Därför vill jag inte bli ifrågasatt för min autism

Som ni vet undviker jag numera att umgås med personer som ständigt och jämt ifrågasätter min autism. Jag förväntar mig absolut inte att alla ska vara engagerade i NPF-diagnoser, men däremot ogillar jag att få kommentarer i stil med: ”Ursäkta mig men jag kan bara inte förstå hur det kommer sig att du har boendestöd. Jag kan bara inte sätta mig in i det.” Det gör mig ingenting om inte alla förstår allt i början och det är också helt okej att människor ställer frågor till mig i syfte att lära sig mer. Men om jag däremot förklarar samma sak flera gånger och någon fortfarande har svårt att ta in vad min autism innebär vill jag numera inte ha annan än möjligtvis ytlig kontakt med vederbörande.

Blir ibland ifrågasatt för min attityd

När jag bloggar om hur jag resonerar kring att inte bli förstådd blir jag ibland ifrågasatt. En gång fick jag en kommentar från någon med bipolär sjukdom som ansåg att jag var dömande och intolerant som inte ville bli nära vän med personer som ifrågasätter min autism. Personen drog paralleller till sin egen bipolära sjukdom och menade att hon absolut inte krävde att hennes vänner skulle förstå hennes bipolära sjukdom. Därför kunde hon inte alls förstå varför jag förväntar mig att inte bli ifrågasatt av nära vänner.

Jag är min diagnos

Jag vill absolut inte uttala mig om andra diagnoser, men det jag har märkt är att många med vissa med andra funktionsnedsättningar/sjukdomar till skillnad från mig inte upplever att deras funktionsnedsättning/diagnos utgör deras person. En rullstolsburen person jag vid ett tillfälle diskuterade med menade bestämt att hon absolut inte är sin rullstol. Sedan vet jag också en person med bipolär typ 2 som verkligen skulle vilja bli av med sjukdomen på grund av de depressiva perioderna (däremot upplever hen att det är roligt att vara hypoman). Nu vet jag såklart inte hur andra med bipolär sjukdom eller rullstolsburna personer resonerar, men autism utgör min identitet. Det är omöjligt att veta vem jag skulle vara om jag inte hade autism. I min värld är jag min diagnos, och jag lider inte av autism. Autism är istället en del av mig.

Talar endast för mig själv

Att jag upplever mig vara min diagnos betyder inte att alla autister upplever att de är sin diagnos utan jag talar endast för mig själv. Att jag identifierar mig med min diagnos betyder inte heller att alla autister skulle vara likadana eller att jag skulle känna igen mig i vartenda drag som är typiskt för autism. Autism kan ta sig uttryck på många olika sätt, men det som är gemensamt för oss autister är att autism påtagligt våra tankar, kognitiva funktioner och beteenden. Autism påverkar hur vi upplever omvärlden, hur vi tolkar sinnesintryck och hur vi beter oss i olika situationer. För att nära vänskap ska kunna uppstå brukar det vara önskvärt att parterna visar respekt för varandras identiteter och personligheter oavsett om det handlar om nationalitet, religion, värderingar eller ideologier. Och då autism är en mycket viktig del av min person vill jag inte bli ifrågasatt för den.

Min autism går inte i skov

Viktigt att tänka på i sammanhanget är också att vissa sjukdomar som exempelvis bipolär sjukdom eller MS kan gå i skov: ibland kan patienten ha en period då sjukdomen ger sig till känna, men under andra perioder kan patienten nästintill känna sig frisk. Jag är däremot lika autistisk hela tiden. Det är inte så att jag är autistisk idag och neurotypisk imorgon. Om så vore fallet skulle jag möjligtvis kunna stå ut med att inte bli förstådd för mina autistiska ”skov” för jag skulle i så fall kunna dra mig undan under mina autistiska perioder. Men jag har ju alltid lika mycket autism och har aldrig icke-autistiska perioder. Det går inte att skilja autismen från min personlighet.

Viktigt med acceptans

Om du med en annan diagnos har svårt att förstå varför vissa av oss autister endast väljer att umgås med personer som inte ifrågasätter oss ska tänka på att autism utgör en funktionsnedsättning som påtagligt genomsyrar den enskildes vardag. Lägg därtill att autism även påverkar den enskildes sociala färdigheter: eftersom vi autister kan ha svårt att tolka andras kroppsspråk och föra ytliga samtal är det desto viktigare för många av oss med relationer där ömsesidig förståelse finns. Därför är det ofta viktigt för oss att känna acceptans i nära vänskapsrelationer!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.