Vi människor har ibland förutfattade meningar om varandra, varav några baseras på rena fördomar, andra på ens egna erfarenheter man gjort under livets gång. När man gjort tillräckligt många erfarenheter av en viss folkgrupp, kan ens egna erfarenheter rätt bli en sanning.
Jag är en person som egentligen inte har speciellt mycket förutfattade meningar om andra, men tidigare hade jag det i vissa situationer: dessa förutfattade meningar hade jag om så kallade neurotypiker, dvs personer som inte har Aspergers syndrom eller autism. Neurotypiker brukade enligt min erfarenhet inte förstå varför jag behövde sova extremt mycket, varför min boendestödjare städade hos mig, varför jag vägrade grupparbeten och vissa andra saker i skolan, varför jag hade hoppat av så många utbildningar och varför jag orkade syssla med mina intressen men inte jobba.
Att neurotypiker inte förstod mig hade jag gjort så många erfarenheter av att det nästan hade blivit en sanning: jag ”visste” att människor som inte hade Aspergers syndrom inte förstod något och att de saknade empati. Därför hade jag ibland taggarna utåt och en försvarande attityd när jag träffade neurotypiker. Och denna försvarande attityd hade jag när jag började på Ågesta Folkhögskola.
Till min förvåning visade sig mina förutfattade meningar inte stämma den här gången: skolans personal förstod mig. De tillät mig slippa saker som jag hade svårt för, som exempelvis pyssel, friluftsdagar, grupplekar och gemensam matlagning. Om jag var trött, fick jag sova i skolan eller stanna hemma. Aldrig någonsin sa de: ”men tror du att vi som inte har Aspergers syndrom skulle vilja slippa saker vi tycker är tråkiga, men vi får kämpa”. De förstod att det var skillnad på att ha riktiga svårigheter och på att inte ha lust att göra vissa saker.
Sedan jag började hålla föreläsningar om Aspergers syndrom, har jag träffat ännu fler förstående neurotypiker. Och därav har jag lärt mig någonting viktigt: man måste först lära känna personen innan man bildar sig en uppfattning. För det man tror sig vara sant behöver nödvändigtvis inte stämma.
10 svar på ”Förutfattade meningar”
låter fantastiskt ^^ håller helt med dig där i det du säger om den här saken paula 🙂
Vad kul att du håller med mig, Mats 🙂
Här finns information om höstens öppna föreläsningar:
http://www.medalgon.se/Talare/24-Paula-Tilli
Föreläsningen i Västerås kommer alltså vara den 15 oktober kl 18.
Vad kul att du håller med mig, Mats 🙂
Du har får många killar Paula. Du blandar ihop oss. 😉
Oj hoppsan, nu såg jag att jag råkade skriva Mats. Menade naturligtvis Matte 😀 Såg faktiskt att det var Matte som hade skrivit, måste ha varit i mina tankar 😉
kan du skriva länken där man ser när du föreläser i västerås igen ??? 😀
Och därav har jag lärt mig någonting viktigt: man måste först lära känna personen innan man bildar sig en uppfattning.
Jo visst är det så.
Jag är lite som du var förr Paula. Innan jag fick min diagnos så tyckte jag att många ”neurotypiska” människor i min omgivning var ”dumma i huvudet”. jag förstår nu att de inte är det utan att jag bara uppfattar dem så för att de tänker annorlunda. Det är en lite märklig känsla att inse att människor inte är så dumma som jag har trott utan att det handlar om hur vi tolkar saker. Jag tycker iofs att det är skönt att det inte är så illa ställt med människors förstånd som jag har befarat men samtidigt så är det lite skrämmande att det är jag som är så annorlunda att jag inte fungerar tillsammans med ”neurotypiska” människor.
Jag håller verkligen med dig! Innan diagnosen tyckte jag att andra människor var opålitliga och ljög hela tiden, och diagnosen fick mig att förstå att det inte är något fel på dem utan det är jag som tolkar språket bokstavligt 🙂 Men idag har jag även träffat några neurotypiska människor som gillar rakhet och planering, och sådana människor kommer jag ofta överens med oavsett om de har en diagnos eller ej.
även om det är så så finns det tyvärr fortfarande personer som har svårt att vara ärliga och komma upp med sanningen vara rak på sak klar och tydlig med att vara öppen ärlig seriös tjänar alla på tycker jag oavsett om man har diagnos eller inte och förklarar sig när det kan vara bra och något låter oklart och otydligt speciellt för att undvika problem
Ja, ärlighet är alltid bra! Men sedan uppskattar inte alla människor rakhet utan många människor säger saker av artighet trots att de inte menar det. Jag blev själv förut upprörd pga sånt, men nu har jag förstått att det är jag som är annorlunda. Andra människor vill linda in sina budskap men oftast menar de inget illa.
hahaha bra du har koll på oss (Y) … mjoo jag har förstått det med hur andra säger men ibland ska man vara försiktigt har man att göra med en som inte mår bra är nervös orolig för något så ska man inte vara för snabb att lova och ställa upp med någonting hur som helst