Därför kan skolstängning bli en katastrof för autistiska barn

Expressen skriver om oron som många föräldrar till barn med autism och ADHD känner inför en eventuell skolstängning. Neuropsykiatriska funktionsvariationer innebär ofta ett starkt behov av rutiner, och en minsta förändring i de dagliga rutinerna kan ge ett upphov till otroligt många problem och konflikter. Det allra värsta är osäkerheten: hur ska barnet med specialbehov kunna slappna av när ingen kan tala om ifall skolorna kommer att stänga eller inte?

Viktigt med rutiner

Många missförstår totalt skillnaden på att föredra att leva efter rutiner och att vara beroende av rutiner. Det är många som kan uppleva att det är fruktansvärt tråkigt när rutinerna bryts men de far inte psykiskt illa av det. Men autism kan medföra ett så stort behov av planering och rutiner att barnet kan bli totalt ångestfyllt när saker blir som de inte brukar. Barnet känner sig ständigt orolig, kan inte slappna av, inte äta och inte sova. Och nej, oron går inte att träna bort genom exponering!

Ännu värre för hemmasittare

Ännu värre kan det bli om barnet i likhet med barn till vissa av artikelns mödrar varit hemmasittare fram tills nyligen. När barnet äntligen börjat gå i skolan igen men skolorna plötsligt stänger, kan det kännas väldigt motigt att gå tillbaka när coronakrisen klingar av. Sommaruppehållet blir en annan typ av avbrott i och med att sommarlovet inträffar varje år. Men stänger skolorna plötsligt mitt i terminen, kan återgången till skolan kännas som en skrämmande tanke för före detta hemmasittare.

Läskigt med speciallösningar

Vissa av artikelns barn har erbjudits speciallösningar ifall det skulle bli aktuellt med skolstängning, dock kan en speciallösning kännas mycket mer skrämmande än att stanna hemma! Vid speciallösningar är ingenting som det brukar, klassrummet och lärarna ser annorlunda ut och schemat är annorlunda. Allt riskerar att bli totalt ostrukturerat vilket riskerar att skapa ångest hos barn med specialbehov.

Problemet med distansundervisning

Och nu har vi inte ens kommit till det största problemet, nämligen distansundervisningen! Hur ska det gå till utan att barn med specialbehov halkar efter? Jag är en autistisk vuxen som har tvingats hoppa av en högskolekurs eftersom jag inte klarade av att navigera på lärplattformen och högskolan nekade mig en mentor. Om jag som vuxen inte klarar av att ta till mig innehållet i distansundervisning utan stöd, hur ska ett barn klara av det? Alla barn har inte turen att få stöd hemifrån.

Alla har inte disciplinen

Dessutom har långt ifrån alla disciplinen att läsa på distans. Att göra uppgifter i en annan miljö än vad man brukar, i detta fall hemmet, kräver väldigt mycket av elever som saknar någon som helst planeringsförmåga. Och nej, det räcker inte med att ge barnet ett pluggschema! Tänk dig själv: skulle du som är allvarligt sockerberoende klara av att sluta äta onyttigt om jag gav dig ett kostschema att följa men du fick inget psykiskt stöd? Nej, just det. Man behöver mycket mer än ett schema, man behöver också väldigt mycket stöd!

Kan sluta med en katastrof

Summa summarum: börjar undervisningen skötas på distans kan barn med Aspergers syndrom, autism och ADHD behöva ännu mer stöd än vanligt. Och även med extrastöd kan förändringen i de dagliga rutinerna leda till en katastrof för dessa barn!