När jag berättar för andra om att jag har Asperger, får jag inte sällan höra: ”men det syns ju inte alls”. Eller ”Oj, isåfall måste du ha en väldigt mild form. Andra Aspergare som jag träffat har mycket grövre problem än vad du har och behöver hjälp att klara sig i vardagen”.
I sådana situationer har jag blivit fundersam. De här människorna som säger så känner ju mig knappt och vet överhuvudtaget ingenting om mig eller hur min livssituation ser ut, så jag har aldrig förstått vad de menat. Och hur vet de att jag klarar mig i vardagen? Jag har ju också boendestödjare som hjälper mig sex timmar i veckan. Menar de här människorna kanske att min biståndsbedömare beviljat mig boendestöd på felaktiga grunder och att jag egentligen skulle klara mig själv? Iofs så vet de människorna aldrig om att jag har boendestödjare, så det skulle vara konstigt.
Idag tror jag mig förstå varför de säger så. De har förmodligen väldigt dåliga kunskaper om Asperger, och vet exempelvis inte om att vi Aspergare kan ha en väldigt ojämn begåvning. Att jag klarar av att åka runt i Sverige och Finland och föreläsa om Asperger och talar flera språk flytande betyder inte att jag vet hur man rengör kylskåpet och badkaret och hur man lagar mat. Att jag utåtsett ser helt normal ut, ler ofta, är pratig, välvårdad och bär rött läppstift betyder inte att jag klarar av att ringa till myndigheter, öppna och sortera posten och betala räkningar självständigt. Att jag har otroligt mycket kunskaper om mina specialområden betyder inte att jag vet vem lady Gaga är, vilka kända artister det finns i Sverige och Finland och vad som hände i andra världskriget.
När man har Asperger, kan man vara väldigt ojämn. Man kan ha otroligt lätt för saker som andra människor har svårt för och tvärtom. Och det betyder inte att man är lat, utan man har faktiskt en funktionsnedsättning.
6 svar på ””Men det syns ju inte alls””
Tror människor som inte känner dig, som du träffar i ”ytliga” sammanhang som inte kräver någon större prestation, får en bild att du inte har problem. Förstår förresten att ”ytliga” sammanhang kan även de vara ytterst energikrävande för att ”göra rätta saker på rätt sätt”. Du talar antagligen inte om för alla människor som du träffar vilka svårigheter du har.
Tror som du att om man inte har kunskap om funktionsnedsättningen så är det svårt att förstå. För vissa är det till och med svårt att tro att dessa svårigheter finns på riktigt. Bara för att de själva inte har liknande problem. En släng av autism må tro??
Tack för dina tankar, Stina Muna! Jag har också haft liknande tankar. Har vissa människor kanske också en släng av autism om de inte förstår att någon annan kan ha problem och svårigheter som de själva inte har?
Åh du är så himla bra som skriver om sådant… Hade jag inte haft min sambo skulle jag behövt boendestöd… Har dock ingen asp diagnos men väl adhd. Jag upplever också att det är många som säger, mej men du är väl den sista jag tror har adhd.
Det är ju bara bråkiga killar som har adhd? Inte ngn som studerat 5år på universitetet??
Kram!!
Ja, tänk dig att folk tror att man inte kan studera på universitetet om man har en NPF-diagnos! Många har fortfarande inte förstått att svårigheterna inte syns i ALLA områden i livet och att man visst kan vara välfungerande inom vissa områden och ändå ha svårigheter i andra! Vad skönt för dig att du har din sambo som hjälper dig 🙂 Jag behövde inte heller boendestöd förut när jag var gift för min ex-man gjorde nästan allt hemma.
Kram Paula
Nog bland annat därför jag är för feg för att ens nämna att jag har asperger.
Men jag lär mig fortfarande om det, inser att jag har problem på områden jag inte sett att det varit problem.
Samma som nu när jag läser ditt inlägg, det där med att ”inte veta hur man städar kylskåpet” hur på vilket vis fungerar det inte för dig?
Inte ifrågasättande undran utan jag försöker förstå och lära och inte bokstavstolka allt 😉
Hej Kattis!
För det första måste jag säga att jag också insåg förut att jag hade problem i områden som jag inte ens trodde var ett problem. Eller närmare sagt så trodde jag att ALLA hade det lika svårt men efter diagnosen förstod jag att jag faktiskt hade fler svårigheter än vad jag trott.
När det gäller att rengöra ett kylskåp, är det svårt för mig att förklara vad exakt det är som är svårt. Jag tror att många människor har svårt för att förklara varför de har svårt för det de har svårt för. För att veta det, måste man veta varför andra människor har lätt för samma sak 😉 Jag kan ju många andra saker som andra människor inte kan, jag är t ex extremt språkbegåvad. Och när jag frågade mina klasskamrater i skolan varför de inte kunde lära sig tysk grammatik ordentligt när jag lärde mig allt utan någon som helst ansträngning, kunde de inte heller förklara för mig. De svarade bara att det är svårt 🙂
Men jag ska ändå försöka förklara lite. För det första finns det jättemånga moment att tänka på när man rengör kylskåp. Dels är det svårt med motoriken, sen måste man kolla så att det blir rent. Sen har jag fortfarande inte orkat lära mig HUR man rengör kylskåpet, om man ska ta ut hyllorna och hur isf, ska man torka dem under rinnande vatten eller med en trasa osv. Bara när jag ser min boendestödjare tvätta mitt kylskåp blir jag snurrig i huvudet och trött. Vet inte om du läst alla mina inlägg men jag har bland annat beskrivit att det t om tar energi för mig att plocka upp posten från hallgolvet och att jag därför gör det så sällan som möjligt. Och att plocka upp posten tar ju ändå mindre energi än att rengöra kylskåpet som innehåller många fler moment! 😉
Kram!