social kompetens, åtminstone inte i sammanhanget i fråga.
Du har helt rätt! Det finns hur många NT-människor som helst som saknar all social kompetens eller empati.
Jag har valt att inte gå ut så offentligt med min diagnos just för att det finns så många fördomar. Jag var feldiagnosticerad med Borderline i 10 år och fick i många år slåss mot fördomar och även med läkare då jag under många år var övertygad om att det var något annat ”fel” på mig. I fyra-fem år försökte jag övertyga mina läkare och behandlar om att jag trodde att jag hade AS men fick höra att jag var alldeles för empatisk och social för att ha det. Så till och med inom vården har man dessa fördomar. När jag sen lyckades komma på ett bedömningsmöte med läkare som jobbade med utredningar för AS sa dom direkt att det var klart och tydligt och jag fick gå före i kön eftersom jag blivit felbehandlad i så många år.
Vad tråkigt att höra att din läkare trodde att du inte kunde ha Aspergers syndrom bara för att du är empatisk och social 🙁 Tyvärr är du långt ifrån den enda som fått vara med om det för det verkar vara en vanlig fördom bland läkare. Själv träffade jag en gång en läkare på en psykiatrisk mottagning som sa nästan direkt att hon tyckte att det var konstigt att jag har Aspergers syndrom för hennes andra Asperger-patienter har varit mycket mer osociala än jag. Jag bytte läkare med en gång för jag vågade inte riskera att låta en okunnig läkare skriva läkarutlåtanden till mig.
Vad bra att du fick rätt diagnos till slut och att att du fick gå före i kön eftersom du hade blivit felbehandlad i så många år, det var helt rätt tycker jag!
Fick min diagnos för 7 år sen, var då 16. Har sedan dess flyttat till en annan stad. Har haft mycket kontakt med psykiatrin, där det nästan verkar som de ”glömt bort” att jag har asperger/HfA, och där de diagnosticerar mig med borderline istället.
Sedan får jag boendestöd, och i min kommun finns det två olika boendestödsgrupper, en för psykiatri och en för neuropsykiatri/förvärvad hjärnskada.
Jag får boendestödsgruppen för psykiatri, inte neuropsykiatri. Så boendestödjarna som kommer till mig, (4 ggr om dagen, då jag är rörelsehindrad också) har inte någon direkt kunskap om asperger/HfA, mer än fördomar.
Hur förklarar man för någon som inte vet?
Må gott
Hur förklarar man för någon som inte vet?
Skicka dem till Paulas föreläsningar eller be dem se den här filmen https://www.youtube.com/watch?v=h6YsEYi-tj4 eller den här filmen https://www.youtube.com/watch?v=JJLdZtpyYlk eller tipsa dem om den här boken http://www.adlibris.com/se/bok/den-kompletta-guiden-till-aspergers-syndrom-9789144075556 eller den här boken http://www.adlibris.com/se/bok/en-riktig-manniska-9789144071398
Lösningarna att de är villiga att lära sig mer om Aspergers syndrom. Det ska du inte vara så säker på att de är.
Lösnignarna förutsätter att, skulle det stå.
Hej Rebecca!
Konstigt att du fick en borderline-diagnos istället. Jag tror iofs inte att Aspergers syndrom utesluter en borderline-diagnos, men många Aspergare har berättat för mig att de varit feldiagnostiserade med borderline innan de fick en Asperger-diagnos och det visade sig att borderline-diagnosen hade varit felaktig. Vad tråkigt att psykiatrin saknar kunskap och ger fel diagnoser 🙁
Det är en bra fråga du ställer. Hur förklarar man för någon som inte vet? Och jag har tyvärr inget bra svar på frågan, förutom att kanske rekommendera personen att läsa böcker eller bloggar om Aspergers syndrom. Men det är inte säkert att det kommer att fungera eftersom alla som inte vet är intresserade av att lära sig.
Det som jag funderar på är om du skulle ha en möjlighet att byta boendestödutförare, men jag vet inte hur situationen ser ut där du bor. Om det är möjligt, skulle det naturligtvis kunna vara ett alternativ. För jag vet verkligen hur jobbigt det är att ha boendestödjare som inte förstår 🙁
Må så gott du också!
Jag har varit mycket stressad det sista. Och så är jag inte bra på att tala om för mitt boendestöd hur jag känner/vad jag tycker när jag blir stressad. Jag är nog tyst och ler.
Men så igår, var hon på om min whiteboardtavla jag skriver varje kväll. Hon undrade varför jag suddade ut allt varje gång, och inte bara det som inte stämde för morgondagen och fyllde i det rätta.
Jag sa att jag vill skriva om allt, för jag har alltid gjort det, och så fastnar det bättre i minnet om man får skriva det.
Hon kunde inte förstå det, och ifrågasatte varför jag inte skrev tavlan när t.ex ”R” kom på kvällarna.
Jag sa då, att eftersom han inte vet om att jag behöver hjälp med tavlan, och jag inte kan be om hjälp så blir det inte av.
Hon kunde inte förstå att jag som var så verbal och visst kunde uttrycka mig, inte kunde be om hjälp med tavlan.
Och att ”man inte kunde skriva på tavlan när bara vissa kom, och inte andra”
Sen var jag tyst. Tittade ner i golvet.
Hon började ändra på tavlan.
Givetvis helt fel. Fel färger, fel tjocklek på pennorna, skrev inte exakt som jag brukar.
Ångesten och stressen steg.
Kaos inom mig.
Men satt bara tyst.
Efteråt sa hon.
”Du säger ju inget, så jag kan lika gärna gå”
Tyst var jag.
Precis innan hon gick utanför dörren, frågade jag
”Du vet inte så mycket om asperger och autism, va?”
Sen fick jag ett långt föredrag om att hon för flera år sedan jobbat med personer med autism och asperger, och att hon var minsann gammal och hade erfarenhet. Och inom psykiatrin finns det de med flera diagnoser, och att de med schizofreni har liknande svårigheter som personer med autism.
Hon gick.
Sen grät jag, kramade min Teddy och vaggade.
Åh, nu vill jag bara skicka en varm kram till dig, Rebecca! Jag blir så illa berörd av att läsa hur du blev bemött av din boendestödjare. Hon verkar inte ha någon respekt för dina behov utan hon vill bara köra över dig. Jag förstår verkligen att du blev ledsen, det är en riktigt jobbig känsla när ens boendestödjare inte förstår en 🙁
Att man tidigare har jobbat med personer med autism och Aspergers syndrom betyder inte att man förstår vad funktionsnedsättningarna innebär. Det finns personer som jobbat med Aspergare i flera år, men de förstår ändå inte hur vi fungerar! Har man ingen förståelse så har man inte, och det spelar ingen roll hur många år man jobbat med Aspergare. Att säga som din boendestödjare sa är som att säga att alla invandrare vet exakt hur Sverige och det svenska systemet fungerar samt att de kan det svenska språket perfekt bara för att de bor här. Om din boendestödjare verkligen hade haft kunskap om Aspergers syndrom, hade hon dessutom vetat om att alla är olika och har olika behov.
Nu vet jag inte om du har någon godman eller någon annan som kan hjälpa dig, men om du har det, tycker jag att du ska be hjälp av honom eller henne att försöka byta boendestödjare. Jag vet inte hur det fungerar där du bor, men jag får i alla fall välja vem jag vill ha som min boendestödjare, och jag får även välja vilken utförare jag vill ha. Jag hoppas att samma sak gäller för dig för du ska verkligen inte behöva ta emot en person som inte respekterar dig!
Tack Paula för omtanken! 🙂
Jag har en god man, och som tur är världens bästa god man(enligt mig!)
Igår hade jag ett vårdplaneringsmöte, och inför det hade jag skrivit ner ett 10 sidor långt dokument med situationer mm där jag upplever svårigheter, och vad jag har för behov, och konkreta upplevelser ur vardagen.
Sen skrev min god man ut detta och kopierade upp och vi delade ut till de på mötet: mina två kp på boendestöd, min ”lss-handläggare”, min sjukgymnast och arbetsterapeut.
En utbildning för de om mig! Hoppas att de kan hjälpa något.
Min kp som hade läst det innan hon kom igen på kvällen tyckte det var bra, och sa just att man inte ”märker på dig att du har dessa svårigheter för du är så bra på så mycket”
Hur ofta har man inte hört det?
Så jag tror det var bra att skriva ner som jag gjorde och dela ut.
Kanske kan det vara ett tips till andra som vill förmedla till någon om sina behov, men har svårigheter just med att uttrycka sig, och kanske kan det då vara lättare att skriva. 🙂
Vad bra att du har en bra och förstående godman som kan hjälpa dig 🙂 Jag tycker att det är jättebra att du skrev ner alla dina svårigheter för nu får alla som har kontakt med dig konkret information vad just DU har svårt med. Sedan tycker jag ändå inte att okunskap och det faktum att dina svårigheter inte märks rättfärdigar din boendestödjares handlande för hon körde ju över dig totalt, men hoppas hon ändrar sitt beteende om hon får information om hur du fungerar.
Jag har också hört hur många gånger som helst att man inte märker på mig att man har svårigheter. Det är just därför Aspergers syndrom kallas för en osynlig funktionsnedsättning: ofta syns det inte utanpå.
Ansöker man hos socialen för att få en god kvinna eller hur bär man sig åt för att få en sådan? Jag tror att svårigheten att hitta en god kvinna är ett vanligt problem för många människor med Aspergers syndrom.
God kvinna, haha 😀 Men så borde det heta för de flesta jag träffat har faktiskt varit kvinnor.
Det är överförmyndarnämnden som utser en godman åt en. Förra gången bad jag min LSS-handläggare fixa en sådan åt mig, och hon kontaktade överförmyndarnämnden, men jag vet inte om man kan kontakta överförmyndarnämnden själv också. Jag skulle behöva en ny godman nu eftersom min förra har slutat, men jag har inte orkat kontakta kommunen.
Jag ansökte själv först, det var flera år sedan och en på mitt dåvarande boende hjälpte mig. Tror jag fyllde i en blankett och skickade till tingsrätten eller nåt, om jag inte minns fel?
Sen när jag flyttade till en annan kommun, där jag bor nu, skulle godmanskapet flyttas över hit, och då hade jag god kontakt med en kvinna, som jag bad om att få bli min god man(kvinna!). Så min nuvarande god man har jag utsett själv, och det kan man göra om man vet någon. Och någon speciell utbildning krävs inte, dock finns det ”frivilliga” kurser de kan gå.
De som blir utsedda till en kan nog kanske ha varit tvungna att gått kurserna, men jag vet inte.
Tänkte på detta med att kunna välja olika utförare som boendestöd. Jag har förstått att det är möjligt i din kommun, Paula.
Jag har faktiskt aldrig hört talas om det.
I min kommun får man boendestöd utfört av kommunen, och så är de uppdelade i två grupper, ”psykiatri/missbruk” och ”neuropsykiatri/förvärvade hjärnskador”
Jag har dock fått psykiatri/missbruk, trots att jag även har ett fysiskt handikapp och är rullstolsburen. Men de hakar väl upp sig på diagnoser som ”borderline” och tidigare missbruk (trots att man är drogfri sen något år tillbaka)
Jag tror inte att man har möjlighet att välja utförare inom hemtjänsten i min kommun heller. (Göteborg för övrigt)
Kanske ska man flytta? 😉
Jag tror du slipper att flytta: https://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2713955-allt-lutar-at-privata-aktorer-i-hemtjanst
Nu är det beslutat att Lagen Om Valfrihetssystem i hemtjänsten införs i Göteborg! Ett steg på väg.
Nästa steg kanske är boendestöd?
Så att jag kan välja utförare 🙂
För hemtjänsten innefattar väl inte boendestöd också?
http://m.gp.se/nyheter/goteborg/1.2744194-valfrihet-i-hemtjansten-infors-i-goteborg
Jag hoppas att du kommer att kunna byta i framtiden om du inte är nöjd!
Jag är faktiskt inte helt säker på vilka regler som gäller när det gäller boendestöd. Många företag erbjuder ju både boendestöd och hemtjänst, men å andra sidan är det ju helt olika insatser. Jag tycker att du ska fråga din LSS-handläggare! Jag hoppas att det kommer att bli bra för dig! 🙂
Jag vet inte varför men jag gillar när någon följer upp en kommentar en månad senare.
Hej! Jag fick göra en utredning för adhd för ett par år sedan. Den visade adhd utan h; add. Jag fick även göra en mindre utredning för att se om jag skulle utredas vidare för asperger (ja, utredning för att se om jag skulle utredas!). Där slog det stopp nästan på en gång, när psykologen förstod att jag är en empatisk person. ”Då kan man inte ha asperger”. Jag ifrågasatte det då jag har en son, som har asperger och är empatisk, och även en vän med både diagnos och empati. Men nej, asperger och empati gick inte ihop enligt honom och därför fick jag ”drag av asperger” och ingen vidare utredning. Det skulle vara intressant att ändå få göra den där större utredningen, som jag nu inte fick göra, för att se vad den skulle visa…
Vilken okunnig psykolog! Att vanliga människor har gått på den där myten kan jag förstå på något sätt, men att läkare och psykologer som själva har kontakt med Asperger-patienter tror på det visar hur stor okunskap det fortfarande finns i Sverige. Det går absolut att ha Aspergers syndrom även om man har empati, och det står ingenstans i diagnoskriterierna att man måste sakna empati. Vissa Aspergare är t om överempatiska! Om du tycker att en Asperger-diagnos skulle hjälpa dig på något sätt och du t ex skulle behöva LSS-insatser, tycker jag att du ska göra kräva att bli utredd.
Den värsta fördomen jag fått är den när de jämför min asperger med en sjukdom och att det kommer gå över inom sinom tid och att jag tom blir frisk av den. Det är ganska ofta det händer bland människor som inte har någon aning om vad det handlar om, dvs. okunskap eller den när de säger att de inte förstår hur jag kan ha asperger för att jag är så empatisk. Precis som du skriver önskar jag ibland att jag såg annorlunda ut på något sätt. Det hade varit lite enklare då.
Vad jag känner igen det där! Jag har också stött på människor som tror att asperger är en sjukdom och vissa tror t om att alla har det som jag men att de flesta människor har tränat bort dessa svårigheter och att jag därför också skulle lyckas med det. Ja, ibland känns det verkligen som att det skulle kunna vara enklare om man såg annorlunda ut, då skulle man kanske få mer förståelse.
Det mesta med asperger är bara fördomar. Du har inte asperger tycker jag nog symboliserar alla fördomar.
Jag tycker det värsta med fördomar är fördomar som neurotypiker har om sig själva.
Samt att det finns ju så mycket hjälp för dig som har asperger. Det är väl därför du har fejkat till dig diagnosen.
Varpå jag svarar att jag har aldrig någonsin fått en enda insats. Och då svarar de det är ju för att du inte har asperger på riktigt.
När man har asperger ska man inte behandlas utan att hanteras. Vid psykiska problem och vedertagna psykiatriska diagnoser ska man lära sig att distraktion är lösningen på alla problem inte terapi för problemet.
Jag håller med dig om att det finns fördomar om Aspergers syndrom. När jag föreläser hos verksamheter där de arbetar med autister/aspergare blir vissa i publiken ibland chockade när jag berättar innan föreläsningen att jag har egen diagnos. Det tyder på okunskap! Människor som verkligen har kunskap om Aspergers syndrom/autism vet att aspergare/autister kan vara väldigt olika och att vem som helst de möter på gatan kan ha det!
Vad fräckt att vissa säger till dig att du har fejkat till dig diagnosen! Jag har ibland blivit ifrågasatt för min diagnos men ingen har sagt till mig rakt ut att jag har fejkat till mig diagnosen. Det är en riktigt fräck sak att säga!