I gårdagens inlägg föreslog jag en rad förbättringar för att förbättra levnadsvillkoren för oss med Aspergers syndrom eller autism, bland annat att man borde underlätta det för oss att studera genom att ge oss en inkomstgaranti under sommaruppehållen. Men ibland får jag invändningar att det skulle vara orättvist om vi aspergare skulle få den typen av förmåner när ingen student i Sverige får CSN under studieuppehållen under somrarna. Därmed befinner sig alla studenter i samma sits under somrarna tills terminen börjar igen.
Men jo, vi aspergare (och alla andra människor med någon slags funktionsvariation eller sjukdom) är visst mer utsatta än andra människor! Och därför borde vi enligt mig få ekonomiskt stöd under studieuppehållen under sommarmånaderna ifall vi inte skulle ha turen att hitta ett sommarjobb. Eftersom risken är överhängande att ingen kommer att vilja anställa oss lönebidragare för ett sommarjobb, löper vi därmed en betydligt större risk att förbli utan inkomst under sommarmånaderna än många andra studenter utan specialbehov. Därför vågar inte alla av oss att ens börja studera.
Tyvärr är villkoren i arbetslivet sällan anpassade efter våra förutsättningar. Självklart finns det personer med Aspergers syndrom som aldrig haft det minsta svårt i arbetslivet, aldrig behövt anpassningar och som kan utnyttja sina styrkor i arbetet men nu syftar jag på oss som haft det svårt. Det finns faktiskt en anledning till att vi med Aspergers syndrom och autism är berättigade till lönebidrag, nämligen att arbetsvillkoren ofta måste specialanpassas för att vi överhuvudtaget ska klara av att delta i arbetslivet. Vissa av oss klarar inte av att uppfylla de krav som många arbetsgivare ställer på sina anställda som exempelvis att klara av att ringa telefonsamtal och att delta i möten, att kunna arbeta bland mycket syn- och hörselintryck, att kunna ta initiativ samt att kunna strukturera upp arbetet själv.
Själv kan jag tycka att alla arbetsgivare borde se till alla arbetssökandes styrkor och bortse från svagheterna, men tyvärr fungerar inte dagens samhälle så. Och där kommer lönebidraget och stödet till personligt arbetsbiträde in! Oftast löper allt på utan konstigheter och arbetsgivaren kan ibland få en mycket duktig medarbetare med styrkor utöver det vanliga!
Om vi aspergare nu kan få lönebidrag, varför kan vi inte söka sommarjobb precis som alla andra när vi studerar? Jo, det kan vi visst göra. Men problemen är följande:
1. Det finns otroligt få arbetsgivare som är villiga att satsa på en lönebidragare när de söker sommarvikarier. Många arbetsgivare är rädda för att personen kan behöva en lång inlärningstid och inte hinna bli upplärd under den korta anställningsperioden, och därför riskerar många lönebidragare att förbli utan sommarjobb.
2. Vi kan inte välja och vraka bland jobb. Tänk om det inte erbjuds ett enda sommarjobb som vi klarar av? Själv får jag hjälp av mina boendestödjare att städa mitt hem, att sortera mina papper och lägga dem i en pärm. Eftersom jag inte ens klarar av att göra sådana moment i mitt eget hem, går alla jobb som kräver praktiska färdigheter bort för mig: cafébiträde, många butiksjobb, lokalvårdare, personlig assistent, äldreboende och så vidare. När man har speciella behov, behöver man dels hitta ett arbete som man klarar av att utföra, men dels måste man även ha turen att en arbetsgivare i ett sådant företag behöver arbetskraft för en sommar och vill anställa en. Det kan ta en mycket lång tid att hitta ett passande arbete, och när man väl lyckats hitta ett sådant arbete så kan sommaruppehållet redan ha tagit slut för länge sedan.
Den som vägrar ta emot ett anvisat arbete utan giltig anledning bör naturligtvis inte erhålla ekonomiskt stöd under sommaruppehållen. Och självklart bör alla göra allt i sin makt för att få ett sommarjobb, oavsett om man har lönebidrag eller ej! Men lyckas man visa att man sökt olika jobb och ändå inte lyckats hitta en arbetsgivare som är villig att anställa en lönebidragare, borde studenten få ekonomiskt bidrag i form av förslagsvis aktivitetsersättning så att man slipper sälja sin lägenhet för att överleva sommaren.
8 svar på ”Jo, vi aspergare är visst mer utsatta i arbetslivet”
Bra skrivet som vanligt, Paula. Och tänk om det fanns möjlighet att plugga 50% och ha kvar sjukersättning på 50%. Nej, hela ersättningen blir vilande vilket betyder att man måste jobba på de 50% man inte pluggar för att klara sig ekonomiskt. Vilket då innebär att man ändå måste vara igång på 100% som man kanske inte orkar. Då återstår bara alternativet att inte plugga alls. Mitt stora dilemma! Vill så gärna plugga, i min takt.
Tack fina Susanna, kul att du gillar inlägget! 🙂 Jag håller verkligen med om att det borde finnas en möjlighet att plugga 50% och ha kvar sjukersättningen 50%. Men när jag tagit upp det på mina föreläsningar så har flera åhörare påpekat för mig att det visst går att ha heltidsbidrag när man bara studerar halvtid. Isåfall tar man 100% studiemedel men CSN tillåter en ändå att läsa på halvtid på grund av diagnosen. Då skuldsätter man sig ju dubbelt så mycket som andra, men det ska gå att avskriva den delen av lånet som man fått ta på grund av diagnosen dvs för de extraåren man pluggat (för det är ju funktionsnedsättningen som orsakat att man dragit på sig dubbelt så mycket skulder för att det är den som gjort att man bara kunnat läsa på halvtid):
https://www.csn.se/bidrag-och-lan/for-din-situation/funktionsnedsattning/studier-i-en-langsammare-takt.html
Om man inte klarar av att arbeta alls efter att man studerat klart och lever på heltidssjukeresättning, ska det gå att skriva av hela studielånet.
Eftersom den här möjligheten tydligen finns så tog jag inte med det här med CSN på listan. Nackdelen med den här metoden är att man endast får ha vilande sjukersättning i max två år, varför en kandidat- eller en magisterexamen inte kan komma på fråga. Men däremot ska det gå att göra så här på en kortare utbildning som max tar två år! Men självklart är det viktigt att kolla upp allt med CSN innan man börjar studera så att det inte blir några konstigheter. Om studierna tar längre tid än två år så är det också bra att kolla med Försäkringskassan om möjligheten finns att få tillbaka halv sjukersättning efter att man studerat klart.
Tack Paula!! Jag har hört talas om detta men visste inte att halva skulden kunde avskrivas. Så tack för informationen!!!! 😀
Jag visste inte heller att man kunde få halva lånet avskrivet (eller i vissa fall till och med hela lånet ifall man inte skulle börja arbeta efter studierna utan återgå till heltidssjukersättning). Det var helt nytt för mig också men vissa åhörare på mina föreläsningar har varit bättre insatta än jag 🙂 Så bra att informationen kunde hjälpa dig!
Det låter ju super! Jag funderar ändå på en komvuxutbildning som är på ett år på heltid. Då kan jag hinna klart den på två år på halvtid. Vad gäller universitetet kommer jag förmodligen aldrig gå någon längre utbildning utan bara läsa vissa kurser. Vet dock inte hur reglerna funkar om man läser enstaka kurser.
Jag kan inte tänka mig att reglerna skulle vara annorlunda på universitet om man bara läser enstaka kurser för det är vanligt att folk gör det. Men kolla gärna upp det för säkerhets skull!
Jag kom på en till sak. Du skulle kunna kolla upp reglerna för vilande sjukersättning för du kanske kan få den vilande delen tillbaka under sommaren för att sedan fortsätta ha vilande sjukersättning igen när terminen börjar. Jag vet inte om det går men du kan ju kolla upp det!
Ja, tack för tipset Paula!
Vad bra att det hjälpte 🙂