Kategorier
Vardag med Asperger

Konsten att bedöma vad som är lagom

Många personer med Aspergers syndrom och autism har svårt att veta vad som är lagom. Vi kan ha svårt att veta hur mycket man ska prata, hur mycket mat man ska äta, hur noggrann man ska vara med uppgifter och så vidare om vi inte får noggranna instruktioner.

För mig tog det lång tid att lära sig vad som är lagom mycket mat, och jag kan fortfarande ha svårt att bedöma det. Hemma har jag löst problemet genom att jag har fått hjälp att räkna ut hur mycket jag ska äta och jag väger maten med matvågen. Men av praktiska skäl lämnar jag matvågen hemma när jag föreläser på andra orter och äter ute, och därför måste jag försöka bedöma själv. Eftersom jag har svårt att känna hunger och mättnad på samma sätt som många andra, har det hänt att jag har fått chockade kommentarer i stil med: ”oj, vad mycket/lite du äter!”

Trots att jag är känslig för olika smaker och konsistenser i maten, har jag också haft svårt att bedöma hur mycket salt och kryddor jag ska ha i maten. Förut saltade jag maten så mycket att andra människor fick en stor chock när de smakade på maten, och ibland var maten så starkt kryddad att till och med min exman som kommer från en kultur där de äter stark mat började hosta. Nuförtiden är jag lite försiktigare när jag ska salta eller krydda maten då jag inte vill skada min kropp.

Eftersom jag är underkänslig för vissa sinnesintryck och därmed inte känner lukter på samma sätt som många andra, hade jag förut ingen aning om hur mycket parfym man borde ta. Nuförtiden vet jag exakt hur mycket parfym som är lagom eftersom jag har lärt mig det medvetet, men förut hade jag ingen koll. Eftersom jag själv ville känna doften av parfymen ordentligt, sprejade jag på mig extremt mycket parfym över hela kroppen. Jag blev förvånad när mina vänner förklarade för mig att de nästan fick allergiska reaktioner när de träffade mig och hade svårt att vistas i samma rum som jag. Men idag vet jag att man bara ska spreja väldigt lite parfym.

Eftersom jag till skillnad från många andra med Aspergers syndrom är underkänslig för synintryck, älskar jag när det är mycket färger och detaljer överallt. Därför kunde jag förut ha extremt färgglada kläder, till och med till den graden att människor alltid kom ihåg mig eftersom mina kläder stack ut så mycket. Men eftersom jag inte alltid vill sticka ut alltför mycket, i alla fall inte till den graden att människor får en chock när de ser mig så dämpar jag mig lite mer nuförtiden även om jag fortfarande klär mig mer färgstarkt än de flesta.

8 svar på ”Konsten att bedöma vad som är lagom”

Intressant inlägg! Komiskt med din exman som började hosta av den starkt kryddade maten! 😉
När det gäller parfym räcker det enligt min erfarenhet med högst 3-4 sprayningar, eller vad brukar du köra på?

Jag måste ha svårt att känna mättnad, för jag blir i stort sett aldrig mätt när jag ätit. Jag har en del ”regler” kring hur mycket jag ska äta för att inte gå upp i vikt, t.ex. äter jag alltid bara en portion mat, jag tar alltså aldrig påfyllning. Dricker också mycket vatten för det kan ge en viss mättnad. Skulle jag äta så fort jag var hungrig skulle jag kunna äta hur mycket som helst! Är nöjd med det här systemet för att kunna hålla koll på hur mycket jag stoppar i mig. Jag äter heller i stort sett inget socker, för jag vet hur svårt det är att sluta ta en till… och ännu en till godisbit när man väl börjat. Då är det lättare att inte äta något godis alls, eller vad säger du?

Vad roligt att du gillar inlägget! 🙂 Min exman sa att han gillade stark mat, men tydligen finns det gränser 😉

Nuförtiden tar jag ungefär 3-4 sprayningar på parfym sammanlagt, och jag håller med om att det brukar vara lagom. När det gäller parfym så verkar regeln ”less is more” gälla 🙂

Det är en jättesmart strategi att bara äta en portion mat! Själv kan jag ha svårt att veta hur stor en portion ska vara, så därför är det bättre för mig att väga maten. Men däremot kan jag ta påfyllningar om jag äter ute för då är det ett speciellt tillfälle och det är inte så noga för mig då. Speciellt om jag föreläser på andra orter och äter ute passar jag på att äta tillräckligt mycket så att jag inte blir hungrig igen under tågresan hem. Om jag har mycket föreläsningar så går jag lätt upp några kilo i vikt, men jag går snabbt de kilona ner igen när jag har en lugnare period.

Jag tycker också att det är bättre att inte äta något godis alls. Så är det i alla fall för mig, men jag känner många människor som inte vill avstå från godis helt, vilket jag kan förstå. Men just för mig fungerar den här strategin jättebra, och godis är inte heller något jag saknar. Jag blir inte ens sugen om jag ser andra äta godis 🙂

Svara

Det låter skönt att väga maten och inte behöva tänka på hur stor en portion är 🙂 Jag är dock rädd att jag skulle kunna bli väldigt tvångsmässig kring mat och ätande och jag började med ännu fler ”regler” som att t.ex. väga maten.

Smart att du passar på att äta så att du inte blir hungrig på resan hem!

Jag blir faktiskt inte heller sugen när andra äter godis! Däremot gillar jag söta saker, men det kan vara i form av frukt, juice eller något raw food-bakverk. Då får jag dessutom i mig näring till skillnad från godis som inte tillför kroppen något bra alls.

Det är smart att inte börja väga maten om du är rädd för att bli tvångsmässig. För mig är det mest ett intresse att äta nyttigt, och det stör inte mig att väga maten. Matvågen är för mig ett hjälpmedel, och jag är noga med att det ska förbli det, och inte ett hinder eller en belastning. Om jag skulle börja ta med mig matvågen hem till mina föräldrar eller till restauranger skulle det bli ett hinder, men nu när jag endast använder den hemma är det ett bra hjälpmedel för mig att veta hur mycket jag ska äta.

Vad skönt att du inte heller blir sugen när du ser andra äta godis! Själv älskar jag också söta saker, och därför äter jag mycket bananer och vindruvor. Det räcker för mig 🙂

Svara

Hej Ylva!
Jag kan känna hunger ibland, och men ibland gör jag inte det. Jag har märkt att jag har lättare för att känna hunger när jag har tränat för då brukar min kropp skrika efter mat. Men om jag gör något jag tycker om så kan jag också glömma bort att äta helt och hållet, då tänker jag inte ens på att jag är hungrig!

Svara

Jag har adhd (add) men jag känner igen mig i det du säger om Mat och att veta hur mycke ska jag prata och inte prata.. jag är 34 år.. fick diagnosen för lite mer än 1år sedan.. Har alltid haft svårt för att hitta en balans.. i allt… det liksom är antingen svart eller vitt.. jag brukar kalla min balans som en vindrutetorkare som går framochtillbaka och aldrig vet när den ska stanna på mitten..Hur gör man?

Hej Johanna!

Jag har också haft svårt att hitta balans, och jag känner igen det här med att allt är svart och vitt. Antingen pratar jag för mycket eller så pratar jag för lite. Antingen säger jag rakt ut vad jag tycker, tänker och känner eller så gör jag inte det. För mig har det varierat mycket under åren hur jag har varit, men generellt sett kan jag säga att ju äldre jag blivit, desto försiktigare jag har blivit just för att jag är rädd för att vara för mycket.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *