När jag föreläser och bloggar om Aspergers syndrom, gör jag det bland annat i syfte att uppmärksamma allmänheten om brister kring tillgänglighet. Jag tar upp frågan varför det är så många med Aspergers syndrom och autism som råkar illa ut trots att LSS-lagen garanterar oss goda levnadsvillkor. Men ibland fungerar lagen helt enkelt inte som den ska. Ibland fattar socialnämnden felaktiga beslut, och ibland är det något annat i skolan eller stödinsatserna som inte fungerar. Vilket i sin tur drabbar oss aspergare.
Ibland får jag invändningar att det finns andra grupper som har det ännu värre, varför jag inte borde klaga. Gamla människor får inte plats på äldreboenden trots att de är sjuka och dåliga, döende cancerpatienter får ingen sjukersättning beviljad av Försäkringskassan, allvarligt sjuka människor dör när köerna är så långa inom vården och barn med omfattande flerfunktionsnedsättningar får ingen personlig assistans till sondmatning. Dessutom finns det asylsökande som flyr från krig, och i flera andra länder har personer med Aspergers syndrom det ännu värre, varför jag borde vara tacksam för att vi i Sverige åtminstone har rättighetslagstiftning i form av LSS.
Jag är medveten om att det absolut finns de som har det värre än vi. Men jag är av uppfattningen att olika utsatta grupper aldrig bör ställas mot varandra. Den här bloggen handlar om livet med Aspergers syndrom, varför jag tar upp just aspergarnas situation på bloggen. När jag uppmärksammar brister i samhället som drabbar oss med Aspergers syndrom, menar jag absolut inte att de gamla inte borde få vård, att barn med sondmatning inte borde få personlig assistans och att de allvarligt sjuka inte borde få träffa en läkare inom en rimlig tid. Men eftersom jag inte vet hur det är att leva med andra diagnoser och jag inte är lika insatt i hur andra utsatta grupper har det, skulle det kännas fel för mig att uttala mig om deras livssituation. Därför koncentrerar jag mig på asperger och autism på bloggen!
Det är mycket viktigt att vi aspergare kämpar för våra rättigheter! Tänk om ingen skulle våga öppna munnen bara för att någon annan någonstans har det värre? Då skulle inga förändringar ha blivit gjorda och människosynen på oss med funktionsvariationer fortfarande hade kunnat vara som den var för fram till mitten av 1900-talet. Det är mycket, mycket viktigt att brister i tillgänglighet och bemötande uppmärksammas!
4 svar på ”Jo, jag vet att det även finns andra utsatta grupper”
bra skrivet inlägg Paula och du har så rätt där också
Tack Mathias!
Det är så otroligt dumt sagt. Då kan man ju säga hela tiden om någon klagar på något att det finns de som har det värre. Om man tex går på en restaurang och klagar på att maten var dålig, tänk om de sa ”det finns de som har det värre”. Om man resonerar så som de människor du beskriver kan man aldrig klaga på något och aldrig förändra eller stå upp för sig själv. Så bra att du fortsätter kämpa för oss aspergare!!
Haha, eller hur! Då hade man inte kunnat reklamera varor eller klaga på maten eftersom någon i någon annan butik eller annan restaurang kan ge en ännu sämre service. Och förr i tiden och i andra länder var det ännu värre. Och eftersom ingen skulle kunna säga någonting, skulle det aldrig ske några förbättringar.