Hur ska jag nå fram till min son med autism?

Maja frågar

Min son är ung vuxen och har för ett år sedan fått en bedömning som ”inom autismspektrat” men högfungerande. Med motiveringen att hans funktionsnedsättning inte påverkat betygen i grundskolan alls och på gymnasiet inte tillräckligt, blev han inte beviljad utredning och diagnos, så vi vet inte alltid hur vi ska bemöta honom.

Han läser nu på universitetet på annan ort. Jag har förstått att han inte alltid mår så bra, och försöker underlätta för honom genom att hjälpa konkret eller föreslå vem han ska prata med. Det har fungerar med varierande resultat, eftersom jag inte kan ämnet han läser och han inte alltid tar in det jag säger. Ganska ofta säger han att jag är tjatig och pratar för mycket och för länge, fast med andra ord. Någon gång har han sagt att han inte älskar mig och sin pappa, men senast vi sågs la han sitt huvud mot mitt när vi pratade och jag sa att han var duktig och modig som vågat flytta hemifrån.

I vårt näst senaste samtal hade en person i klassen exkluderat honom, han hade kuggat en tenta och missat en inlämning. Då ville han flytta hem. Jag sa att det finns omtentor, att han får flytta hem om det nu verkligen är vad han vill, men att han då behöver hitta en sysselsättning och anpassa sig efter resten familjen. Han får t ex inte kalla mig eller någon annan i familjen för fula ord eller ifrågasätta sina syskons existens även om han egentligen känner det så. Ibland behöver jag säga ifrån, men hur vet jag om jag ställer för höga krav?

Svaret jag fick var att jag tvingat iväg honom och att jag borde slänga ut hans pappa för länge sedan eftersom han är elak och aldrig förstått min sons utmaning. Det sista kanske delvis stämmer, men det är ju inte alltid så enkelt. Sen blockade han mig på telefonen och nu kan jag inte nå honom alls. Eftersom han sagt att han mår jättedåligt är jag orolig för honom. Jag vet inte hur mycket som är en tillfällig känsla och han är ju samtidigt vuxen. Bör jag göra något och isåfall vad?

Därefter ringde han tillbaka en gång för att försäkra sig om att jag inte ska säga upp hans lägenhet, vilket jag ju inte ens kan och med ett kostråd. Jag försökte svara utan att döma och att ge ett tydligt svar, men frågade i slutet av samtalet om han av misstag blockat mig, och då la han på, så det var tydligen inget misstag.

Hur når jag honom för att säga att jag saknar och älskar honom som han är och kollar att han mår bra utan att han blir arg och blockar mig? Eller ska jag låta honom vara ifred och chansa på att han mår bra? Han har berättat att han inte har några vänner i klassen eller på studieorten och att han är ledsen för det.

Paula svarar

Även om din son saknar en formell autismdiagnos mår han förmodligen bra av det som många av oss med autism mår bra av. Det handlar om saker som sänkta krav, lågaffektivt bemötande, tydlig kommunikation och så vidare. Dessutom vill ju de allra flesta människor bli tagna på allvar. När vi människor berättar om våra känslor vill vi bli lyssnade på istället för att bli bemötta med ifrågasättanden och kommentarer om att våra känslor är fel och att vi istället borde känna på ett annat sätt. Sedan har alla människor också individuella behov vilket innebär att din son kan vilja bli bemött på ett helt annat sätt än någon annan med autism/autistiska drag.

Viktigt att syskonen mår bra

Även om jag förespråkar sänkta krav för oss autister anser jag inte att vår omgivning ska behöva acceptera vad som helst från vår sida. Visst, vår omgivning bör acceptera att vi kan behöva mycket vila och återhämtning och inte alltid vill delta i alla sociala sammanhang som resten av familjen deltar i. Däremot ska vår omgivning varken behöva acceptera hot eller aggressioner, särskilt när det finns yngre syskon med i bilden. I ert fall handlar det ju också om syskonens välmående och säkerhet, och barns välmående ska alltid sättas i första rummet!

Han kan uppleva er som ett hot

Med detta sagt är det viktigt att ni varken skäller ut din son eller bemöter honom med ilska och aggressioner när han säger otrevliga saker. Han mår förmodligen dåligt och saknar verktyg för att hantera de negativa emotionerna. Det är inte omöjligt att han upplever sin omgivning som ett hot och känner att alla är emot honom. Att han var rädd för att du skulle säga upp hans lägenhet indikerar också att han har lite paranoida tankar. Jag vet att vissa kan börja uppvisa liknande rädslor när de har en begynnande psykos, men även vanlig depression och ångest kan ibland utlösa obefogade paranoida rädslor.

KBT kan hjälpa

Det är inte ovanligt att personer med autism och autistiska drag har svårt att förstå och hantera starka känslor. I sin bok Den kompletta guiden till Aspergers syndrom har psykologen och autismforskaren Tony Attwood skrivit ett helt kapitel om känslor. Han hänvisar till forskning som har visat att KBT är ett effektivt verktyg för att förändra en persons sätt att svara på känslor som ångest och ilska. KBT-terapeuten behöver ha autismspecifik kompetens när patienten har autism, menar han.

Han vill troligen behålla sin autonomi

Du kan gärna föreslå psykologkontakt och KBT för din son men samtidigt betona att du respekterar om han inte är intresserad av att ha kontakt med psykiatrin i dagsläget. Det är nämligen bra att vara ödmjuk när man pratar med någon som troligen kommer att vara negativt inställd till det man har att säga. De allra flesta människor vill ju kunna behålla sin autonomi och självbestämmanderätt över sitt eget liv. Därför kan du exempelvis säga: ”Är det okej att jag säger vad jag tycker? Om du inte vill höra mina tankar kommer jag inte säga något. Det är du som bestämmer.”

Acceptansen kan vara en process

Om han svarar att han vill höra vad du tycker kan du säga att du läst att KBT kan hjälpa med emotionshantering och fråga honom hur han tycker att det låter. Säger han att han är ointresserad av att ha kontakt med psykiatrin kan du fråga honom om han tycker att det är en bra idé att ni efter några veckor/månader kollar om det skett någon förändring i hans mående och diskuterar om han har ändrat sig. För vissa är det en process att förstå och acceptera sina problem, och han kanske inte är i acceptansfasen ännu. Det kan möjligtvis också hjälpa om någon utomstående kan prata med honom för han kan uppleva att ni föräldrar bara tjatar vilket kan göra honom negativ till era förslag.

Skriv ett brev till honom

Just nu verkar han emellertid inte vilja ha kontakt med er föräldrar alls. Precis som du skriver är han vuxen och har därmed rätt att blocka er föräldrar om han vill det, och det är inget du kan göra något åt. Det du däremot skulle kunna göra är att skicka ett brev till honom där du skriver att han är saknad och älskad. Förklara att du självklart respekterar om han inte vill ha kontakt med er föräldrar men att han närhelst är välkommen att höra av sig till er om han skulle ändra sig. Att brevet är skrivet i en trevlig ton minskar risken för att han kommer att uppleva ditt kontaktförsök som ett hot!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn