Den kompletta guiden till Aspergers syndrom

Jag läste nyligen Tony Attwoods bok Den kompletta guiden till Aspergers syndrom. Tony Attwood är en engelsk psykolog bosatt i Australien och han har skrivit ett flertal böcker om Asperger. Jag har inte läst hans andra böcker, men just den här boken var väldigt bra och igenkänningsfaktorn var hög! Flera saker i boken lät så bekanta.

Han skrev exempelvis att vissa Asperger-personer har ett exceptionellt långtidsminne vilket gör att man kan minnas sin barndom nästan in i minsta detalj! Nu fick jag äntligen en förklaring till varför jag så ofta minns händelser väldigt långt bak i tiden. Många människor som läst min bok har undrat hur det kommer sig att jag har kunnat berätta saker som hände mig i 3-årsåldern så detaljerat, och jag har aldrig vetat svaret. Då har jag bara blivit förvånad och undrat hur det kommer sig att andra människor glömt bort nästan hela sin barndom! Jag minns exempelvis min 2-årsdag väldigt detaljerat. Nu vet jag alltså att det har med min Asperger att göra 🙂

Han beskrev även hur många med Asperger har svårt för att prata med flera personer samtidigt. När jag läste det, började jag le för mig själv för jag är alltid hur pratig som helst när man pratar två och två, men när en tredje person flikar in, blir jag ofta helt tyst. Det handlar inte om att jag skulle ha social fobi, utan det handlar om att min hjärna blir helt förvirrad när fler personer blir inblandade i samtalet och jag hinner inte hänga med vad som sägs. Däremot är det inget problem för mig att föreläsa för en större publik – då är det ju jag som pratar.

Tony Attwood skrev också att många med Asperger är mycket bättre på att uttrycka sina starka känslor i skrift än muntligt! Jag har alltid varit sån. Många har blivit galna på mig när jag mejlat dem och berättat varför jag är besviken på deras beteende och undrat varför jag inte kan ta det ansikte mot ansikte. Och då har jag varit oförstående till varför det är så viktigt ta konflikter ansikte mot ansikte. Är det inte bättre att göra det skriftligt? Jag ser många fördelar med det. Då hinner man sätta sig ner och fundera på hur man ska uttrycka sig så man inte råkar säga ogenomtänkta saker. Den andra personen har också chansen att läsa mejlet om och om igen vilket enligt mig är viktigt för jag skulle i alla fall lätt kunna glömma bort vad jag hört om någon sagt det till mig bara en gång. Dessutom kan man lätt feltolka varandras röstläge och kroppspråk när man tar sådant muntligt. Om jag blev lämnad av en pojkvän, skulle jag föredra att han av ovanstående anledningar gjorde det skriftligt, medan andra människor ser det som respektlöst. Så olika vi tänker!