När jag flög hem från Finland förra veckan, blev min dygnsrytm helt förstörd. Flyget som skulle avgå kl 18:55 avgick nämligen inte förrän 23:30, och efter flygresan och den långa hemresan från Arlanda flygplats var jag hemma riktigt sent. Men nu är min dygnsrytm återställd!
Vi som har Aspergers syndrom är ofta beroende av rutiner, och för mig är mina sömnrutiner väldigt viktiga, speciellt under föreläsningssäsongen. Om jag lägger mig försent, faller jag oftast inte i djupsömn och hela min nästa dag är förstörd. Då kan jag inte diska, tvätta, kasta sopor eller överhuvudtaget göra ”vanliga” saker. I värsta fall är flera dagar framåt helt förstörda.
När jag kom hem från Finland förra veckan med det försenade flyget, blev det lite annorlunda. Jag lyckades falla i djupsömn, vilket förmodligen berodde på att jag var så trött, och dagen efter vaknade jag rätt sent på eftermiddagen. Jag försökte återställa så småningom dygnsrytmen, men det gick inte. När jag föreläste i Tavastehus, fick jag därför äta sömntabletter under några nätter så att jag skulle kunna somna tidigt och orka gå upp och föreläsa. Och tack vare sömntabletterna är min dygnsrytm bättre igen.
Egentligen skulle jag behöva ett mer regelbundet jobb. Jag behöver ju 12 timmars sömn och regelbundna sömnrutiner, vilket inte riktigt går ihop med mitt jobb som Asperger-informatör. Ibland föreläser jag på kvällen långt hemifrån, och då är jag kanske hemma vid midnatt. Då hinner jag lägga mig i bästa fall kl 00:30 och behöver därmed sova till 12:30.
Men på andra dagar börjar föreläsningarna redan kl 11:00, vilket gör att jag måste gå upp senast 9:00 om inte ännu tidigare, och därför måste jag i sådana situationer lägga mig 21:00 kvällen innan. Om jag inte behövde 12 timmars sömn, skulle det vara lättare för mig att föreläsa på olika orter och på olika tider på dygnet, men nu kräver det lite pusslande.
Jag tar aldrig emot föreläsningar på helt olika tider på dygnet under en och samma vecka eftersom det tar tid för mig att återställa min dygnsrytm. Dessutom ser jag till att få hotellövernattnig så att jag kan sova över på föreläsningsorten om föreläsningen är tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Med hjälp av lite (läs: mycket) planering och sömntabletter fungerar det någorlunda 😉
7 svar på ”Dygnsrytmen återställd!”
Det bästa för mig är en Circadin + två Propavan. Om jag sovit till två en dag så (vilket händer ofta) så kan jag ta dessa tre tabletter vid ca tio på kvällen. Jag får dom utskrivna av min psykiater.
Dessa tabletter har hjälpt mig mycket. Jag önskar jag hade en bättre dygnsrytm, det hade jag fram till jag var 20 eller 21 år.
Jag tar två Propavan om min dygnsrytm blivit förstörd pga föreläsningar. Det är ju svårt att hålla en regelbunden dygnsrytm när man har ett sådant jobb jag. När jag däremot inte föreläser, har jag regelbundna sovrutiner. Jag mår nämligen inte bra om mina rutiner blir förstörda. Jag tar sömntabletter endast i nödfall, dvs vid några tillfällen i månaden.
Vad bra att du fått bra hjälp av dina sömntabletter! Med tanke på att du kan somna kl tio på kvällen även om du skulle sovit fram till två på eftermiddagen verkar de funka jättebra! 🙂
nej jag somnar inte tio om jag tar dom tio. Det tar ca en timme innan dom sparkar in så att säga.
Just det, jag tänkte inte på det. Jag måste faktiskt ta Propavan redan två timmar innan läggdags för bästa effekt! Så om jag ska somna tio, måste jag ta tabletterna vid åtta.
Dessa tabletter har hjälpt mig mycket. Jag önskar jag hade en bättre dygnsrytm, det hade jag fram till jag var 20 eller 21 år.
Jag blir lite nyfiken på varför dygnsrytmen slutade att fungera när du var 20 eller 21 år. Jag tror det var ungefär likadant för mig och jag tror att det berodde på att jag inte gick i skolan eller jobbade när jag var 20 och att jag spårade ur. Jag kan ha normal dygnsrytm men det krävs väldigt lite för att rubba min dygnsrytm.
nej det var medicinskt. För inte ens på loven när jag var tonåring eller barn så behövde jag sömntabletter.
Hej, Jag undrar om någon har ork att läsa och kanske hjälpa mig/oss med vår dotter.
Är förtvivlad tillsammans med mina barns pappa. Vi är skilda och barnen bor varannan vecka hos varje.
Vår 10 åriga dotter kommer att få autismdiagnos nivå 1 i sommar. Hon har även problem med ångest, ritualer och tvång.
För ca 5-6 veckor sen fick hon för sig att hon inte kunde sova i sitt rum hos någon av oss. Därefter har hon varit hos mig i 5 veckor för jag har en dubbelsäng. Det har inte hennes pappa + att han snarkar.
Vi har försökt prata med henne för att bryta det hela men inte fungerat.
Nu vill hennes pappa köra med att hon får sitta uppe tills hon slocknar. Häromnatten var hon vaken nästan hela natten (trots melatonin) och igår kväll slocknade hon av trötthet. Ikväll sitter hon och kämpar emot att somna. Pappan tycker att hon får väl sitta vaken så länge hon orkar igen då. Jag är på väg att låta henne komma och sova hos mig. Inte bäst kanske men vad göra?!
Har ni några bra tips på hur vi ska få henne att acceptera sina rum igen?
Som det är nu säger hon nej till alla förslag vi har kommit med, även att jag sover med henne i hennes rum.
Hjälp!!!