Vi som har Aspergers syndrom och autism kan ibland ha svårt för att tolka andra människors avsikter. Eftersom vissa av oss även kan ha svårt för att läsa av deras kroppsspråk, kan vi ibland råka störa andra människor genom att prata och ställa alldeles för många frågor när de egentligen har bråttom och inte har tid. Då kan vi ses som hänsynslösa och tjatiga, men det har sällan varit vår mening! Ibland kan vi bara ha svårt för att bedöma när det är läge att ställa frågor och framför allt hur många frågor det är okej att ställa innan man blir för jobbig.
Själv har jag också mycket svårt för att bedöma när det är läge att våga ställa frågor. Ibland har jag setts som tjatig när jag har ställt alldeles för många frågor, och ibland har andra varit chockade när det kommer fram att jag haft ett problem och inte sagt något. ”Men du borde ha sagt något”, kan andra människor säga till mig ibland, eller: ”Du kanske inte ska säga något nu för annars kan du framstå som alldeles för ivrig och jobbig”. Jag har mycket svårt för att bedöma hur man gör för att fråga ”lagom mycket”.
Om vi får kritik från andra människor för att vi har ställt för många frågor, kan vi bli ledsna och uppleva det som mycket jobbigt att vi varit i vägen. Då kan det sluta med att vi inte vågar ställa frågor längre! Mina tidigare erfarenheter har gjort att jag har fått svårt för att ställa frågor och frågar hellre en gång för lite än en gång för mycket. Det kan till och med handla om harmlösa frågor jag inte vågat ställa: om jag har suttit hemma med en skoluppgift och jag haft en specifik fråga om uppgiften, kan det kännas som en väldigt obehaglig och läskig tanke för mig att mejla till läraren och ställa frågan eftersom jag är livrädd för att störa. Då har jag ibland föredragit att låta bli att höra av mig och leva med vetskapen att jag riskerar att göra uppgiften fel och få ett dåligt betyg.
Hur ska man lösa såna här situationer i arbets- och studiesammanhang då för att säkerställa att en autist inte riskerar att behöva leva med en massa obesvarade frågor han eller hon aldrig vågar ställa? Jo, en speciell kontaktperson i form av ett arbetsbiträde eller en mentor är guld värt! Kommer vi på frågor, kan man komma överens med oss om att vi alltid kan ställa frågorna till kontaktpersonen. Kanske kan han eller hon också vidarebefordra frågorna till läraren eller chefen vid behov. Sånt kan underlätta för oss enormt!
9 svar på ”Därför kan ett arbetsbiträde eller en mentor vara guld värt”
Vad krävs för att bli beviljad ett arbetsbiträde? Räcker det med att man har AS och en massa frågor..?
Varför är det så få som har det eller är det många som vill ha men inte får det beviljat? Många har nog aldrig hört talas om det dock.
Egentligen är det något man får beviljat från Arbetsförmedlingen och heter ”Bidrag för personligt biträde”. Det är Arbetsförmedlingen som utreder vad man får för stöd och i vilken omfattning och allt beror på hur pass nedsatt de bedömer att ens arbetsförmåga är. Praxis är att om Arbetsförmedlingen beviljar arbetsgivaren stöd för personligt biträde så kan summan på lönebidraget minskas. Vilket är logiskt för arbetsbiträdet hjälper ju ofta en en del och därför behöver man inte en lika stor summa lönebidrag.
Är det ovanligt att aspergare har arbetsbiträde? Det visste jag inte! Jag trodde att det var vanligt. Det kan iofs vara så att alla inte har koll på vad deras arbetsgivare har fått beviljade från Arbetsförmedlingen exakt och vad pengarna ska användas till. De flesta kanske nämner att de har lönebidrag, men sen tänker de inte på att de också har en specifik kontaktperson på jobbet och att deras arbetsgivare också får pengar för stödet för personligt biträde för det stödet brukar beviljas i samband med lönebidraget. Jag tror att det pratas mer om lönebidrag eftersom lönebidraget handlar om en betydligt större summa pengar. Men det är bara min gissning! Det kan också vara så att det är ovanligt med arbetsbiträde och vanligare att arbetsgivaren får en större summa pengar via lönebidraget istället. Men jag föredrar personligen arbetsbiträde för då har man tryggheten att ha en specifik person på jobbet som får betalt för att hjälpa en under sin arbetstid.
Jag tror inte att det är svårt att få beviljat arbetsbiträde och/eller lönebidrag om man har AS och är arbetslös. Jag har aldrig hört talas om någon som haft problem med det. Regeringen vill ju att så många som möjligt ska ut och jobba och därför är det nog relativt lätt att få stöd så länge man har diagnosen Aspergers syndrom/autism på papper. Däremot är det betydligt svårare att få sjukersättning ju oavsett vad man har för diagnos/diagnoser.
Tack så intressant. Det var ny information för mig att man kan ha arbetsbiträde beviljat i och med att man har lönebidrag på ett ställe där man även har en kontaktperson.
Kan man ha arbetsbiträde vid andra former av anställningar t ex vid utvecklingsanställning?
Vad bra att du lärde dig något nytt!
Jag vet med säkerhet att man också kan ha arbetsbiträde om man driver eget företag, men däremot vet jag inte vad som gäller vid utvecklingsanställningar. För mig har det alltid varit lite oklart hur man ens kan få en utvecklingsanställning. Jag frågade Arbetsförmedlingen förut om jag kunde få en utvecklingsanställning eftersom jag inbillade mig att det skulle vara säkrast att börja där men de ansåg inte att det skulle vara aktuellt i mitt fall. Däremot beviljades jag lönebidrag och arbetsbiträde, men jag fick inte lönebidraget till maxsumma eftersom jag fick arbetsbiträde.
Hur ska man lösa såna här situationer i arbets- och studiesammanhang då för att säkerställa att en autist inte riskerar att behöva leva med en massa obesvarade frågor han eller hon aldrig vågar ställa? Jo, en speciell kontaktperson i form av ett arbetsbiträde eller en mentor är guld värt!
På KTH:s sajt finns anvisningar till människor som är mentorer till elever med Aspergers syndrom. I broschyren ingår även bilagor för Energi-inventering, organisering och planering och en checklista med frågor att ställa den första gången som mentorn träffar eleven.
Hur ska man lösa såna här situationer i arbets- och studiesammanhang då för att säkerställa att en autist inte riskerar att behöva leva med en massa obesvarade frågor han eller hon aldrig vågar ställa? Jo, en speciell kontaktperson i form av ett arbetsbiträde eller en mentor är guld värt! Kommer vi på frågor, kan man komma överens med oss om att vi alltid kan ställa frågorna till kontaktpersonen. Kanske kan han eller hon också vidarebefordra frågorna till läraren eller chefen vid behov. https://www.kth.se/polopoly_fs/1.732265.1550154881!/Att%20vara%20mentor%20till%20studenter%20med%20Aspergers%20syndrom.pdf
För övrigt passar många av råden i KTH:s anvisningar, som jag länkade till i förra kommentren, bra även för lärare på grundskole- och gymnasienivå. Materialet består av totalt 20 lättlästa sidor.
Jag har hört att KTH har ett väldigt bra system med mentorer. Dock är det enligt min erfarenhet ovanligt på andra lärosäten att mentorerna är så där engagerade som det står i broschyren. Oftast är det mer så att de inte ställer några frågor utan det förväntas att aspergaren ska vara aktiv och be självmant om hjälp. Det är enligt min erfarenhet mycket ovanligt att mentorer frågar om man hittar på universitetsområdet, kollar upp om man har läst kursmålen, förstått uppgifterna mm. Dessutom får inte ens mentorerna hjälpa till att hitta på universitetsområdet på alla lärosäten, utan på vissa lärosäten får de endast påminna en när det är dags att lämna in en uppgift.
Ja och just därför ska de andra universitetens mentorer lära av KTH och ett sätt att lära av KTH kan vara att läsa broschyren som är avsedd för människor som arbetar som mentorer.
Det är sant!