Jag har autism och ADD, kommer jag orka skaffa barn?

Skogsflickan frågar

Jag befinner mig i ett scenario när det gäller barnfrågan. Visst, jag är bara 27 men åren går fort och jag har börjat tänka på detta med barn. Är inte så förtjust i barn rent allmänt men någonstans i mig finns ett litet sug efter en litet knyte. Frågan är, hur tusan ska jag handskas med barn med mina diagnoser (Autism och Add)?

Jag vill ha lugn och ro. Minsta lilla tar energi från mig, som att handla eller duscha. Hur tusan ska jag då orka med att ta hand om ett barn också? Känns som att mina diagnoser blir ett hinder för detta.

Jag har en sambo som gärna vill ha barn i framtiden men han ställer sig även till att inte skaffa några, ifall jag nu inte skulle orka/vilja. Han har själv sagt att han kommer hjälpa mig så mycket han bara kan, att han kommer finnas där för mig. Det är en stor trygghet givetvis men ändå, kommer det räcka för att jag ska orka?

Det är ju mycket jobb med barn. Tycker redan att livet är jobbigt för min egna del med ständig trötthet (ej medicinskt) och låg energinivå samt att jag behöver mycket egentid. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta men behöver lite stöd från annat håll, hur man ska handskas med frågor som dessa.

Paula svarar

Att du funderar visar på ansvarsfullhet vilket är en jätteviktig egenskap när man skaffar barn! Som du säkert förstår kommer jag inte kunna fatta beslutet åt dig eftersom det är en väldigt avgörande livsfråga, men däremot bollar jag gärna tankar med dig. Problemet är att det inte går att kompromissa i barnfrågan eftersom det är omöjligt att skaffa ett halvt barn. Det går inte heller att ångra beslutet senare för det är ju liksom inget öppet köp på barn. Jag tyckte själv att det var läskigt att fatta ett så livsavgörande beslut då jag inte kommer att kunna vrida tillbaka klockan efter klimakteriet.

Alla autister är olika

Något du ska ha i åtanke är att alla vi med autism är unika individer och klarar olika mycket. Det innebär att någon med autism och ADD klarar av ett föräldraskap medan en annan person med samma diagnoser inte gör det. Du får tänka på att de flesta människor utgår från sig själva när de försöker förstå andra människor och ge dem råd. Detta betyder att de autister som har gjort erfarenheten av att ha klarat av ett föräldraskap trots att det varit kämpigt utgår ofta från att alla med samma diagnos kommer att klara av att vara föräldrar om de verkligen kämpar. Många som däremot inte klarat av ett föräldraskap, fått sina barn omhändertagna och ångrar att de skaffat barn varnar autister för att skaffa barn eftersom de utgår från att ingen autist kommer att klara av det. Det är mänskligt att utgå från sina egna erfarenheter, men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att man aldrig bör lyssna på andra människor, vare sig autister eller neurotypiker, i barnfrågan utan man ska fatta beslutet utifrån det som är bäst för en själv. Att en autist har gjort vissa erfarenheter betyder aldrig att dessa erfarenheter kan generaliseras för att gälla andra autister!

Autism måste inte vara ett hinder

Viktigt att känna till är att autism absolut inte måste vara ett hinder för att skaffa barn och lyckas i sin föräldraroll. Jag vet det med säkerhet eftersom jag träffat många autister som skaffat ett eller flera barn och som älskar sina barn mest av allt i världen. Med säkerhet kan också konstateras att inte alla autister klarar av ett föräldraskap. När jag i din ålder funderade på samma frågor som du bollade jag tankar med en psykolog. Hon berättade att hon haft autistiska patienter som ångrat att de skaffat barn och att de inte klarat av föräldraskapet alls. Vissa ångrar alltså sina barn även när barnen blivit vuxna så det här med att man aldrig ångrar sina barn är alltså är en myt! Hon sade också att andra autister är jättebra föräldrar och klarar av föräldraskapet galant! På motsvarande sätt finns det lämpliga och olämpliga föräldrar bland neurotypiker.

Att sitta barnvakt hjälper sällan

Ingen utomstående kan uttala sig om hur dina förutsättningar ser ut. Vissa som lidit av trötthet och låg energinivå klarar ändå av ett föräldraskap galant eftersom föräldrahormonerna gett dem energi. Att man p.g.a. autism och ADD har svårt att gå och handla måste alltså inte betyda att man inte kommer att orka med föräldraskapet. Att prova på att sitta barnvakt kommer troligen inte heller hjälpa dig att avgöra din föräldraförmåga eftersom det ofta är betydligt mer energikrävande att ta hand om andras barn än om sitt eget. Om du inte orkar sitta barnvakt åt andras barn kommer du kanske orka ta hand om dina egna barn ändå.

Alla passar inte som föräldrar

Alla autister har dock inte fått extraenergi av föräldraskapet. Min psykolog berättade som sagt för mig om vissa andra autister som fått sina barn omhändertagna eftersom de inte orkat ta hand om barnen. Jag har även själv träffat autister med vuxna barn som menat att de med facit i hand aldrig borde skaffat barn och att de inte hade skaffat några om de hade kunnat vrida tillbaka klockan, men samtidigt finns det även många autister som trivs jättebra i föräldraskapet! Alla passar alltså inte som föräldrar, men att man har diagnoserna autism och ADD säger däremot absolut ingenting om ens egen föräldraförmåga.

Löper ökad risk för psykisk ohälsa

Jag kan berätta hur jag resonerade när jag var i din ålder och valde bort barn. Observera dock att detta är mitt eget personliga beslut och att det inte säger något om vare sig din eller andra autisters föräldraförmåga. Jag kände personligen att min låga energinivå och mitt behov av lugn och ro påverkade mig till den grad att det skulle vara ett hinder för ett föräldraskap (detta säger dock som sagt ingenting om din föräldraförmåga). Jag försökte se det ur barnets perspektiv och resonerade att jag själv inte skulle vilja ha en förälder som kanske inte skulle ha ork för att vara där och som ofta faller ner i depressioner på grund av utmattning (jag har nämligen en tendens att insjukna i psykisk ohälsa när jag befinner mig i en påfrestande livssituation och blir utmattad). Min dåvarande man förklarade sig redo att sköta barnet helt och menade att jag inte skulle behöva ta ansvar alls och gå upp på nätterna om jag inte hade orkat det, men jag var ändå rädd för att barnet skulle påverkas negativt om jag inte hade orkat vara en närvarande förälder. Därför tackade jag nej till ett föräldraskap.

Kommer kanske ångra mig i framtiden

Faktum är att vilken förälder som helst, även en neurotypiker, kan insjukna i psykisk ohälsa, men jag fattade mitt beslut utifrån den statistiska risken: eftersom jag på grund av min sårbarhet löper en större risk än en genomsnittlig person och har låg energinivå vill jag absolut inte utsätta ett barn för en statistiskt ökad risk för att få en mor som kanske blir deprimerad och inte orkar med föräldraskapet i den omfattning som krävs. Jag tänkte också på att barnet möjligen skulle ärva min autism och få problem i skolan p.g.a. otillgänglighet och bristande anpassningar vilket skulle kunna innebära lidande för barnet om jag inte hade orkat ta tillräckligt mycket ansvar. Jag var rädd för att min dåvarande man skulle behöva stöd av mig i föräldraskapet p.g.a. barnets specialbehov (läs: tjafs med skolan och sådant) vilket jag kanske inte skulle orkat med om jag hade varit utmattad. Kanske kommer jag någon gång i framtiden ångra att jag inte skaffat barn för jag har trots allt alltid varit barnkär och barn brukar tycka om mig, men jag ångrar hellre att jag inte skaffat barn än att jag skaffat några!

Du har fortfarande tid

Jag vet att mitt val att låta bli att skaffa barn p.g.a ovanstående orsaker kan provocera vissa som gjort ett annat val, men jag vill understryka att detta är mitt personliga beslut som inte alls måste vara rätt för andra. Mitt beslut och mina förutsättningar säger ingenting om vad som är rätt för dig och vad du klarar och inte klarar. Varje autist ska göra sin egen bedömning! Jag vill dessutom återigen påminna om att det finns många autister som klarat av föräldraskapet galant, även sådana som har låg energinivå. Jag tycker att du ska fundera vidare på frågan. Du har fortfarande några år på dig, men samtidigt är det såklart inte heller bra att vänta hur länge som helst eftersom fertiliteten sjunker med stigande ålder!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.