Idag tänkte jag ta upp ett ämne med er som den här bloggen egentligen inte brukar handla om men är något som jag irriterat mig på väldigt mycket. Det är hur vi människor egentligen behandlar varandra och lägger oss i hur andras kroppar ser ut.
Lite bakgrund: jag har ett BMI på 19,7 vilket innebär att jag är helt normalviktig. Dock har det inte alltid varit så. Förut hade jag ett BMI på över 30 tills jag en dag bestämde mig för att påbörja ett nytt och hälsosamt liv och lyckades gå ner 30 kg på ett år. Jag köpte aldrig några bantningsprodukter eller hoppade över måltider utan jag började helt enkelt äta fyra gånger om dagen och cykla i tjugo minuter varje morgon. Jag slutade äta vitt socker och transfetter och bytte ut allt onyttigt mot riktig mat. Viktnedgången blev enkel och jag hade otroligt roligt på vägen. Jag njöt av livet och började må psykiskt och fysiskt bra. Alla hälsobesvär så som smärtan i kroppen var som bortblåsta och jag fick otroligt mycket energi. Och eftersom jag älskade min nya livsstil, har jag fortfarande kvar den livsstilen så här flera år senare. Jag tackar nej till godis, kakor och läsk och saknar aldrig det. Jag upplever inte att jag behöver avstå från något genom att äta hälsosamt, och jag älskar livet.
Problemet? Andra människor och framför allt kvinnor (med män har jag nästan aldrig haft problem). Ibland häver kvinnorna ur sig riktigt taskiga kommentarer i stil med: ”du skulle vara mycket snyggare om du skulle väga mer”, ”du måste ta en kaka, du som ser sjukligt smal ut”, ”killar föredrar mulliga tjejer framför smala”, ”gud vilka smala armar du har, det ser inte klokt ut” och ”vad glad jag är att jag har fett kring midjan, jag skulle aldrig vilja vara smalare än vad jag är”. Jag har tagit mycket illa upp av kommentarerna och känt mig trängd. Alla killar jag känner säger samma sak till mig: ”Nej Paula, du ser inte alls sjukligt smal ut, dessa kvinnor har fel och du är jättefin som du är” men kvinnorna gör ändå allt för att trycka ner mig. Och även om jag faktiskt skulle vara för smal (vilket jag inte är) skulle det inte göra det mer okej för andra kvinnor att fälla taskiga kommentarer om min kropp!
Jag undviker att diskutera kost, vikt och träning med andra människor, och inte heller bryr jag mig om vad andra människor äter och hur mycket de väger. Ändå har jag i sådana här situationer haft lust att svara med samma mynt och säga: ”ska du verkligen ta en kaka, du som väger så mycket?'” och ”vad glad jag är att jag väger så här lite nu, jag skulle aldrig vilja väga mer än vad jag gör” bara för att få andra kvinnor att förstå hur det känns att bli nedvärderad. Men jag har låtit bli för jag har blivit uppfostrat till att vända andra kinden till. Dessutom vill jag inte sjunka ner till dessa kvinnors nivå för det är mycket taskigt! Det ska vara lika okej att tycka om sin kropp när man är smal som det är att tycka om sin kropp när man är mullig. Jag behöver inte skämmas för vem jag är och försvara min kropp, lika lite som en mullig kvinna ska behöva göra det.
När jag hade ett BMI över 30, var det däremot ett helt annat ljud i skällan. Då fick jag ett betydligt bättre bemötande. Visst, det hände vid några enstaka tillfällen att folk hävde ur sig att jag skulle vara snyggare om jag gick ner i vikt, men de gångerna var relativt sällsynta jämfört med antalet negativa kommentarer jag får nu. Vidare får en mullig kvinna skriva öppet på Facebook att hon inte tycker att det är snyggt att vara smal och vill behålla sin vikt medan en smal kvinna absolut inte får skriva att hon trivs som smal och gillar sin kropp. Därför tycker jag personligen att jag blev mycket bättre bemött som överviktig än vad jag blir nu som smal, men det är endast min personliga erfarenhet. Andra kvinnor som varit både överviktiga och smala kan ha helt andra upplevelser än jag.
Till saken hör att jag upplevde en till fördel i att vara mullig: när det väl hände någon enstaka gång att någon fällde en negativ kommentar om min kropp, la sig andra människor i och sa: ”gud vad taskigt, hon är fin som hon är” medan nu när jag är smal är det nästan ingen som står på min sida. Nu förväntas jag tåla vad som helst! Och om min kille skulle sagt till mig på den tiden: ”Vad glad jag är att du är överviktig, jag hade inte attrahterats av dig lika mycket om du hade varit smal”, hade jag fått höra: ”Åh, vilken fin kille du har.” Om min kille däremot skulle säga till mig idag: ”Vilken fin kropp du har, jag hade inte attraherats av dig lika mycket om du hade varit överviktig”….oj oj oj! Jag vågar inte ens tänka på vilka slags reaktioner jag hade fått från andra kvinnor. För det är tydligen inte okej för en kille att bara attraheras av den typen av kropp som jag har, men däremot är det helt okej för en kille att bara attraheras av mulliga kroppar. Denna dubbelmoral gör mig mycket irriterad, till och med till en sådan grad att jag börjat undvika kvinnor som resonerar på det sättet.
Kvinnor kan vara mycket taskiga mot andra kvinnor även på andra sätt. Genom åren har jag ibland burit korta kjolar och högklackade och har vid dessa tillfällen fått taskiga kommentarer och elaka blickar från andra kvinnor vilket jag tycker är mycket motsägelsefullt: för å ena sidan kan många kvinnor tycka att det är hemskt att kvinnorna i vissa länder inte har friheten att klä sig som de vill utan att få dåligt bemötande från samhället, men å andra sidan beter sig exakt samma kvinnor likadant mot kvinnor i Sverige! Jag har många gånger undrat vad skillnaden är mellan att bli dömd för att visa sig utan slöja och att bli dömd och få elaka kommentarer för att bära en kort kjol men har inte lyckats lista ut det. Oavsett vad så kallas just sådana här kommentarer och blickar för mobbing när man går i skolan, men i vuxenlivet är det tydligen okej!
Konstigt nog har jag aldrig haft samma problem med män. Det har hänt extremt sällan att en man skulle ha betett sig respektlöst mot mig även om det har hänt mig, precis som i princip alla Sveriges kvinnor, att män har tafsat. Dock har det endast hänt vid mycket få tillfällen och har inte haft samband med min klädsel. Därför har jag alltid haft betydligt större problem med kvinnor än vad jag haft med män, men som sagt är det min personliga erfarenhet och ingen absolut sanning. Självklart är det aldrig okej att kommentera andras kroppar oavsett om man är man eller kvinna, men anledningen till att jag riktar detta inlägg till kvinnor är att jag personligen haft problem med just kvinnor. Tilläggas bör att inte alla kvinnor beter sig på detta sätt tack och lov.
Till alla kvinnor: dags för oss att rannsaka hur vi egentligen behandlar varandra! Vi vill ju att män ska bemöta oss med respekt och låta bli att kommentera våra kroppar. Därför ska vi sopa framför vår egen dörr innan vi lägger all skuld på andra!
4 svar på ”Dags för oss kvinnor att rannsaka oss själva”
Håller verkligen med. Fy fan för sådant beteende! Själv har jag Aspergers syndrom och har haft anorexi. Gick sedan upp väldigt mycket i vikt senare och fick ständigt höra att jag såg gravid ut och folk kände på min mage. Kram
Usch, vad taskigt 🙁 Att de till och med kände på din mage!! Vilket beteende! Att folk inte har vett att låta bli att kommentera andra människors kroppar, oavsett hur de ser ut. Kram
Vilka kvinnor har vräkt ur sig dessa kommentarer? Har det varit vänner, bekanta, personal inom omsorg etc?
Idag har mer än hälften av befolkningen övervikt eller fetma så som normalviktig kan det kännas som man utmärker sig lite beroende på sammanhang..
Allra oftast har det varit bekanta faktiskt, men vid ett par tillfällen har det till och med hänt att personalen gjort så! Men oftast har det skett i privata sammanhang. Sedan ser jag ju själv att klimatet ser lite ut så i sociala medier och att kvinnor där kan häva ur sig att det inte är snyggt att vara smal och att de är så glada över att de har fett i kroppen. Det kanske bara är jag, men jag tycker att det är taskigt att säga/skriva öppet att en annan kroppstyp än den man själv har inte är snygg. Sedan känns det ju också lite kontroversiellt för jag tror att folk skulle bli arga om en smal kvinna skulle skriva öppet i sociala medier: ”Jag är så stolt över min kropp och är jätteglad att jag inte är överviktig för jag tycker inte att det är snyggt” för det är i princip exakt det de andra kvinnorna skriver fast tvärtom om smala kvinnor.
Du har en poäng i att normalvikt kan se ut som undervikt i vår tid även om det inte är det i och med att det är så många som är överviktiga/feta. Sedan kan jag tänka mig att mitt BMI skulle kunna vara undervikt om personen tränade extremt hårt och hade mycket muskler, men det har inte jag.