Så nu har jag genomförd en väldigt spännande och unik föreläsning på en kryssning på Viking Line! Jag gick ombord i Stockholm igår kväll, och den finska publiken bestående av bland annat anhöriga till personer med Aspergers syndrom och autism, personer med egen diagnos och specialpedagoger steg på båten i Åbo i morse. Det är jätteroligt att få föreläsa på en kryssning, och det är samtidigt som en liten minisemester 🙂
Jag hade precis hunnit äta frukostbuffé i morse innan båten lämnade Åbo och det var dags att gå till båtens konferensrum som vi hade bokat. Och nu har jag kört den fyra timmar långa föreläsningen, och det är snart dags att gå och äta lunchbuffé. Jag har dessutom en fin hytt med fönster, vilket jag tycker är väldigt spännande eftersom jag oftast brukar resa på de allra billigaste hytterna under bildäck.
Ibland har jag en känsla av att något är fel men jag kan inte sätta ord på vad det är. Idag var det en sådan dag. När jag vaknade, kände jag att det var något fel på mitt hår. De flesta tjejer kan troligen sätta ord på vad felet är: håret kanske är trassligt, slitet, fett eller har för mycket utväxt, men jag vet oftast inte vad det är. Jag visste helt enkelt idag att det var något som inte stämde och att jag inte kunde föreläsa med hår som var ”fel”, och därför satte jag upp mitt hår. Vilken tur att jag hade med mig hårsnuddar för annars hade jag fått panik! Jag går nästan aldrig ut med uppsatt hår, så jag såg väldigt annorlunda ut än vad jag annars brukar när jag föreläser.
11 svar på ”Föreläsning på Viking Line”
Och nu har jag kört den fyra timmar långa föreläsningen, och det är snart dags att gå och äta lunchbuffé.
Det kan vara idé att dela upp föreläsningar som är så långa som 4 timmar i 2-3 pass med 15-minuter kafferast mellan passen. Tänk på att du föreläser i kaffesörplarnas land (eller på gränsen mellan kaffesörplarnas och de tusen sjöarnas land rättare sagt eftersom du föreläste på en kryssning).
Om jag fick bestämma helt själv, skulle jag köra även längre föreläsningar utan rast för raster avbryter föreläsningen och jag gillar inte att bli avbruten när jag pratar. Rasterna är bara för åhörarnas skull! Igår hade vi en 30-minuters rast för det var så kunden ville ha det, och den sista timmen var en frågestund och diskussion.
Men igår gick det faktiskt bra att ha en rast för då gick jag in till min hytt för att vila en stund. Men på andra vanliga föreläsningar finns det ingen hytt som jag kan vila i, och därför kan rasterna ta energi av mig.
Vad roligt att föreläsningen gick bra! 🙂 Det verkar mysigt att åka färja. Själv har jag bara åkt mindre färjor och motorbåtar, men jag skulle gärna prova att åka med en jättefärja. Dock skulle mitt sällskap aldrig få lämna mig ur sikte, för jag skulle garanterat inte hitta inomhus på en sådan stor båt! 😛
Jag har faktiskt också börjat tycka att det är mysigt att åka färja! Under mina första 8 år i Sverige åkte jag i princip bara färja när jag åkte till Finland, vilket blev ca 2 gånger per år. På den tiden var jag trött på att åka båt. Men nuförtiden har det blivit billigare att flyga, så jag har börjat flyga istället. Och plötsligt har jag börjat tycka att det är mysigt med färja trots att jag oftast bara sitter inne i hytten under nästan hela resan! 🙂
Jag har också svårt att hitta, men jag går ändå inte lika ofta vilse i färjan eftersom jag följer skyltarna. Därför brukar jag hitta till min hytt relativt lätt. Däremot går jag mycket oftare vilse på hotell för där är inte alltid skyltarna lika tydliga, tycker jag.
Jag oroar mig för att färjan ska sjunka. Den gjorde det en gång på 90-talet.
Jag oroar mig också lite grann, men jag försöker tänka att det förmodligen är farligare att åka bil än Finlandsfärja. Sen tycker jag faktiskt också att det är småläskigt att flyga och jag oroar mig alltid lite grann att planet kommer att störta, men risken är alltid ändå rätt liten.
Det är nog mest psykologiskt. Sannolikheten är nog störst att råka ut för en olycka om man reser med amatörchaufförer. Piloter, kaptener och lokförare är yrkeschaufförer och är nog relativt säkra bakom ratten (även om du nog gör bäst i att stiga av flygplanet om du ser att piloten har med sig just en ratt in i förarkabinen).
En bilolycka går troligtvis väldigt snabbt medan det tar tillräckligt många minuter för en färja att sjunka för att du ska hinna uppleva dödsångest. En flygkrasch går också snabbt (de flesta krascher sker strax efter start eller i samband med landning) men har du otur så blir flygplanet kapat i luften och kraschat mot en skyskrapa istället. Det senare fallet har du utvecklat en kompensatorisk teknik mot genom kniv-i-handväskan-tekniken. Problemet är bara att kaparna använder precis samma kompensatoriska teknik och att de har dessutom större knivar i sina handväskor än vad du har. Så för att sammanfatta så rekommenderar jag alltså att du tar flyget under förutsättningen att du är tillräckligt duktig på att slåss med kniv. Missa inte Paula TIlli föreläsning på flyget mellan Stockholm och Helsingfors.
Missa inte Paula TIlli föreläsning på flyget mellan Stockholm och Helsingfors.
1. Flyg Stockholm -> Helsingfors
2. Flygplanet loopar några timmar över Sjöskog flygplats för att Paula ska hinna prata klart första delen av föreläsningen.
3. Kafferast på Sjöskog flygplats.
4. Flyg Helsginfors -> Stockholm
5. Flygplanet cirkulerar några timmar över Arlanda för att Paula ska hinna prata klart andra delen av föreläsningen.
6. Flyget landar på Arlanda och resenärerna applåderar Paula för att de överlevde föreläsningen och piloten för en lärorik flygning.
Hahaha! 😀
Hej Paula
Jag är mamma till en pojke som fick diagnos Asperger, Autism spektrum för ett år sen drygt.
Det är svårt att vara anhörig, vi har haft så mycket onödiga konflikter hela pojkens liv.
Det är bra för mig att läsa din blogg, du är så bra på att beskriva.
Jag önskar du skulle ta färjan från Göteborg till Danmark, så kan vi åka med.
Tyvärr kan jag inte komma till Öckerö men hoppas du kommer till Göteborg igen.
Jag vill tacka dig och uppmuntra dig att fortsätta med ditt goda arbete!
Hälsningar Maria
Hej Maria!
Vad roligt att höra att du tycker att jag är bra på att beskriva saker på min blogg, jag blir alltid glad över att få positiv feedback 🙂
Jag kan absolut tänka mig att det inte alltid är lätt att vara anhörig. Många anhöriga till personer med Aspergers syndrom har berättat för mig att de haft det riktigt svårt med sina närstående. Jag önskar faktiskt nu efteråt att jag hade varit ett mer ”besvärligt” barn och visat för omgivningen att jag mådde dåligt. Mamma har alltid berättat för mig att jag var oerhört lätt att handskas med under hela min uppväxt, och därför misstänkte hon aldrig att det var något annorlunda med mig.
Jag har tyvärr inga inplanerade föreläsningar i Göteborg, men det kan alltid komma nya föreläsningsförfrågningar när som helst! Däremot kommer jag föreläsa i Danmark i januari, men då kommer jag inte åka färja utan jag kommer att flyga.