Om man har Aspergers syndrom, autism eller någon annan typ av funktionsvariation, har man inte samma förutsättningar som andra människor. Därför föreligger det en risk att man som autist kommer att misslyckas med sina första jobb innan man hittar rätt. Att jobbförsöken kan leda till misslyckanden för en autistisk person kan ha olika förklaringar så som:
1. Arbetsmiljön är opassande för autisten i fråga. Arbetsmiljön är kanske alldeles för bullrig och det finns alldeles för många synintryck att hantera. Autistens koncentrations- och prestationsförmåga kan försämras av intrycken, och arbetet är av sådan art att det inte går att ändra på arbetsmiljön. Om arbetsplatsen är en förskola och arbetsbeskrivningen består i att ta hand om barnen, går det ju av förståeliga skäl inte att förbjuda barnen att skrika och springa runt. Har man asperger eller autism och är känslig för sinnesintryck, kan man därför passa bättre på ett lugnare jobb.
2. Relevanta anpassningar saknas. Till skillnad från punkt 1 är arbetet av sådan art att man teoretiskt sett skulle kunna anpassa arbetsmiljön om viljan fanns där. Arbetssituationen skulle kanske kunna lösas genom att erbjuda autisten eget arbetsrum alternativt ett vilorum att nyttja under rasterna. Man skulle kanske även kunna minimera alla synintryck så som mönstrade gardiner och lysrör. Men viljan hos arbetsgivaren att göra relevanta anpassningar finns inte och autisten orkar inte kämpa för sina rättigheter.
3. Autisten blir mentalt utmattad av själva arbetsuppgifterna. Och tvingas därför säga upp sig eller bli sjukskriven. I det här fallet är det själva arbetsuppgifterna som är problemet, inte sinnesintrycken. När jag arbetade i förskola, stördes jag inte speciellt mycket av sinnesintrycken trots att barnen skrek, stojade och sprang runt. Däremot blev jag totalt utmattad av de praktiska uppgifterna så som att byta blöjor, hålla koll på barnen och klä på dem ytterkläderna innan vi skulle gå ut och leka. Det gick så långt att jag till slut blev glad när det regnade ute och jag slapp leka ute med barnen och behövde därmed inte hjälpa dem att ta på sig ytterkläderna. Då kunde jag läsa sagor för dem inomhus istället, vilket jag tyckte var roligt. Men jag orkade inte med arbetet i längden.
4. Kollegorna är intoleranta. Och tolerarar inte annorlundaskap. Väljer de att se autism som ett problem, kommer autistens självkänsla mest troligen påverkas negativt. Väljer de istället att nyttja de styrkor autism medför, är det mycket troligt att autisten kommer att göra ett mycket bra jobb. Om de tänker: ”Äsch, vad gör det om autisten har svårt för att ringa telefonsamtal? Om autisten inte klarar av att ringa till kunden, kan vi göra det istället så kan autisten koncentrera sig på det hen är bra på”, kommer arbetssituationen för autisten bli mycket lättare. Din inställning som kollega gör en mycket större skillnad än vad du förmodligen kan ana!
Om du har Aspergers syndrom eller autism och misslyckas med ditt första arbete ska du inte börja klanda dig själv. Själv misslyckades jag också i arbetslivet innan jag kom på att det endast är bloggandet och föreläsandet som passar mig. Ibland måste man prova sig fram innan man hittar rätt!
2 svar på ”Därför måste man som autist prova sig fram i arbetslivet”
Jag känner igen mig så mycket i dig.
Jag tycker att det är väldigt ansträngande att klä på barnen på mitt jobb, dessutom går det långsamt för mig eftersom jag hela tiden måste tänka på hur jag gör.
Gillar också att läsa böcker för barnen.
De få anpassningar jag blev lovad strax efter att jag fick mina diagnoser Asperger och ADD tog chefen bort direkt efter Rehabmötet.
Vad tråkigt att höra att chefen tog bort alla dina anpassningar! Om du har blivit lovad dessa och Arbetsförmedlingen är inblandad tycker jag att du borde kontakta dem och ta upp problemet.