Kategorier
Läsarfrågor

Hur ska jag tolka min vuxne son med autism?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Tarja frågar

Min son har ADD/Autism, men har fungerat någorlunda bra. Hans sambo har ADD/Asperger/Autism. De har bägge två stark social ångest och kan inte söka hjälp. Är rädda pga social fobi. Vad kan jag som mamma göra? Sambon säger bla att jag som mamma ska erkänna mig vara skyldig (till vad?) och sedan fråga om jag kan hjälpa till. Men de accepterar inte någon som helst hjälp. De kan gå med på något men så säger sambon att ” Det finns en annan sida jag ska tänka på. Jag ska tolka även deras kroppsspråk, vad de vill säga med tystnad mm.

Jag hamnade i konflikt för att jag inte kunde tolka vad de ville när de först sa ja till ett förslag men nej med kroppsspråket. Jag kunde inte tolka! Ville de eller inte? Och fick motta väldigt mycket anklagelser, fick skuldkänslor, osäkerhet mm. Hur kan jag hantera det här? Jag är bara en människa, mamma som vill väl men son inte alltid vet hur jag ska tänka. De är väldigt intelligenta och jag har svårt att förstå att de inte kan förstå det. Hjälp mig!

De har ångest, social fobi som blir hela tiden värre känns det som och sambon han tex fått sparken från jobbet. Är det bara omgivningen som måste anpassa sig och hur i all världen kan man förstå och tolka att ett nej är ja och tvärtom. Annars får dom panikångest och ännu mer social fobi och det är mitt fel! Men jag får inte veta hur jag kan rätta till det som gick fel med kommunikation, jag är bara skyldig..

Min son har en väldig ångest och klandrar mig för att jag inte klarar av att tolka alla sambons signaler, att han är emellan oss. De säger att de inte klarar av någon hjälp, att läkare mm klarar inte heller av det de behöver. Vad kan jag som mamma till ett vuxet barn göra? Var lär jag mig tolka det för mig omöjliga? Kan inte de som har ADD, högpresterande Asperger och autism inte förstå att jag vill väl men kan göra och säja, tolka fel? Jag behöver verkligen hjälp!!!

Paula svarar

När jag läser ditt meddelande anar jag frustration och en känsla av att vara oskyldigt anklagad. Då din son och hans sambo bägge har autism föreslår jag att du skriver ett gemensamt mejl till dem där du förklarar att du ibland har svårt att förstå vad de menar. Förklara att du vill hjälpa dem att må så bra som möjligt men att de i så fall måste vara tydliga i sin kommunikation så att du vet vad de vill. Skriv mejlet utan anklagelser, och be dem ge dig ett skriftligt svar där de förklarar vad de vill att du ska göra exakt. Många av oss med autism föredrar skriftlig kommunikation eftersom skriftlig kommunikation ger oss betänketid för att fundera på hur vi ska formulera oss.

Autister är ofta raka

Vi autister är väldigt olika varandra, men generellt sett brukar vi säga det vi menar och mena det vi säger. Undantag finns naturligtvis, men sannolikheten är ändå relativt stor för att det inte finns några dolda budskap mellan raderna i autistisk kommunikation. Kroppsspråket kan ge missvisande budskap då vi autister inte alltid använder kroppsspråket på samma sätt som ni neurotypiker gör. När sambon säger att du måste ta hänsyn till deras kroppsspråk, vad säger din son om det? Håller han med sin sambo eller brukar han i likhet med många autister vara rak? Är hans sambo medveten om att det kan vara svårt att tolka en autists kroppsspråk? Hur kommer det sig att de inte vågar använda rak kommunikation trots att du har svårt att tolka deras kroppsspråk? Be din son och hans sambo skriva mejlet tillsammans så att de båda har koll på vad som sagts. Och be gärna dem skriva anvisningar om hur deras kroppsspråk ska tolkas.

De kan känna ambivalens

En annan möjlighet är att deras psykiska ohälsa skapar känslor av ambivalens hos dem. De kanske pendlar i sina känslor. I ena stunden vill de kanske ha hjälp av dig och i nästa stund vill de inte det. I så fall är det inte omöjligt alls att de själva inte har en aning om vad de vill. Att de skyller på dig kan bero på att de mår dåligt och överför sin ångest på dig. Vem vet, de kanske känner sig trygga med dig vilket kan vara anledningen till att de vågar släppa ut alla sina känslor när de umgås med dig.

Du behöver inte acceptera påhopp

Med ovanstående sagt ska du inte behöva stå ut med att bli oskyldigt anklagad. Förklara för din son och hans sambo att du vill väl och att du gärna vill hjälpa dem under förutsättning att de vill ha din hjälp men att du inte accepterar personliga påhopp. Fråga dem gärna också om deras frustration egentligen beror på att de upplever dina hjälpförslag som påträngande. I så fall tycker jag att du ska backa och låta paret lösa sina egna problem. Det är jättefint att du som mamma vill hjälpa till, men ibland kan vuxna behöva stå på egna ben!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt över 249 kr för privatpersoner) och Adlibris (pris 275 kr, frakt okänd).

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. När jag var barn låg jag stilla hela dagarna när jag hade feber. (förutom toabesök och dricka) Mitt syskon däremot…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

4 svar på ”Hur ska jag tolka min vuxne son med autism?”

Jag tror jag hade svårt i många år, även efter 18-årsdagen, att uttrycka något alls om hur jag ville bli bemött och kunde troligen inte säga så mycket om egna behov. Visste bara att de flesta bemötte mig fel och att jag knappt kunde träffa människor (t ex familj, läkare, personal från omsorgen) utan att en massa felaktiga slutsatser drogs om mig och mina behov.

Det skapade mycket psykisk ohälsa hos mig att vara missförstådd av personer som saknade verktyg för att bemöta mig rätt i kombination med att jag inte fått verktygen själv för att

dels förstå hur jag ville bli bemött och vilka mina egentliga, rätta behov var
dels att kunna berätta om dom för andra på sätt som dom förstod och få dom börja reflektera, och agera annorlunda/förändra sitt bemötande.

Hopplöst kändes det länge:(

Kanske kan det vara på liknande sätt för Tarjas son och hans sambo?

Hab kunde inte täcka behovet det alls, jag behövde mera hjälp än så.

Det som tillslut hjälpte mig förstå och uttrycka behov lite bättre har varit bl a anpassad samtalsterapi (vilket tog sex år att få men gick tillsist), att interagera med många andra autister på olika sätt samt tiden, att jag blivit äldre. Också att ta del av t ex denna bloggen 🙂 och annat ”material”.. Min förmåga till källkritik på ”autism- och funktionshinderområdet” har också utvecklats allteftersom.

Men fortfarande kan det vara svårt att uttrycka mina behov men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Den största utmaningen är att få andra att förstå såpass att de är villiga att anpassa sig lite och förändra vissa saker i bemötandet. Vissa förstår inte att jag redan anpassar mig till dom till 99,9% när vi ses och efter samhället konstant när jag gör saker utanför bostaden. Dom/samhället förstår ofta inte att det jag ”kräver” är förhållandevis väldigt lite.

Jag har liknande erfarenheter som du! Jag visste faktiskt inte ens att jag blev fel bemött utan jag trodde att felet låg på mig och att jag borde förändras. Jag hade ingen aning om att ett helt annat bemötande hade kunnat göra skillnad!

Precis som du skriver kan fel bemötande orsaka psykisk ohälsa, och jag håller med om att det kan vara så för Tarjas närstående. Jag håller också med om att förmågan till källkritik är viktigt.

Jag har liksom du fortfarande svårt att uttrycka mina behov i vissa situationer, men får jag betänketid brukar det gå bra. Men just för stunden brukar jag ha svårt att veta vad jag egentligen känner och behöver. Jag har svårt att tro att jag någonsin kommer att bli helt bra på det eftersom min hjärna behöver tid för att ställa om. Men det räcker nog för mig att vara medveten om att jag ofta behöver betänketid.

Helt otroligt att det tog dig hela 6 år att få anpassad samtalsterapi!! Så lång tid borde man inte behöva vänta.

Svara

Samma här, behöver också betänketid och helst skriver jag ner behov och behov av bemötande samt vilka behov jag inte har och hur jag inte vill bi bemött. Det fungerar oftast inte att formulera sånt muntligen bara sådär. Förberedelser är oftast nödvändiga.

Jag håller med om att det är mycket enklare att uttrycka sig skriftligt än muntligt! Jag blir alltid så besviken när någon ”kräver” att få kommunicera med mig muntligt. Exempelvis har vissa boendestödjare inte velat läsa ett dokument som jag skrivit angående bemötande trots att de skulle fått göra det under betalda boendestödstimmar. De har tyckt att det är bättre att ta det muntligt eller ”gå på känsla”. Jag förstår att vissa tycker att det är energikrävande att läsa långa texter, men skriftlig kommunikation skulle verkligen underlätta det för mig!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *