Idag körde jag höstsäsongens första föreläsning! Det var en utbildningsdag för skolanställda här i Stockholmsområdet, och det var där jag föreläste om Aspergers syndrom och autism i skolan. Det börjar nästan kännas lite höstigt i luften, inte minst på morgnarna, så därför passade det bra för mig att köra säsongens första föreläsning just idag. Det känns inte som att det var speciellt länge sen jag föreläste sist men när jag tittar i kalendern ser jag att min senaste föreläsning var den 27:e juni i Mölndal, vilket betyder att jag haft nästan en två månaders semester från föreläsningar i samband med sommaruppehållet.
Jag gillar att föreläsa för alla grupper, mitt hjärta brinner extramycket för att föreläsa för lärare och andra skolanställda. Detta för att det finns så otroligt stora kunskapsluckor om Aspergers syndrom och autism ute i landets skolor och jag har själv väldigt många hemska minnen av min egen skoltid. Det finns så mycket i mitt fall som hade kunnat göras annorlunda. Jag tror starkt på att det vi varit med om som barn kommer att påverka oss för resten av livet och forma den vi blir som vuxna. Därför ser jag det som mycket viktigt att skolan lyfter upp barnen, inte sänker dem.
Min egen skoltid var så hemsk att jag brukar säga att den var som en 9 års avveckling istället för utveckling. Jag var mycket förväntansfull när jag började ettan, men ingenting blev som jag hade tänkt mig och i gymnasieåldern hade jag tappat inlärningslusten och nyfikenheten för länge sedan. Skolan sänkte min självkänsla totalt och fick mig att tro på allvar att jag inte hade styrkor och inte skulle klara mig i vuxenlivet bara för att jag inte lyckades lära mig världskrigen, bollspelen i gympan samt att fälla upp en strykbräda och knäcka ägg på rätt sätt. Jag vill göra allt för att förhindra att något barn ska tvingas vara med om det jag gick igenom!
Visarna visade 5:10 när väckarklockan ringde i morse. Tillställningen började visserligen inte förrän klockan 8 men jag visste att det skulle ta mig drygt en timme att komma till föreläsningslokalen hemifrån mig, och jag vill alltid hinna sminka mig och äta frukost i lugn och ro innan jag åker iväg. Vid föreläsningar kan man dessutom aldrig lita på att tunnelbanan och pendeltågen håller tiderna för det förekommer signalfel och andra trafikstörningar titt som tätt. Som föreläsare ser det inte bra ut om man dyker upp en minut innan föreläsningen börjar eller ännu värre blir försenad. Därför måste jag alltid ha väldigt mycket marginal. Jag brukar ha som tumregel att sikta på att vara på plats minst 45 minuter innan föreläsningarna börjar så att jag förhoppningsvis hinner få tag på en taxi ifall SL skulle strula.
Kul att vara igång med föreläsandet igen! 🙂
