Därför vill inte din autistiske närstående testa nya saker

Begränsade intressen och beteenden ingår i diagnoserna Aspergers syndrom och autism, och vissa av oss infriar kriteriet genom att uppvisa en motvilja att prova på nya saker. Självklart kan man ha asperger eller autism även om man tycker om att prova på nya saker eftersom alla autister uppfyller diagnoskriteriet på olika sätt. Men om du har en autistisk närstående som inte vill testa nya saker kan det bero på följande:

1. Allt nytt känns otryggt. Och därför läskigt. Man vet ju inte vad som väntar en om man går med på något som inte ingår i ens rutiner. Du som neurotypiker tror kanske att det bara gäller att gå utanför sin bekvämlighetszon så kommer allt bli bra, men det är långt ifrån säkert att det kommer att gå bra autisten. Jag har själv vid ett flertal tillfällen gått med på nya saker men inte visat utåt hur jobbigt det känts. När andra människor har upplevt att jag har klarat det bra, har jag själv inte mått bra och ångrat efteråt att jag testat något nytt.

2. Man är osäker på vad som förväntas av en alternativt man vet inte hur man gör aktiviteten. Och är därför rädd för att göra bort sig. Vi som tackar nej till nya aktiviteter av den här anledningen har en god chans att ändra oss om du försäkrar oss att vi kommer att få det stöd vi behöver samt ger oss tydliga instruktioner. Själv måste jag alltid tacka nej till att grilla eftersom jag inte vet hur man använder en grill. Men skulle någon lova mig att sköta grillen, skulle det finnas en chans att jag skulle ändra mig och tacka ja till en grillkväll!

3. När man testar nya aktiviteter, måste man tänka annorlunda. Vilket är tröttsamt och ansträngande för våra hjärnor. Själv föredrar jag att vistas på samma ställen, alltid ta samma promenadrunda och cykla samma väg när jag är på en cykeltur. Då slipper jag kontrollera i Google Maps vilken väg jag ska gå, och jag behöver inte fundera på hur lång tid promenadrundan kommer att ta eftersom jag vet det redan. Om jag gör saker jag redan gjort tidigare, vet jag i förväg hur allt kommer att fungera och jag vet exakt vad jag behöver ha med mig. Då går allt på rutin. Därmed slipper jag anstränga mig och bli utmattad.

4. Man slipper obehagliga överraskningar. När man har Aspergers syndrom eller autism, kan man vara en antingen-eller människa. Det vill säga man tycker om något väldigt mycket eller inte alls. Det finns liksom inget mellanting. Själv är jag missnöjd med de flesta restauranger, men när jag väl hittar en restaurang jag tycker om så tycker jag om den väldigt mycket och tröttnar aldrig. Förut hände det ibland att andra människor övertalade mig att äta någon annanstans och på ett helt annan typ av ställe för omväxlingens skull, men jag blev missnöjd nästan varje gång och längtade tillbaka till den gamla älskade restaurangen.

5. Man är inte intresserad. Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism har specialintressen, och vi är nödvändigtvis inte intresserade av ”allt möjligt”. Själv är jag inte intresserad av att testa olika idrottsgrenar, spela olika spel, besöka diverse slott, gamla byggnader och muséer, gå på bio, konsert, teater eller lära mig att laga mat. Jag är bara intresserad av mina specialintressen som bland annat inkluderar blåbärsplockning och språk, andra saker tycker jag bara är tråkiga. Jag är inte intresserad av att avbryta mina specialintressen och göra något annat för omväxlingens skull. Då blir jag bara uttråkad.