Jag har autism men du behöver inte undvika mig

Trots att kunskapen om autism har ökat finns det fortfarande vissa seglivade myter om diagnosen. En vanlig sådan är att vi med autism skulle vara fysiskt eller psykiskt farliga. Numera finns det förvisso fler och fler som känner till att vi autister inte är mer benägna att begå brott än människor utan autism, men däremot finns det fortfarande en föreställning om att vi kan vara psykiskt ”farliga” eller rättare sagt jobbiga att umgås med.

Finns myter om autister

Vad menas med den psykiska ”farligheten” och ”jobbigheten”? Jo, vissa antar en autistisk person exempelvis skulle börja stalka och/eller ”spionera” på andra människor/sin dejt om hen fått nobben, att alla autister lätt hamnar i konflikt med andra människor, att en autist skulle hämnas på människor som hen hamnat i konflikt med och att autister blir verbalt aggressiva eller åtminstone passivaggressiva och försöker få andra att få dåligt samvete när de inte gör som autisten vill. På grund av dessa typer av föreställningar finns det vissa som menar att man bör undvika alla oss som har autism.

Finns också neurotypiska brottslingar

För att vara helt ärlig kan jag inte förneka att det finns autister som beter sig som ovan beskrivet. Jag förnekar inte heller att det finns brottslingar med autism som Peter Mangs. Tony Attwood skriver faktiskt i sin bok att vissa med autism har problem med aggressivitet (även om aggressiviteten ofta kan bero på bristande miljö). Men samtidigt får vi inte heller glömma bort att det finns massor av farliga och aggressiva brottslingar som är neurotypiker, det vill säga brottslingar som inte har autism. Jag är trött på alla som försöker förklara brottsliga och andra farliga beteenden med autism. Många glömmer i sammanhanget att en autist ha ett samtidigt personlighetssyndrom som förklarar de brottsliga handlingarna!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Många med autism är för snälla

Faktum är att väldigt många autister är motsatsen till farliga: vi är tvärtom alldeles för snälla och måna om att inte vara någon till besvär. När jag var ung gick detta till överdrift. När jag blev sjukskriven slutade jag på mitt jobb så att min arbetsgivare inte skulle behöva betala sjukpenning. Istället förklarade jag för arbetsgivaren att jag mådde dåligt och frågade om det var okej att jag inte längre skulle komma till jobbet vilket arbetsgivaren accepterade. Jag skulle ha fått väldigt dåligt samvete om jag hade visat upp läkarintyget så att arbetsgivaren hade tvingats betala mig sjukpenning! Det var mycket viktigare för mig att arbetsgivaren hade det bra än att jag fick lagstadgad sjukpenning.

Andras känslor var viktigast

Jag lät dessutom andra bostadslösa bo i min lägenhet i flera månader utan att betala för sig och köpte ofta saker till dessa personer trots att jag var sjukpensionär på garantinivå och dessa personer hade heltidsjobb. När jag var extremt deprimerad och hade suicidtankar berättade jag aldrig det för någon, inte ens för mina föräldrar. Jag visste att alla mina närstående ville att jag skulle må bra så jag anpassade mig och låtsades att allt var okej. Alla andras känslor var mycket viktigare än mina, och bara att andra slapp oroa sig för mig var jag nöjd.

Hittade på en lögn

När jag skulle träffa en vän i stan och jag hade spenderat flera timmar på att göra mig i ordning dök inte vännen upp. När jag ringde upp vännen visade det sig att vännen helt hade glömt bort att vi skulle ses. Då ljög jag och sade att jag ändå hade flera ärenden i stan så att hon skulle slippa ha dåligt samvete för att jag hade åkt dit i onödan. Det stämde inte utan jag hade åkt till stan bara för att träffa henne (nästan en timmes resa) och fick åka tillbaka hem när hon inte dök upp. Men det sista jag ville var att hon skulle må dåligt vilket var anledningen till att jag hittade på en lögn.

Skulle aldrig störa någon

Som ni förhoppningsvis har förstått skulle jag aldrig få för mig att ”störa” någon eller bete mig aggressivt/passivaggressivt. Tvärtom har jag fått jobba hårt för att lära mig att ta plats och inte alltid göra som andra vill. Även om jag har blivit bättre på det gör jag fortfarande mitt bästa för att undvika konflikter. Att alla autister skulle ha lätt att hamna i konflikter med andra är därmed en myt! Och jag vet att många autister är som jag: många kamouflerar och är alldeles för snälla för sitt eget bästa.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.