När jag började föreläsa om Aspergers syndrom, märkte jag direkt att många som bokar föreläsningar ofta har relativt bra förkunskaper om Aspergers syndrom och autism. De vet oftast i alla fall om att vi inte är ouppfostrade och lata. Och de har oftast en jättefin inställning: de tycker att vi Aspergare duger som vi är, och de vill ha en föreläsning om Aspergers syndrom eftersom de vill kunna hjälpa sina brukare/elever med Asperger ännu bättre.
Jag är glad över att jag genom mitt jobb har fått träffa så otroligt många fina människor som accepterar oss som vi är. Men i början var jag ändå förvånad för jag vet att alla människor tyvärr inte har den inställningen och att många lärare exempelvis försökte tvinga Asperger-barn att träna bort sitt annorlundaskap. Hur kom det sig att jag nästan aldrig fick sådana människor när jag föreläste?
Snart kom jag på anledningen: de människor som redan från början har en fin inställning har förmodligen insett att det alltid finns mer att lära sig om Aspergers syndrom, och de vill lära sig ännu mer. Men de människor som tycker att vi borde skärpa oss och ser oss som lata bokar förmodligen inte lika många föreläsningar om ämnet. Jag tycker att det är synd för det är just sådana människor som verkligen skulle behöva mer funktionsnedsättningskunskap. Men de människor jag verkligen skulle vilja nå kommer förmodligen inte läsa bloggar och böcker om Aspergers syndrom, och de bokar förmodligen inte lika många föreläsningar.
För att öka toleransen mot annorlundaskap i samhället anser jag att funktionsnedsättningskunskap borde införas som ett nytt obligatoriskt skolämne i alla skolor. Detta ämne skulle ge barnen kunskap om att alla människor är olika, ser olika ut och att vissa har svårt för saker som är lätta för andra. På det sättet skulle alla människor få baskunskaper om Aspergers syndrom och andra funktionsnedsättningar. Förmodligen skulle det inte förhindra mobbingen helt och hållet, men förhoppningsvis skulle det öka toleransen mot annorlundaskap lite grann.
Om det finns plats i läroplanen för obligatoriska skolämnen som alla människor inte ens har någon nytta av i vuxen ålder som exempelvis avancerad matte, anser jag att det även borde finnas plats för funktionsnedsättningskunskap. Vad gör vi av alla matte- och fysikkunskaperna om vi inte ens förstår våra medmänniskor?
15 svar på ”Funktionsnedsättningskunskap”
sant håller med dig här i det du skriver .. 🙂 som vanligt ett bra inlägg utav dig ^^
Tack, Mathias! 🙂
Intressant och tänkvärt inlägg. Jag tror att du har helt rätt i att de som verkligen skulle behöva mer kunskap om Aspergers syndrom och/eller andra funktionsnedsättningar, de är svåra att nå ut till just för att de inte själva söker sig till föreläsningarna. Samma sak gäller nog föreläsningar om t.ex. rasism och homofobi. De som har en negativ inställning till människor med utländsk härkomst eller homosexuella, de går inte på sådana föreläsningar. Tvärtom söker de sig istället till sammanhang där deras redan etablerade bild förstärks. Jag tänker att de människor som propagerar för att träna bort Aspergers syndrom (vilket jag för övrigt inte ens tror är möjligt) söker sig till föreläsningar, webbplatser och dylikt som handlar just om att träna bort eller bota funktionsnedsättningen.
Ja, tyvärr är det som du skriver. Jag har alltid önskat att just de människor som tycker att vi är ouppfostrade och lata skulle läsa min blogg och höra mig föreläsa, men sådana människor söker sig förmodligen inte till föreläsningar och bloggar om Aspergers syndrom. Och precis som du skriver gäller samma sak för de som har rasistiska åsikter eller homofobi. Jag minns att det kom en homosexuell kille och föreläste i min skolklass när jag gick på gymnasiet, vilket jag tyckte var bra. Då fick alla elever höra föreläsningen, och inte bara vi som redan hade positiv syn på homosexuella.
Men ibland kan människor faktiskt ändra åsikter. Även om jag nästan aldrig ser på klipp på nätet, var jag bara tvungen att se det här för det berörde mig så djupt:
http://www.expressen.se/omtalat/robert-hatade-invandrare–men-nar-han-traffade-syrianen-faya-forandrades-allt/
Tycker att det är starkt av killen att säga öppet i tv att han skäms för sina tidigare rasistiska åsikter. Det här kallar jag självkänsla och mod! Att våga erkänna att man har haft fel.
Vilken fin historia! 🙂 Jag håller med om att det är starkt av killen att erkänna att han haft fel och att dessutom göra det offentligt i media. Han är ett föredöme!
Håller verkligen med! 🙂
Om det finns plats i läroplanen för obligatoriska skolämnen som alla människor inte ens har någon nytta av i vuxen ålder som exempelvis avancerad matte, anser jag att det även borde finnas plats för funktionsnedsättningskunskap.
Jag tycker att inte att eleverna studerar för mycket matematik i skolan. De räknar nog för mycket men jag tycker inte att de läser för mycket matematik. Jag tror att eleverna har väldigt stor nytta av matematik och framförallt av problemlösning tex George Pólyas metod:
1. Förstå problemet
2. Skapa en plan
3. Genomför planen
4. Kontrollera resultatet
Jag menade inte att eleverna läser för mycket matematik, och matte behövs i många yrken. Men jag har träffat människor som upplever att de inte haft någon nytta av allt de har lärt sig på matematiklektionerna i skolan. Om man har nytta av matematik och fysik eller ej beror på många faktorer. Samma sak gäller naturligtvis även för språk: jag har personligen haft en stor nytta av mina språk- och grammatikkunskaper, men sedan finns det de som lever ett helt annorlunda liv än jag och upplever att de bara skulle kunna klara sig på att kunna ett enda språk, dvs sitt modersmål. Vissa människor kan t ex inte lära sig främmande språk oavsett hur mycket de försöker, och de har klarat sig i livet trots att de inte kan engelska.
Vad jag menade var att jag anser att empatiförmåga för sina medmänniskor borde vara minst lika viktigt som språk- och mattekunskaper. Att ha empati och respekt för olika slags människor är grunden för sociala färdigheter, och därför anser jag att skolan även borde lära eleverna detta.
PS. Och sedan kan det naturligtvis vara så att personer som upplever att de inte haft någon nytta av t ex algebra faktiskt haft nytta av det utan att veta om det, som t ex i problemlösningen och att kontrollera resultaten som du tog upp som exempel. Men funktionsnedsättningskunskap borde enligt mig vara minst lika viktigt.
Att ha empati och respekt för olika slags människor är grunden för sociala färdigheter, och därför anser jag att skolan även borde lära eleverna detta.
Ja visst. Gärna för mig. Skolan kan passa på att lära ut empati till föräldrarna samtidigt. Det skulle nog inte skada.
Håller verkligen med! Sen kommer ju dagens barn också bli föräldrar i framtiden. Om funktionsnedsättningskunskap skulle bli ett obligatoriskt skolämne idag, skulle alla framtidens föräldrar, LSS-handläggare, lärare och läkare ha läst ämnet. Men de som är vuxna idag skulle naturligtvis också behöva kunskapen.
Jag upplever att min syster inte alls förstår mig och mina behov. ”Du ser ju så glad ut!” kan hon säga. Som bortblåst är allt jag sagt om att det yttre inte speglar det inre.
Hon är domare, dömer människor med funktionsnedsättning till vilken sorts hjälp de ska få, t.ex. boendestöd eller hemtjänst. Skrämmande! En människa som (åtminstone privat) visar total oförståelse för en annan människas problem, bestämmer vilken hjälp hon ska tilldömas! Kunskap i funktionsnedsättning vore verkligen på sin plats! Guldläget att prata med sin aspergersyster utnyttjar hon inte, utan kunskapen hon har inhämtar hon från annat håll – hoppas jag!
Jag tycker att lärare och socialsekreterare många gånger är inkompetenta. Det saknas både kunskap och förståelse. Jag har svårt att se en lösning på problemet och det går inte att bortse från det heller eftersom det drabbar en. Jag hoppas att aspergerinformatörernas verksamhet kommer att ge resultat. Det tar nog 100 år men den som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge sägs det.
Vad tråkigt att din syster inte förstår dig! Det här med att människor missförstår vårt kroppsspråk och våra intentioner är mycket vanligt, och även psykologer och vårdpersonal gör det ofta tyvärr. Det här med att man inte kan må dåligt/behöva hjälp när man ser glad och pigg ut eller ser ut som en ”helt normal person” utseendemässigt är en vanlig missuppfattning. Det kan bli mycket fel i situationer när vi t ex söker LSS-stöd eller sjukersättning, och vi bedöms klara mycket mer än vad vi faktiskt klarar av. Funktionsnedsättningskunskap skulle kanske kunna förebygga sådana här missförstånd lite grann.
Bra förslag! Att försöka förstå andra människor är en bra grundkunskap.