Hur ska vi med autism lära oss att hantera förändringar?

Edla frågar

Hur ska jag med asperger och tvångstankar, kunna hantera när något planerat ändras? Nåt som jag sett fram emot i flera dagar. Får panikkänsla och vet inte vart jag ska ta vägen. Har du någon strategi för det?

Paula svarar

Det är alldeles korrekt att vi med asperger/autism ibland kan ha svårt att hantera plötsliga förändringar. Ett tips kan vara att göra plan B och möjligtvis även C ifall den ursprungliga planen inte skulle bli av. Om du har planerat en semesterresa och resan skulle bli inställd eller framflyttad på grund av exempelvis sjukdom eller ett vulkanutbrott (hände faktiskt mig 2010 på grund av ett vulkanutbrott på Island) kan det vara bra för dig att veta hur du skulle förhålla dig till de förändrade planerna ifall du inte skulle kunna resa iväg på det planerade datumet. För mig kom planändringen som en chock, men ingen kunde ju förutspå att ett askmoln skulle lamslå flygtrafiken i hela Europa! Det hade underlättat för mig om jag hade haft plan B och C. Tyvärr hade jag inte tänkt på detta innan utan jag hade varit helt säker på att jag skulle kunna åka iväg på det ursprungliga datumet.

Vi behöver en alternativplan

När man planerat något man ser fram emot kan det vara bra att alternativplanerna är så detaljerade som möjligt. Det räcker alltså inte alltid med att tänka: ”Om resan blir inställd kommer jag stanna hemma”. Ofta behöver vi autister veta exakt vad vi kommer att göra hemma istället. Om vi planerar ett detaljerat dagsschema ifall resan inte skulle bli av vet vi vad vi kommer att sysselsätta oss med ifall planerna skulle ändras. Vi kan också behöva fundera på hur vi i så fall skulle kunna få oss själva att må bättre. Vi kanske kan planera att köpa oss något vi tycker väldigt mycket om ifall något inte skulle gå enligt planerna så att vi har något att se fram emot ifall den ursprungliga planen inte skulle bli av.

Viktigt att acceptera känslorna

Om panikkänslorna ändå infinner sig kan det vara bra att acceptera känslorna istället för att förneka eller vifta bort dem. Det viktigaste är att vi inte dömer ut oss själva för att vi känner och reagerar som vi gör. Det är bra att känna efter hur det känns att ha panik och lägga märke till hur kroppen reagerar. Vi kan då konstatera neutralt för oss själva: ”Nu skakar jag”, ”nu gråter jag”, ”nu andas jag snabbt” och så vidare. Om vi erkänner för oss själva att vi tycker att situationen är jobbig kan det vara lättare för oss att acceptera läget efter en stund!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn