Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Har vi med autism svårt att ge svar på artighetsfraser?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Funderande frågar

Är det vanligt att man som autist/aspergare har svårt att snabbt ge respons på fraser som ”Hur mår du?”, ”Vi hörs!”, ”Ta hand om dig” etc. Tycker ofta det är så svårt att veta vad avsändaren vill komma åt, mer exakt. Eftersom dessa fraser kan användas av både ytliga och närmre kontakter i väldigt olika sammanhang. (Inklusive i miljöer med mycket intryck).

Blir ofta väldigt stressad av dessa och liknande fraser eftersom min hjärna börjar gå på högvarv, i olika parallella analyser, för att jag ska kunna pressa fram någon form av passande respons. Hatar att bli överraskad av dessa fraser i möten. Tror omgivningen felaktigt tolkar min stress, och ibland till och med irritation/viss ilska i och med frågorna som ett symptom på att jag verkligen behöver förhöras om dessa saker eftersom jag reagerar som jag gör. De verkar inte förstå orsaken till att jag reagerar som jag gör. Jag själv förstår mer och mer det tack och lov.

Paula svarar

Ja, det är ganska vanligt att vi med autism blir förvirrade av dessa typer av artighetsfraser och blir osäkra på vad vi borde svara vilket kan leda till att vi är brutalt ärliga eller tar tid på oss att komma på vad vi borde svara. När en halvbekant/granne säger: ”Hej hej, hur mår du?” så finns det enligt min erfarenhet ganska många aspergare/autister som svarar: ”Inte så bra just nu”, ”Jag mår så där” eller något liknande. Då kan motparten bli förvånad och ibland rent av obekväm för det förväntade svaret brukar oftast vara: ”Jag mår bra tack, hur mår du själv?” Är frågeställaren en familjemedlem eller en mycket nära vän förväntas man däremot ofta svara ärligt vilket ytterligare kan vara förvirrande! En autist som är medveten om att andra människor förväntar sig en viss typ av respons och att olika frågor kan betyda olika saker i olika situationer kan bli ställd och stressad på det sätt du beskriver.

Bokstavligt tankesätt ställer till det

Anledningen till att vi med autism kan ha svårt att avgöra skillnaden mellan tomma artighetsfraser och ärliga frågor/kommentarer är att vi ofta tänker bokstavligt. Därför kan vi ibland feltolka frågan: ”Hur mår du?” och få för oss att frågeställaren faktiskt bokstavligen vill veta hur vi mår. Anledningen till vårt bokstavliga tankesätt påstås vara svag central koherens, det vill säga svårigheter i att uppfatta helheten och ta hänsyn till sammanhanget. En person med svag central koherens kan ha svårt att ta in att samma fras kan betyda olika saker i olika situationer. Det kan vara riktigt förvirrande att någon som säger ”vi hörs!” verkligen menar det medan en halvbekant kan säga så för att vara artig, och för en autist kan det ta tid att koppla vad artighetsfrasen egentligen betyder i sammanhanget den sägs. Som parentes i sammanhanget kan nämnas att vissa hävdar att bokstavligheten kan härledas till en sänkt mentaliseringsförmåga men att många autister bestämt förkastar denna teori.

Har lärt mig fraser utantill

En strategi som jag brukar använda mig av är utantillinlärning. Det jag har gjort är att ha övat på svar till vissa fraser utantill. Om någon säger: ”Hur mår du?” svarar jag numera automatiskt med ett leende på läpparna: ”Bra tack, hur mår du själv?” Detta svar kommer numera helt naturligt vilket lett till att jag i situationer då jag inte alls mått bra sagt så till mina närstående och till och med till en läkare! Och i dessa situationer borde jag ha varit ärlig, särskilt i det sistnämnda fallet. Min godman fick faktiskt en gång följa med mig till läkaren efteråt och förklara för henne hur det låg till och varför jag hade sagt att jag mådde bra. Det finns alltså vissa nackdelar med att använda min använda strategi!

Ljög för säkerhets skull

Även om jag har färdiga svar till vissa artighetsfraser hamnar jag ibland i märkliga situationer då jag får en fråga och jag blir osäker på om frågan borde förstås som en tom artighetsfras eller om jag förväntas svara ärligt. Ett exempel på en sådan situation är ett tillfälle då jag var gäst och sov över hemma hos ett par. När värdparet frågade mig på morgonen därpå om jag hade sovit gott blev jag förvirrad. Då jag inte hade sovit gott hade jag svårt att avgöra om jag borde säga sanningen eller inte. Jag ljög för säkerhets skull och svarade att jag hade sovit gott, men jag tyckte ändå att det var en jobbig situation.

Har svårt för den amerikanska kulturen

Något att känna till är att det här med hur rak man förväntas vara kan vara kulturellt. Jag har ofta särskilt svårt att umgås med nordamerikaner för jag upplever att mycket i deras umgängeskultur handlar om tomma artighetsfraser. Många amerikaner har gett mig massor av beröm vilket fått mig att känna mig obekväm för jag har haft svårt att avgöra när de är ärliga och när de bara är artiga och använder vita lögner. Jag upplever också att amerikaner ler väldigt mycket och inte har lika stor variation i sin mimik som många andra nationaliteter har (kan dock bara vara min subjektiva upplevelse!) vilket ytterligare gör det svårt för mig att tolka vad de egentligen tycker och tänker och om de är ärliga eller bara artiga. Väldigt många aspergare och autister som jag träffat har av just denna anledning haft svårt att förstå sig på kulturen i USA. Många autister föredrar kulturer där det är önskvärt att vara så rak som möjligt och mena det man säger.

Försök hitta en strategi

Mitt råd till dig är att försöka hitta någon form av strategi för att hantera ditt problem! Du kan exempelvis informera alla i din omgivning om att du kommunicerar på ett annat sätt och att de därför inte bör ställa dig frågor som de inte vill ha ärliga svar på. Ett annat alternativ är att du lär dig svar till vissa artighetsfraser utantill vilket jag alltså gjort. Vilken strategi du än väljer så kan det vara bra är att försöka undvika att döma ut andra människor och deras kommunikationssätt. I autisternas värld är neurotypiker ofta väldigt oärliga och ljuger hela tiden, men det är deras sätt att vara på och de menar sällan något illa. Och även om jag själv har väldigt svårt för kulturen i USA vet jag egentligen innerst inne att amerikanerna knappast är oärliga med mening utan de följer bara kulturella normer! Och ingenting är rätt eller fel utan vi människor är bara olika och kommunicerar på olika sätt.

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt över 249 kr för privatpersoner) och Adlibris (pris 275 kr, frakt okänd).

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. När jag var barn låg jag stilla hela dagarna när jag hade feber. (förutom toabesök och dricka) Mitt syskon däremot…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

8 svar på ”Har vi med autism svårt att ge svar på artighetsfraser?”

Om man är i en svår situation så är det viktigt att man känner att den som frågar ”Hur mår du?” kan ta emot svaret och sedan ge en respons man blir stärkt av och inte motsatsen. Vet man att personen inte kan det så kanske man inte vill blotta sig för hen?
Är man ärlig kanske man får en massa ”goda råd” som inte passat en t ex., råd som man i värsta fall fått många ggr och som aldrig hjälpt då de varit för allmänna, som rentav gjort att man mått än sämre.
Dessa kan komma från både vänner och personal som bara vill en väl.

Bra skrivet! Jag tycker att det är tydligt att vissa människor nästan alltid brukar ge en respons jag blir stärkt av medan andra människors kommentarer ger en motsatt effekt. Jag tror att det handlar om personkemi! Jag och andra autister har tidigare diskuterat vissa personer (yrkesverksamma) och jag tyckte att det var intressant att jag alltid hade uppfattat en specifik person som väldigt proffsig medan vissa andra autister hade uppfattat vederbörande som otrevlig. Jag hade endast uppfattat den här personen som rak och tydlig. Jag håller med dig om att det inte är bra att outa sig för fel personer! Dessutom brukar jag oftast svara att jag mår bra i situationer då jag t.ex. stöter på personer jag känner på gatan även om denna person skulle vara empatisk och trevlig. Detta för att jag inte vill tynga andra.

Svara

Menar du att det varit ungefär lika många människor som klarat ge dig en repons du blivit stärkt av som sådana som inte klarat det? Då låter det som du haft tur, ur ett autistiskt perspektiv, då vi generellt brukar ha svårare att bli rätt tolkade, rätt förstådda.

Ja oavsett autism eller ej, kan vi ju uppfatta människor olika.

Intressant fråga! Då jag numera försöker undvika människor med vilka jag upplever att personkemin inte stämmer alls tycker jag att det finns fler människor som bemöter mig bra än vad jag tyckte för 20 år sedan (eftersom jag i den åldern sökte mig till fel slags människor). Men jag skulle ändå inte påstå att det finns lika många som ger en stärkande respons än de som inte klarar det. De som ger en bra respons är färre än de som misslyckas med det.

Jag skulle nog säga så här: det här med att inte klara av att ge en bra respons är ett spektrum, och det finns människor som kanske inte ger mig en helt bra respons även om de inte är lika dåliga på det som vissa andra som befinner sig i andra änden av spektrumet. Även om det finns många som inte förstår mig så finns det alltså väldigt stor skillnad dessa människor emellan! Vissa personer har ändå varit okej, och i dessa fall har jag kunnat undvika att ta upp vissa samtalsämnen med dem eftersom jag vetat att de aldrig skulle förstå.

Ibland händer det att personkemin inte stämmer alls. Jag märkte t.ex. tidigare att jag blev på riktigt dåligt humör efter att jag träffat vissa boendestödjare, och det har hänt varenda gång de varit hos mig. Om någon däremot inte förstår mig men ändå inte ger mig HELT fel bemötande kan jag ändå acceptera att ha personen som min boendestödjare så länge hen är bra på att ta initiativ och se vad som behöver göras.

Svara

Det där med att fråga någon hur den mår handlar i regel aldrig om att folk verkligen vill veta, utan varje person förväntar sig bara att man gladlynt svarar att det är bra och frågar detsamma tillbaka. Däremot om någon man känner väldigt väl ställer samma fråga, då kan det vara för att de verkligen undrar och vill veta av omtänksamhet. Men att svara ärligt om det inte är bra när någon granne eller liknande ytlig kontakt i förbifarten frågar det, blir bara ansträngt.

”Tjenare, Lasse! Hur är läget?”

”Väldigt dåligt, Arne. Jag har känt mig jätteledsen och deprimerad den senaste tiden och tycker bara allt känns så meningslöst.”

Där skulle bara en obekväm tystnad följa. Och sen skulle personen undvika en efteråt. Så funkar människor.

Precis den erfarenheten jag har också! Arne skulle troligen känna sig obekväm och tycka att Lasse var märklig ifall han inte var en mycket nära vän till Lasse.

Svara

Man har nästan kravet på sig att alltid vara glad, eller åtminstone visa upp en gladlynt fasad oavsett hur dåligt man egentligen mår, om man vill behålla kontakten med de flesta. Annars tar folk avstånd. Tyvärr är det så det funkar.

Ja, särskilt här i Sverige men även i Nordamerika! I Finland är det däremot vanligt att se ”neutral” ut i ansiktet, d v s varken glad eller ledsen eftersom det inte är vanligt att visa känslor i Finland (förutom på fyllan då!). Många svenskar tycker jag ser väldigt glada ut vilket jag reagerade på när jag flyttade hit. Bland autister kan det dock vara vanligare att ha en neutral min i ansiktet!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *