Kategorier
Forskningsnytt

Därför är det viktigt att skilja på autism och trauma

Även om autism, trauma och otrygg anknytning är olika tillstånd kan de ge upphov till liknande beteendemönster. Eftersom dagens diagnostiska verktyg inte är tillräckligt bra på att skilja autism från trauma finns det en stor risk för att barn får felaktiga autism- och traumadiagnoser. Ett problem i sammanhanget är att båda tillstånd kan yttra sig i social tillbakadragenhet, kommunikationssvårigheter och stereotypiska beteenden vilket kan göra det svårt för sjukvården att veta vad som är vad. Detta enligt forskare vid Flinders universitet.

Ett nytt screeningverktyg

Felaktiga diagnoser riskerar att resultera i att barn får fel insatser och stöd, menar forskargruppen. Därför har professor Robyn Young utvecklat ett screeningverktyg Autism Detection in Early Childhood (ADEC) som kan användas för att skilja autism från trauma och anknytningsproblem och som snart ska testas och utvärderas. Forskarna kommer att rekrytera vårdnadshavare till småbarn till studien och be dem rapportera olika typer av beteendeavvikelser. För att få ett så tillförlitligt resultat som möjligt hoppas de på att även kunna rekrytera familjer där barn har utsatts för olika typer av påfrestningar så som våld i hemmet eller flykt.

Måste inte bero på traumat

Så bra att forskarna uppmärksammar detta, tycker jag! Många av oss autister har tyvärr fått höra att våra autistiska beteenden egentligen beror på psykisk ohälsa (vilket alltså inte är sant). Och sedan finns det såklart personer med autism som också har trauman. Här är det viktigt att vårdpersonalen undersöker vad som beror på trauma och vad som beror på autism. Om en autist som har varit utsatt för trauman undviker socialt umgänge, beror det på traumat? Och svaret är att det kan men måste inte bero på det! Undvikandet kan lika gärna bero på intryckskänslighet eller att autisten upplever att socialt umgänge tar energi. Eller att hen överhuvudtaget inte känner någon gemenskap med andra människor (inte alls ovanligt hos oss autister).

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Ingen slump

Jag vet att jag har bloggläsare som har blivit nekade en autismutredning med motiveringen att de varit utsatta för trauman vilket enligt sjukvården gör det troligt att deras beteendeavvikelser beror på trauman och inte autism. Men det som missas i sammanhanget är att vi autister kan löpa en stor risk för att utsättas för negativa livshändelser. Exempelvis är risken relativt stor för att en autistisk elev blir mobbad i skolan, och kvinnor med funktionsnedsättning utgör också en särskild riskgrupp vad gäller risken för att utsättas för våld i nära relation. Det var garanterat ingen slump att jag gång på gång blev utvald som mobbningsoffer i skolan utan det beror på att jag var annorlunda vilket i sin tur beror på att jag har autism.

Mår fysiskt och psykiskt bra

Nu när jag är vuxen verkar många vara rädda för att jag börjar må dåligt om mina autistiska beteenden går överstyr. Jag har inte samma behov av social kontakt som andra människor, ett särdrag som också nämns i diagnoskriterierna för autism. Och ändå uttryckte vissa oro för att jag bara satt hemma i 1,5 år under covid-pandemin och isolerade mig! Men jag stortrivdes. På samma sätt befarar många att mitt hälsointresse kommer att gå överstyr. Men hälsa är mitt stora specialintresse som jag mår bra av så det kan aldrig gå överstyr! Jag gillar att tänka på vad jag stoppar i mig, precis på samma sätt som jag mår bra av att syssla med mina andra specialintressen. Någon annan som är besatt av kost och hälsa kan lida av en ätstörning, men jag mår fysiskt och psykiskt bra!

Är skadligt för mig

Dags att sjukvården lär sig att skilja på autism och trauma! Det kan bli skadligt för oss autister om sjukvården försöker sjukdomsförklara autistiska beteenden som får oss att må bra! Idag vet jag vad jag mår bra av, men när jag var yngre lyssnade jag tyvärr på andra människor vilket gjorde att jag försökte träna bort beteenden som fick mig att må bra. Jag försökte bredda mina intressen och jag tvingade mig själv att delta i sociala sammanhang mot min vilja för jag trodde att avvikande beteenden var skadliga i längden. Men om något är skadligt för mig är det intolerans omgivningens negativa reaktioner, inte mina autistiska beteenden!

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

3 svar på ”Därför är det viktigt att skilja på autism och trauma”

Så intressant! Pratade ju precis häromdagen om eventuella trauman med min samtalskontakt..! (Även om jag kanske tycker det är överdrivet att kalla det som hänt mig är trauman, men svåra situationer i alla fall) Men jag har ju inte samtal genom psykiatrin just nu (där de oftast vill förklara allt med diagnosen – eftersom jag redan har en diagnos – vilket också kan vara riktigt störande för allt jag tycker och är beror inte på den!!). Man ”får inte” prata om barndomen där… men nu när det inte är psykiatrin har jag fått göra det 🙂 men hon sa (vilket jag också tror) kan vara en kombination av diagnosen och händelser i mitt liv. Och som du säger så har man ju lättare att råka ut för saker om man är annorlunda! Och vissa diagnoser går ju i arv så om en förälder eventuellt har en diagnos själv eller liknande drag kan det eventuellt ha vara skadligt för barnet, om man inte vetat hur man ska hantera sina svårigheter, om man nu ens är medveten om dem! Tycker att en del med autism/asperger inte ens har någon insikt om att de har ”svårigheter”, eller beter sig på ett sätt som kanske inte alltid blir så bra för andra…

Det låter logiskt att problemen beror på en kombination av autism och tidigare livshändelser. Allt påverkar och samspelar liksom! Det är så typiskt att man inte ”får” prata om tidigare livshändelser i psykiatrin, men många KBT-inriktade terapeuter (med undantaget för de som jobbar med schematerapi kanske!) resonerar att det som hänt har hänt och går inte att göra något åt samt att man ska istället fokusera på hur man kan hantera negativa emotioner i framtiden.

Ja, det finns klart autister som saknar insikt om sina svårigheter, fast det kan också vara subjektivt ibland. Jag kanske tycker att någon autist har stora svårigheter medan någon annan kanske inte alls tycker det 🙂

Sedan tror jag också att VISSA autister beter sig på ett sätt som inte blir bra för andra eftersom de saknar energi och inte alltid orkar sätta andra i första rummet (även om vissa kanske gör det för att de inte förstår). Jag har stött på autister som t.ex. inte dykt upp när man har bestämt att man ska ses hemma hos mig och autisten inte har meddelat mig att hen inte tänker komma, inte p g a glömska utan för att autisten inte har ORKAT skriva ett SMS eller ringa (trots att autisten är medveten om hur det påverkar mig). Jag har då förlåtit personen för jag vet själv hur det är att vara mentalt utbränd.

Jag tycker inte att det är självklart att autisten ska behöva sätta mina behov före hens om autisten verkligen känner sig mentalt utbränd (d v s att beteendet inte beror på elakhet eller nonchalans) även om jag blir irriterad av det. Men även om jag förlåter sådana personer betyder det inte att jag vill ha med sådana personer i mitt liv eftersom beteendet påverkar mig negativt! En psykolog sade till mig en gång att det i vissa situationer är viktigt att sätta sina egna behov före andras även om andra påverkas negativt om det finns goda skäl till det och man gör det för att skydda sitt eget välmående, och det var bra sagt tycker jag! Dessa ord har gjort mig mer accepterande mot personer som i VISSA situationer tänker på sig själva i första hand men också fått mig att våga sätta mina egna behov i första rummet. Med detta sagt tycker jag att föräldrar till minderåriga barn ska sätta barnens behov i första rummet!

Svara

Jag skrev det här i en annan tråd men tycker att det är ganska lämpligt här också!

”Har läst idag om att det är ofta så att i dagens samhälle att det finns en föreställning om ”individens ansvar” som gör att dom faller illa ofta skyller på sig själva, när det handlar om samhällssystem som tillgången till bostäder, eller anpassningar för autister i skolan eller på arbetsmarknaden”.
För att knyta ihop det tror jag att bara se diagnosen i en enskildhet, som att diagnosticera halsont eller magbesvär, inte håller särskilt länge! Så jag tycker definitivt att trauma är en del av livserfarenheten och något som samhället har ansvar för och borde göra något åt!

Sen tycker jag att du skriver bra och tar med många bra aspekter som Paula redan har behandlat 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *